Intervju: Jesper Blomqvist, II
Fortsättning på intervjun med Jesper Blomqvist
Sejouren i en av världens största klubbar blev bara ettårig. I mitten av säsongen 97/98 såldes han till Parma AC. I skinkstaden Parma gick det bättre för den vindsnabbe svensken. Så till den grad att självaste Alex Ferguson
visade intresse. Manchester United ville ha Jesper och så blev också fallet. För 55 miljoner svenska kronor blev Jespers nya hemland England. Där fick han bekanta sig med storstjärnor som David Beckham, Ryan Giggs och Paul Scholes. Jesper tog aldrig riktigt en ordinarie tröja i Manchester United men har ändå ett par riktigt trevliga minnen därifrån.
- Med Manchester United när vi vann Champions League var helt underbart. Jag kunde önska att man spelade lite mer då. Vi spelade 25-30 matcher men det var bara hälften av matcherna som jag spelade så man önska att man kunde ha spelat ännu mer, säger Jesper och tänker tillbaka på Champions League-finalen 1999 mot Bayern Munchen där han fick spela i 45 minuter.
I september samma år som Manchester United segrade i Champions League opererade Jesper sig för en knäskada. Detta var början på en skadeperiod som skulle dröja längre än vad han hade väntat. Resten av 1999 ägnades åt
rehabilitering men när han sedan även skadade sig i det andra knäet såg det väldigt mörkt ut för Jesper. Säsongen 2000 blev även den en enda lång rehabiliteringsperiod. 2001 var han dock tillbaka på planen men Manchester United valde att inte ge Jesper något förnyat kontrakt. Istället blev det en flytt till Everton där han redan efter någon månad gjorde sitt första Premier League-mål på mycket länge. Everton valde dock sedan att inte förlänga Jespers kontrakt. Ny klubb väntades bli Middlesborough men efter ett kontraktsbråk där Jesper uppgett att han blivit lurad blev det istället Charlton. Tiden i det engelska bottenlaget beskriver Jesper som den mörkaste i karriären.
- Förra året var nog en av lågpunkterna. Jag spelade bara en match från start i Charlton. Sedan hade jag några inhopp i A-laget. I B-laget spelade jag en hel del matcher. Det var som sagt mycket skador förra året. Det var tufft. Fick alltid massa småskador så det var jobbigt.
I dag ser det ljusare ut. Jesper har lämnat tiden i Charlton bakom sig och koncentrerar sig hundraprocentigt på sin nya klubb Djurgården. För några veckor sedan blev övergången offentlig vilket skapade rabalder på den västra
sidan av Sverige. Jespers gamla klubb IFK Göteborg ville ha hans signatur och Göteborgsfansen lämnade in en namnlista med 3000 underskrifter. Övergången efterföljdes av mängder av skriverier och när frågan varför det blev just Djurgården kommer på tal märks det att Jesper är smått trött på frågeställningen.
- Det har vi lämnat bakom oss. Jag har redan gått igenom alla orsaker. Det finns många förklaringar. Det fotbollsmässiga var klart det viktigaste.
Den 17:e augusti möter Djurgården IFK Göteborg på Ullevi och man kan ana att Jesper får ett mottagande som kan liknas vid vad Figo fick när han bytte FC Barcelona mot Real Madrid. Eller i alla fall något åt det hållet. Jesper är dock oberörd.
- Det får bli som det blir. Det är inget jag tänker på, säger han.
Djurgården valde med tanke på Jespers skadebenägenhet att vara försiktiga vid utformningen av hans kontrakt. Det är prestationsbaserat. Jesper får betalt utöver sin grundlön för hur många matcher han spelar. Jesper själv är nöjd och om allt går bra är han Djurgården trogen i tre år. Först ska han "provspela" i fyra månader.
- Vi har sagt det att vi har de här fyra månaderna framåt så båda parterna får känna sig för. Så att vi får se hur det går. Om det känns bra fysiskt så finns det ju ett kontrakt som ligger och väntar om allt går enligt
planerna. Det känns som vi haft en bra dialog.
Fyra månader har alltså Jesper på sig att imponera på Djurgårdens ledning. En aning kort tid kan tyckas. Men Jesper känner ingen press.
- Nej jag känner inte det. Men det är klart att det har varit mycket skriverier. Men det får man räkna med att det blir. Det viktigaste för mig är att jag får vara frisk, då kommer allt att gå bra till slut. Att jag får träna på bra. Då är jag inte alls orolig. Då kommer det att gå bra.
Jespers landslagskarriär har varit lång och han var länge en självklar man för den blågula startelvan. Den 27:e mars förra året gjorde han sin senaste landskamp. Sin fortsatta landslagskarriär vill han inte tala om. Men man kan
ana att Jesper drömmer om att representera Sverige igen men just nu är det viktigaste för honom sin nya klubb.
- Vi får väl se. Inte just nu i alla fall. Nu är det Djurgården som gäller.
Det är en lugn och harmonisk Jesper Blomqvist som svarar på mina frågor. Han ser ljust på tillvaron och undviker gärna frågor om sin skada. Framtiden ser han som oviss. Allt beror på om hans knä håller och hans spel mot Partizan
Belgrad och Enköping vittnar om att så blir fallet. Går det enligt planerna vill han gärna tillbaks utomlands. Djurgården är enligt honom själv inte hans sista klubb i karriären.
- Jag tar en dag i sänder. Jag siktar inte för långt. Men om jag får bestämma är det ingen ändstation. Djurgården är en bra språngbräda och ett bra ställe att utvecklas på. Så det är absolut ingen ändstation.
Fotnot: Intervjun är tidigare publicerad i DJurgårdens matchprogram Blåranden.