190 mil (del 2)
Ja, sedan flyter dagen på i ungefär liknande mönster mest hela tiden. Stopp på mackar för mer folköl och födointag och stopp på rastplatser för att dumpa burkar och "annat". Sedan kom vi till Sundsvall rätt som det var, men eftersom vi hade flytet inne valde vi att fortsätta uppåt ända till Härnösand och Höga Kusten bron. Den var riktigt imponerande och vi hade RIKTIGT kul när Hagge gick ut på en asfalterad yta som hade massa hål i. "Vad är detta?" sa Hagge när det plötsligt började spruta vatten ur hålen. Det var en höjdpunkt. Vidare var det kul när vi filmade Ivan och Kenneth när dem "åkte båt". Jag hoppas den filmen hamnar på någon av sidorna med Elfsborgsanknytning snarast! En gjuten Oscars-vinnare för bästa action och regi! Ja, kanske den bästa "båt-filmen" någonsin, om jag får säga det själv.
Nåväl, vi drog oss tillbaka mot Sundsvall efter att ha åkt rutschkana en sista gång och köpt mer folköl. Det vi köpt i Ljusdal var slut av någon anledning. I Sundsvall checkade vi in på vandrarhemmet och sedan körde jag ner ett gäng till stan då de var tvungna att gå på krogen. Något som skulle visa sig ödesdigert senare på kvällen. Vi smarta personer åkte tillbaka och somnade en stund. (Efter 90 mil bakom ratten är man lite mör om man säger så). Nåväl, när jag, Rickard och Kenneth stack till krogen vid tiosnåret mötte vi Hasse G, Lunden, Hagge och Svempa som var på väg upp för att lägga sig och sova. Det var orutinerat tyckte vi andra och skrattade gott åt dem. Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Sundsvall är en kanonkul partystad där folk är trevliga och artiga på alla sätt och vis. Så det var inga problem att fylla kvällen med galna upptåg och trevligt sällskap fram tills krogen stängde klockan tre. Lite kul var det allt att vi fick med oss Rickard på ett 30+ ställe. Han är ju liksom född -85, men tjejerna gillade hans "pojkaktiga" charm!
Lördagen gick utan att vårt deltagande krävdes och när jag vaknade vid två på eftermiddagen fanns det mycket kul att berätta om. För det första hade ett gäng driftiga grabbar varit uppe i tornet på Norra Stadsberget och hängt upp en magnifik flagga med Elfsborgs logotype på. Jag kan lova att den syntes över HELA Sundsvall och vi fick mer än en gång höra att vi var de första som kommit på den smarta idén. Så dyker den upp någon mer gång vet vi alla vem som var först i alla fall. Tyvärr klipptes den ner i halvtid av någon som inte tyckte den prydde tornet. Men vacker var den så länge den hängde uppe.
Jag struntar i matchen, det var kul ändå.
Efter matchen var det utgång igen, naturligtvis, och vi hade fått nys på att Grönhagen skulle närvara på GIF Sundsvalls 100 årsfest på Södra Stadsberget så då styrde vi kosan dit för att hedra honom. När vi kommer dit och presenterar oss för kvällens Toastmaster (Tomas?) berättar han att Grönhagen valt att inte gå dit då han inte vill bli en ny "Sören Cratz". Detta gjorde oss upprörda då Sundsvall och Grönhagen har en lång historia gemensamt. Makalöst tråkigt att han skulle behöva känna på det viset. Vi gillar dig Grönhagen och hade inte haft något emot att du gått dit!
Så vi trodde vi åkt i oförrättat ärende, men vi fick gå upp på scenen, på Giffarnas 100-årsfest och gratulera dem och hålla ett kortare tal. Så kan det gå ibland och jag måste bara lägga till att det var VÄLDIGT uppskattat från GIF:s håll. Fler än en stoppade oss på vägen ut från festen och talade om för oss hur mycket vårt agerande uppskattades av dem. Tänk om alla styrelser tänkt på det viset, så roligt allt varit då! Förresten kände Sundfors igen oss från förra året då vi gav honom blommor dagen efter match. I år fick han inga blommor, men det är en mycket trevlig person i alla fall. Inte lika bra som Wiland, men ändå!
Ja, sen var det utgång igen och vi masade oss ner mot krogen (jag körde, precis som vanligt) och splittrades lite vind för våg så att säga. Senare på natten mötte jag och Rickard upp med Hasse G och Lunden och åkte vidare för att se om vi kunde hitta Svempa och Hagge. Då kom kvällens största skratt. Vi stoppade två tjejer för att fråga om de sett våra killar. Helt meningslöst, för jag menar, hur ska två Sundsvallstjejer kunna känna igen Svempa och Hagge? Då säger den ena, helt iskallt: "Hagge? Är det han den lille gule?" och vi bara jublade! Underbart att höra såna kommentarer.
Efter lite strögande drog vi tillbaka till vandrarhemmet för sömn, men den förstördes av att vad vi trodde var en stor älg stod och frustade utanför vårt fönster. Upp ur sängen för att se efter om det var en (is)björn eller ren och utanför står Svempa och kräks. Hans kommentar var dessutom gjuten: "Jag försökte vara diskret, så jag ställde mig här." Smart gjort då alla fönster på hela längan var öppna! Hehehe.
