Ni i det grönvita laget!
Kan ni flytta lite på er så mina killar kan få sätta bollen i målet?
Det här är ingen matchrapport, det kanske är bäst att börja med att informera om det. Ska jag vara ärlig har jag svårt att se att någon Hammarbyare orkar sätta sig ner för att summera dagens verksamhet. Vad skulle man få ut av det?
Resultatet skulle i slutändan alltid bli den samma. Vi förlorade, stort dessutom.
Man skulle om man ville kunna sitta och dividera i timtal om hur vida felet ligger hos mittbackarna, yttermittfältarna eller tränarna. Frågan är bara vad som skulle bli bättre av det.
Man skulle kunna sitta och dra paralleller till sist vi försökte vända ett underläge i en nyckelmatch genom att spela med tre backar. Vi tog guld det året och Aik var motståndarna. Men frågan blir ändå: hur skulle det mildra det faktum att allt just nu känns åt helvete.
För några timmar sedan hade ens ett försök att skriva något varit helt lönlöst. Då satt det fysiska illamåendet fortfarande i och smärtan var allt för påtaglig. Nu när värken av den emotionella råsoppen sakta viker och ersätts av tomhet gör jag ett försök, fast jag kanske ändå borde låta bli.
"Det svänger om Bajen", "Skit i tabellen" och allt det där. Det fungerar bara till en viss gräns. Men sen går det inte att dölja att smärtan faktiskt finns där och att det kommer att dröja innan allt åter känns bra.
Det är svårt att beskriva känslor utan att bli klichéaktig. Jag ska göra ett försök med en liknelse.
Tänk er ett fullt ölglas. God öl i ett rent glas, en fröjd för ögat och en glädje för gommen. Tills man upptäcker att kondensen på glaset gjort att handens grepp inte är tryggt. Innan man hinner parera är glaset med dess underbara innehåll på glid. På glid mot stengolvet. Fritt fall utan chans till bättring, det enda man kan göra är att följa dess resa mot det kalla hårda golvet.
Men vad är en tappad öl? Visst, man grämer sig en stund sen häller man upp en ny. Troligen kommer den att smaka ännu bättre.
Det här är kärlek. Det här är himmel och helvete. Det här är att ena stunden gå runt på små sockersöta rosa moln efter två underbara segrar, för att stunden senare se sina hjältar vika ner sig och se sin lycka gå i kras. Det här är att ersätta glädjefull extas med ett tungt bittert nederlag. Det här är smärtsam kärlek, men det är fortfarande genuin och äkta kärlek.
Jag bär endast matchtröja i undantagsfall, någon bortamatch här och där. Det skulle aldrig falla mig in att komma i Bajentröja till jobbet dagen efter en seger. Det behövs inte, jag har inget att bevisa. Imorgon ska jag göra ett undantag, då blir det matchtröja på.
Om du inte förstår varför är det ingen idé att jag försöker förklara, för du kommer ändå aldrig förstå.
Vissa tyckte att det var en lång väntan på Hammarbys första guld men det beror enbart på i vilket perspektiv man ser det. I England finns det ett annat grönvitt lag, de heter Yeovil Town och kommer från Somerset. Klubben har funnit i 108 år men först nu till denna säsong har de lyckats ta steget upp till det verkliga seriesystemet det vill säga engelska division tre.
I 108 år har man kämpat för att ta sig upp och nu har man äntligen lyckats. Den känsla deras supportrar kände nu när laget i premiären slog Carlisle med 3-0 måste ha varit storslagen. Jag kan föreställa mig den känslan och jag tror mig veta en sak, det är tveksamt om de kommer att vara lyckligare om deras klubb en dag i framtiden lyckas ta guld.
Jag kanske borde ha låtit bli att sätta mig ner för att skriva denna afton. Kanske borde jag dragit täcket över huvudet och försökt sova bort dagens upplevelser. Men det här är min terapi och nu känns det faktiskt en gnutta bättre.
Vi kommer att gå stärkta ut det här också, det vet jag. För vi är Bajen.