Den siste av sin sort
Hasse till Häcken? My ass!
Han var med oss när Thijssen gav oss vad vi förtjänade på 90-talet. Han var med oss när vi grät över degraderingen. Han var med när vi åkte till okända platser långt inne i mörkaste Superettan. Han var med när Zlatan trollade i Allsvenskan och Tombola-Micke lottade fram laget för dagen. Han har varit med oss i snöpliga förluster mot Cork och i hjältematcher mot Besiktas. Han var med när vi tog tillbaka guldet. Han har sett 6 tränare, två ordförande och förmodligen ett hundratal lagkamrater.
Hasse Mattisson är en av de sista av sin sort. I hela Allsvenskan.
Är det någon som är förvånad över att det just var Hasse som exploderade mot Haifa förra sommaren? Förmodligen var det hans livs bästa match, när vi som mest behövde det. Han gjorde sin urladdning i MFF:s första match någonsin i turneringen Champions League. På hemmaplan. Kom inte och säg att det var en tillfällighet, han hade förmodligen laddat sen han skrev på för MFF i december 1995.
En spelare som Hasse Mattisson gör man sig inte av med, oavsett om tränaren tänker ha honom på planen eller ej. Det är spelare som honom vi behöver för att känna igen oss.
För att illustrera vart vi är på väg har jag tagit ut två elvor.
In sen sommaren 2005:
Jonas Sandkvist
Ulrich Vinzents-Raul Kouakou-Gabriel-Christian Järdler
Anders Andersson-Emil Hallfredsson
Jari Litmanen
Edward Ofere-Jonathan Johansson-Junior
Ut sen sommaren 2005:
Mattias Asper
Jon Inge Höiland-Peter Abelsson-Glenn Holgersson-Joseph Elanga
Jon Jönsson-Lolo Chanko
Jesper Bech
Rawez Lawan-Markus Rosenberg-Afonso Alves
Har något Allsvenskt lag någonsin haft en större spelaromsättning? Nu är Höiland tillbaks, men byt honom mot Hasse och det ser lika illa ut. Ett helt nytt lag på ett år, utan att vi blivit bättre. (Frågan om inte lag ”Asper” skulle ha vunnit om de spelat match mot varandra?) Klart att man har svårt att känna igen sig. Ändå höjs röster om ännu fler nyförvärv. Och tydligen sitter det folk på läktaren och studerar Safari och Pode.
Det är dags att stänga butiken nu.
Visst lockar man publik med spektakulära namn och roligt spel – om det leder till vinst alltså. Men kopplingen till laget är lika viktig, förmodligen ännu viktigare, för minst lika stor del av publiken.
För några år sedan när jag och min fru var inne i en mindre bra period av vårt förhållande provade vi att göra slut i tanken, och så frågade vi oss vad vi skulle sakna? Det lustiga var att vi båda två, var och en för sig, kom med en lista på just de saker som vi irriterat oss på hos den andre. Jag ska inte gå in för mycket på det, men t.ex. så var tydligen mina kalsonger på badrumsgolvet en aldrig sinande källa till irritation. Som hon lik förbannat skulle sakna om de försvann tillsammans med mig.
Denna upptäckt är förmdligen inget unikt. Men ändå verkar det som MFF:s ledning i brådskan att bygga ett storlag glömt bort det.
Det är ju med kärleken till ett lag och dess spelare som vilken kärlek som helst. Den behöver tid för att djupna. Visst kan man blixtförälska sig i någon, men som min granne uttrycker det: ”Jag vill kunna se en spelare göra två riktiga plattmatcher på raken utan att jag bryr mig, för jag har sett honom göra massor med bra matcher innan.”
Hasse Mattisson är bokförd för 195 seriematcher i MFF (mer än 340 A-lagsmatcher). Visst har han brister, men de sitter faktiskt främst i vaderna. (Något som inte hindrar andra spelare för att ständigt vara aktuella för A-laget, när de av en händelse råkar vara friska.) I majoriteten av de 195 matcherna har han gjort bra ifrån sig. Ibland har han varit träbensusel. Och någon enstaka gång har han varit helt djävla otroligt bra. Hur många gånger han än bänkats av nyförvärv har han aldrig knotat, istället har han öst på och så småningom tagit tillbaka sin plats. Hasse har förtjänat såväl publikens som föreningens kärlek. Att han nu går och tänker på Häcken för att han inte erbjudits nytt kontrakt är rakt upp och ned skamligt.
Hasse är MFF helt enkelt. Och därmed ska han vara kvar så länge han har en endaste glidtackling kvar att ge. För lagets, publikens och föreningens skull.
