AIK-Fylkir 1-0
Strömavbrott, kyla, regn och ineffektivitet på Råsunda. Men också omtalad domare, glädjande återkomst av Martin Åslund och inte minst ett mål av Kwame Quansah när matchuret stod på elva timmar.
AIK såg mycket taggat ut för dagen. Rörelsen, viljan och passningstempot var mycket högre än på länge. Visserligen fick man mycket tid av Fylkir men å andra sidan har AIK i andra matcher fått tid men inte använt den rätt. De som sökte efter fler tecken på "det nya AIK" kanske fann svaret i att Martin Åslund spelade från start, att Svante Samuelsson saknades i truppen för andra matchen i följd, att ytterbackarna spelade nästan som mittfältare eller att mittfältet formerades mer som en diamant igen.
Så fort vi hade bollen klev minst en ytterback mycket högt upp i banan, och Åslund gick också framåt tidigt. Även defensivt var Martin mycket högt uppe och pressade, medan Ishizaki och Rubarth båda hamnade längre bak och mer centralt än vanligt. AIK klarade med två mittbackar och en släpande Krister Nordin problemfritt av de kontringslägen som uppstod och tillät inte islänningarna att avlossa ett enda skott på mål under drygt 90 minuters spel! Detta trots att tränare Money varnat för motståndarnas tre offensivt skickliga spelare. Några sådana såg inte undertecknad förrän snabbe Snorrason byttes in. Fylkir var riktigt dåliga på att skapa när de erövrat boll. Trots många lägen att snabbt kunna ställa om med uppemot sex spelare mot våra tre. Trots flera spelare med internationell erfarenhet i laget.
Att våra spelare tog djup tidigt och drog ner gästernas redan tillbakadragna spelare än mer i planen, gjorde det ganska enkelt för AIK att ta sig framåt. Den effektivitet som visades upp i inledningen av Allsvenskan hade dock behövts även nu, ty spelet fram till - och till viss del i - den sista tredjedelen borgade för många lägen och avslut.
En handfull fina snabba anfall lyste upp tillvaron på ett av regn och strömavbrott drabbat Råsunda. Många byggdes upp centralt, vilket också var syftet enligt Money som menade att det är svårt att spela sig förbi 9-10 spelare. Det var också därför AIK valde att sätta ytterbackarna högt upp för att dra isär och ta sig fram i mitten. På vänsterkanten var Kibebe mycket offensiv och var för andra matchen i följd en av lagets absoluta toppar på sin nygamla vänsterbacksplats. Trots sin höga utgångsposition var det ofta han som bröt kontringarna efter starka hemlöpningar. På den andra kanten påminde det om Peter Larssons dagar som tränare, med Tamandi som kantlöpare och Ishizaki som sökte sig inåt. Den senare kom tillsammans med Åslund och Nordin till sju av våra åtta avslut före paus. De flesta skott från 20-talet meter. Läckrast var en Ishi-frispark, som han ifrån höger straffområdeskryss lade på nätet ovanför högra målkrysset. Utanför eller i famnen på målvakten blev facit även på övriga avslut. Daniel Hoch blandade sämre inslag med högklassiga moment, medan kollega Talebinejad efter en hygglig inledning inte gjorde mången supporter glad.
Den första halvleken påminde stundtals om andra halvlek mot Helsingborg hemma, då samtliga spelare utom två-tre försvarare och en mittfältare var inne i den sista tredjedelen mot ett samlat lag utan att få in bollen i nätet. Men halvlek två skulle blir än mer av parkerande på motståndarnas planhalva, trots att vi under halvlekens första sex minuter fick bevittna två av Fylkirs tre avslut. Inledningsvis såg det de facto ut som att Fylkir försökt lyfta upp spelet, även om de sannolikt skulle ha tjänat mer på att kontra effektivt.
Efter att Talebinejad byttes ut mot Quansah inleddes en total AIK-dominans, men ineffektiviteten fortsatte. Nu föll associationerna istället till matchen mot Carmarthen Town: Orange tröjor, ett hårt arbetande kompakt försvarande lag och en målvakt som stod rätt placerad på allt. Under sex minuter pressar AIK hårt - Ishizaki skjuter dåligt från distans men slår en bra frispark där returen är nära att tryckas in. Nordin får på ett bra skott från 25 meter som tippas till hörna, Hoch nickskarvar utanför och två Quansahskott i följd täcks, andra gången via en hand till hörna.
Efter knappt 70 minuters spel får Åslund kliva av för Corneliusson, efter en lovande återkomst med enkelt spel i favoritpositionen. Martin var föga oväntat strålade glad efter matchen; nöjd med sitt spel och utan känningar i knät. Nöjd var också hans chef Money, som beskrev det "som att ha värvat en till spelare".
Matchens sista 20 minuter spelades alltså med det mittfält vi enligt Money aldrig mer skulle få se. Och även om just Kalle sprang en hel del på sin ovana innermittfältsposition så var det gåfotboll i slutet. När vi skulle spela upp eller slå inlägg stod fyra man på linje längst fram och väntade och ytterligare en kvartett tiotalet meter bakom dem. Istället för löpningar utifrån var alla redan längst fram och det var fortsatt mållöst trots många chanser. Nordin på volley utanför, Quansahavslut utanför, rensade inlägg, Rubarthskott i målvaktens stora famn och allmän dominans med ett litet avbrott runt 80:e minuten.
Efter att vi slitit vårt hår när Tamandi vände bort sin back men knappt träffade bollen i avslutet, när Hoch felvänd bröstade ner en lyftning från Ishizaki och sköt hårt på volley med ryggen mot mål bara för att träffa den bekanta famnen eller när Rubarth drivit boll bort från skottläge, så kom till slut utdelningen. Ett inspel från Rubarth skarvas av Kalle, klackas av Hoch till "Ishi" som liksom Rubarth strax innan driver bollen från skottläget och spelar ut till Tamandi. Denne vänder bort en glidande back vid kortlinjen och spelar in längs marken. Quansah forcerar fram centimetrar före sin bevakare och slår in bollen via första stolpen.
Rågsvedsduon Ishizaki och Kibebe svarade liksom Åslund för en bra match. Även mittbacksparet var stabilt och fångade upp de mindre skickliga försök till attacker som bjöds.
Svante Samuelsson då? Han har inte varit med i truppen i de två senaste matcherna. Med tanke på Alms likaledes plötsliga försvinnande ur matchtruppen inför Halmstadsmatchen är det lätt att tro att han också är på väg bort från klubben. På frågan varför Samuelsson ej funnits med svarade Money "I have no comments whatsoever", med tillägget att han valt 16 respektive 18 andra. Peter Kisfaludy förnekade sedan att Samuelsson är på väg bort från klubben, kombinerat med den inte heller alltför klargörande kommentaren att "tränaren valt att satsa på andra spelare". Med Derek Boateng i laget och med en Åslund som kan utveckla det fina enkla spel han visade upp är det ändå frågan om inte Samuelsson liksom i vintras är utsatt för en ny övertalning att lämna AIK.
Mest uppmärksamhet efter matchen riktades annars mot den kvinnliga domaren som skötte sig bättre än genomsnittet av de visselpipande och handviftande män som besökt Råsunda iklädda domardress. Även Money lovordade henne för insatsen.
Andra kommentarer av Money efter matchen var att båda lagen borde vara nöjda med resultatet, även om han tyckte att vi förtjänade ett eller ett par mål till. Han förväntar sig vidare ett annat spel på Island eftersom Fylkir "måste anfalla". Krister Nordin menade efteråt att vi ska åka dit och försöka göra mål.
Vi höll åtminstone nollan på hemmaplan och det är värt mycket inför returen.
