Intryck så här långt
Dags att försöka samla ihop intrycken kring matcherna mot MFF och annat i den gulsvarta världen.
Fyra poäng blev facit av dubbelmötet med MFF. Innan de bägge matcherna kändes fyra poäng som en realistisk förhoppning. Alltså borde man vara nöjd med utfallet. Men, så som gårdagens match utvecklade sig så är det svårt att dölja en viss besvikelse. Efter att Anders Svensson kvitterat Malmös ledning hade både Anders själv och Daniel Alexandersson gyllene lägen att avgöra och bärga hem alla tre poängen till Borås men så blev det inte.
I övrigt har det dock varit en bra helg då de flesta resultaten gick vår väg. Det bara var AIK av de andra topplagen som vann resten tappade poäng. Även om solnaklubben i och med sin seger passerade oss så är vi nu en poäng närmare serieledningen än i lördags i alla fall, två poäng efter Hammarby.
Om andra halvleken och de övriga resultaten var något av det positiva från helgen var första halvlekens spel det negativa. Och då såklart också att Johan Wiland för andra matchen i rad frikostigt bjöd ”di blåe” på ett mål. Skönt att höra också att Johan visade självinsikt och tog på sig gårdagens mål efteråt. Underliga bortförklaringar har vi hört nog av för i år. Inte så mycket från vår sida i och för sig som från de som gästat oss hemma i Borås.
Oavsett Malmömatchernas missar kan vi konstatera att Elfsborgs försvar i år är av en helt annan kaliber än de senaste åren. Alla spelare tar ett stort defensivt ansvar från Kejsar August till Matte Svensson på topp. Något som också gett resultat. Det visar sig inte minst i att Wiland är en av de målvakter som får minst skott på sig i matcherna.
Johan har hittills fått 51 skott på sig och har en räddningsprocent på 75 %. Av de målvakter som likt Johan stått samtliga fjorton allsvenska omgångarna är det bara en som fått färre skott på sig: IFK:s Bengt Andersson som fått 47 skott att försöka mota.
Bäst räddningsprocent har Djurgårdens Pa Dembo Turray med 84%. En målvakt som jag annars ofta upplever lite svajig. Ungefär som Wiland en målvakt med hög högstanivå men som dippar emellanåt.
Johan ”Kapten Blod” Sjöberg var tillbaka i truppen senast mot Malmö. Men spel från start lär nog dröja för lagkaptenen även när han är helt frisk från sin skada. Svårt att se att han petar på någon i backlinjen just nu. Möjligen om Haglund vill gå runt på lite mer folk nu när vi har match både lördag (HIF) och tisdag (HBK). Annars blir det nog att vänta på avstängning eller skador för att få chansen.
Vad har hänt med Elfsborg och varningar? Vi är vana vid att våra spelare drar på sig varningar i parti och minut. Många av dem rejält onödiga. En viss bättring kunde i och för sig skönjas redan i fjol och ännu bättre har det blivit i år. Visserligen står tre spelare (Andreas Augustsson, Johan Karlsson och Magnus Samuelsson) på två gula kort och riskerar avstängning vid ytterligare en varning. Men vi har ändå spelat fjorton omgångar utan en enda avstängning. Att ha så få spelare som möjligt som riskerar avstängning kan bli en viktigt faktor desto längre säsongen lider.
Och inte en enda varning på Matte Svensson ännu!!
Vem kunde gissat det innan säsongen? (Foto: Torbjörn Lindeberg)
När vi ändå är inne på gula kort och avstängning kan det konstateras att Elfsborg leder Svff:s Fair Play–liga. Slagläge för den oerhört långa vägen ut i Europa om det vill sig illa i medaljjakten?
Kul att så många Elfsborgare tagit sig ner till Malmö och gårdagens match. Tre bussar i Guliganernas regi och ytterligare något hundratal som tagit sig ner på annat sätt. Bilder mm från resan finna på Guliganernas hemsida. Att hoppas på lika många resande till lördagens cupmatch mot Helsingborg på Olympia är väl att ta i. Cupen status är ju inte riktigt vad den borde men Kvartsfinal är det i alla fall om någon missat det.
På tal om Helsingborgs IF och Svenska Cupen så var det just HIF som vann den allra första upplagan av cupen, 1941, genom finalseger mot Sleipner. Året efter spelade Elfsborg final men föll mot GAIS med 1-2.
HIF är för övrigt inte det enda Helsingborgslag som vunnit cupen. 1948 vann Råå IF cupen efter finalseger mot BK Kenty med 6-0. Ett år då de Allsvenska lagen avstod cupen med en motivering i stil med att deltagandet i OS gjorde att det blev för mycket matchande med cupen också. Råå låg alltså inte i Allsvenskan 1948 men var ett lag på uppgång i slutet på 1940-talet. 1950 hade Råå avancerat till Allsvenskan där laget från Helsingborgs södra delar överraskade med en andraplacering och stora silver. Redan året efter åkte Råå ur Allsvenskan. Numer spelar Råå IF i division 5.
Det har varit mycket snack om konstgräs kontra vanligt gräs de senaste veckorna. Kan konstatera att vi hittills tagit 12 poäng hemma på konstgräset medan vi tagit 15 poäng på gräs, lera och liknande ”naturunderlag”.
