190 mil (del 3)
Så kom då söndagsmorgonen som en osalig ande och många tunga huvuden rörde sig i korridoren. Vi tvingade Svempa och Hagge att duscha innan vi satte oss i bussen för att fara hemåt. Hagge vägrade eftersom han duschat dan före. Söderut styrde vi bussen efter att ha slängt in en av matchbollarna på arenan (vi fick låna en efter matchen bara för att ha nåt att göra). I Söderhamn gjorde vi det första stoppet och där hade dem fest! Tivoli och saker. Svempa ville åka karusell och det fick han göra. Vi skrattade som tokiga när han satt med handen över munnen för att inte få frukosten över sig och Hagge. Efter att ha besökt buskarna sa han: "Det kanske inte var så smart. Fan vad det snurrade!" Radiobilarna fick också ett besök och det var allt en jäkla tur att inte polisen hade blåstest där, för då hade inte många klarat sig med hedern i behåll. Efter detta hördes det gospelmusik från en paviljong och vi körde vågen och önskade "Pärleporten", men den ville dem inte spela. Lite dans och flaggviftning körde vi i alla fall och det var uppskattat från samtliga åskådare och även dem i kören tyckte det var trevligt!
Rickard hade innan vi åkte kollat upp intressanta matcher vi skulle stanna och se på under hemresan, men av det blev det intet. För vi stannade i Gävle, där allt luktade sulfatfabrik just denna söndag. Men vi märkte ingen skillnad efter att ha suttit i bussen och de dofterna som regerade där. Det första vi hör när vi parkerat bussen är en folkmassa som jublar och applåderar och vi drar oss däråt för att se vad det är för baluns i Gävle en söndag som den här!
Det var prisutdelning för en inlinestävling och det första vi hör är: "I Lag-SM har vi segrarna från IFK Göteborg och silvermedaljörerna från Malmö". Inte ens i Gävle kan man med andra ord gå säker från att låta sina öron utsättas för fula ord och liknande saker. Vi gjorde det enda anständiga genom att bua lite och gå vidare för att äta.
Efter maten var grabbarna åter tvungna att köpa folköl och Hasse G fick ett nytt smeknamn, nämligen Hasse Buk. Och varför han fick det får ni fråga honom. Vi åkte vidare mot Västerås för att komma rakt på Vårgårda där vi skulle droppa Stefan och Kenneth igen. Och eftersom vi sett hålet i Falun tänkte vi att vi kan i alla fall åka igenom stället där Sala Silvergruva. Jäklar, nu kom jag på en rolig sak som hände i Falun! Lunden ställer den bästa frågan någonsin när han frågar Hasse G följande: "Är det i detta hålet som man hämtar all Falu Rödfärg?" Det kanske inte är så kul nu, men halvsex en fredagmorgon är det höjden av humor! Det första vi ser när vi kommer in i Sala är en fotbollsmatch där det ena laget spelar i Gult och Svart, de vackraste färgerna. Fram med flaggor och halsdukar för att heja. Det visar sig att det är en match mellan Sala IF och Västerås IK där VIK får vårt fullhjärtade stöd. Deras p-10 lag utklassar Sala efter noter och vi är glada. Tack för det!
Vidare mot Västerås, som vi åker igenom fortare än tusan och vidare mot Örebro som inte heller får någon visit av oss. Naturligtvis stannar vi på bensinmackar och köper folköl, men det räknas liksom inte längre. Det är ju basvaror tillsammans med chips. I Laxå stannar vi för mat och det är potatismos som gäller för en del. Och gurkskivor ingår också i maten. Orsaken till att jag nämner det är att den maten kom upp strax efter att vi lämnat Laxå. Så då var resan komplett. Det var i stort sett det enda som inte hänt i bussen tidigare under resan, men en kille tog sitt ansvar. Han skyllde dessutom allt på Pripps Blå eftersom han druckit Falcon resten av resan och menade att hans mage inte klarade av omställningen från Falcon till den andra sorten. För har man druckit öl sedan torsdagen kan det helt plötsligt inte bero på att man utan anledning inte längre TÅL öl. Nej, det måste vara något annat fel och vi andra tyckte det lät rimligt, förstås.
Resten av resan hände egentligen inte så mycket mer och när jag städade (eller sanerade, välj själv vilket som passar bäst) bussen i Jönköping tyckte jag att det varit värt det. Detta är helt klart den roligaste resan jag varit på, någonsin, och ser redan nu fram mot nästa års resa till Sundsvall. Den blir nog bra den med tror jag!
Slutligen vill jag framföra ett stort tack till följande personer som gjorde denna resa så kul:
Hasse G, Lunden, Hagge, Svempa, Kenneth, Rickard, Ivan och Stefan som åkte med på hemresan.
Flera av dem är gjutna nästa år, det vet jag. Vi ses Sundsvall! Tack för i år!!!
(Slutligt antal mil: 197)
