Från tredje våningen: Hasse, huliganer & kramar
"På Söderstadion regerade mynt, raketer och huliganer. Sorgligt på många sätt. Det lade sig lite som en skitig skugga över det MFF presterade på stadion, och smaken på de finska pinnarna dämpades avsevärt..."
Tidig morgon på tredje våningen och mjölken är slut. Tvingas således dricka mitt gryningkaffe svart och får samma känslor i magen som timmarna innan matchen mot Örgryte igår. Jag var förberedd på det värsta, men här sitter jag, fortfarande med ett mysigt leende på läpparna. En gnutta sol tränger nästan igenom molnen där ute.
I min förra krönika efterlyste jag regn, och jag fick så att jag teg. Men för att inte framstå som inkonsekvent måste jag ändå vidhålla denna önskan om våtväder. Tänk Roskildefestivalen. Det är de regniga åren alla minns, det är om dessa upplevelser och uthärdande i lera och under plastpåsar från Netto som alla pratar i efterhand. Det är matcher som t.ex. den mot Helsingborg 2004 som tenderar att bli historiska.
På Malmö stadion höll sig regnet borta igår kväll, men däremot small det av några spektakulära blixtar mot de mörka skyarna ovanför södra. Jag är övertygad om att det var högre makter som protesterade mot den uteblivna visselsignalen för handsen som föregick målet av Mwila. Mörka skyar, ja, igår inföll den första riktiga höststämningen på stadion, den där magiska feelingen som så många pratat sig tårögda om senaste tiden. Lätt kyligt i luften, elljusen på och ett litet uppsving i kaffeförsäljningen. Lovely.
Nere på planen sprakade det om våra finnar, och uppe på Norra lät det stundtals precis som det ska. Sex poäng på två matcher och 7-3 i målskillnad. Inte illa. Men man ska dock inte glömma bort att det trots allt handlade om två bottenlag som vi bör slå sju dagar i veckan. Och första halvleken mot ÖIS var väl ändå ganska trevande? Mot ett bättre lag hade det kunnat straffa sig. Men, men, varför tänka i såna banor. Bättre att ta en titt på tabellen, bättre att njuta de positiva bitarna, det fanns både moral, kämpatakter och briljans i Malmö FF. Bättre att tänka J och J och J och AA och DA och… ja, det spelar ingen roll vilka initialer jag väljer, igår kom alla undan med hedern i behåll - ett statement så långt ifrån derbyt i Stockholm man kan komma.
På Söderstadion regerade mynt, raketer och huliganer. Sorgligt på många sätt. Det lade sig lite som en skitig skugga över det MFF presterade på stadion, och smaken på de finska pinnarna dämpades avsevärt. Trots att Hammarby nu kan räknas bort från guldstriden, både på grund av spelet och de förmodade poängavdragen, lider jag samtidigt med bajen.
Vill passa på att rekommendera Nicket Jürgen Hingsens inlägg på bajens forum igår, ”Allt har varit en enda underbar berg-och-dal-bana. Jag har mått dåligt i bar överkropp, men sjungit tills jag har tappat rösten. Jag har varit genomblöt och deprimerad, förlorad och borttappad, men alltid lycklig och tacksam över att vara Bajare. Jag har varit utvald och stolt. (---) Ni har ödelagt min klubb och jag kommer aldrig att förlåta er.”
Det är målande känslor som de flesta fotbollssupportrar helt säkert kan relatera till, oberoende av klubbtillhörighet. Läs hela inlägget här!
Inte lång tid efter att domaren avbrutit matchen på Söderstadion kunde man höra spridda rop efter burar och stängsel, vilket får mig att rysa långt in i märgen. Fel, fel, fel – så jävla fel! Jag har förstås ingen universallösning på problemen, men att börja hängna in supportrar på läktarna vore att ta väldigt många steg tillbaka. Behandlar man folk som kreatur, så får man också kreatur, simple as that.
När jag cyklade hem genom mörkret i Pildammarna igår snurrade den där missade handsen fortfarande på näthinnan, och tanken på vilka konsekvenser det efterföljande målet kunde ha fått. Det var inga snälla ord som formades om Martin Hansson i mitt huvud, tvärtom. Men det får vara nog med hat. Jag låter de där elaka orden förbli outsagda. Bättre med rejäla doser kärlek dagar som dessa. Så, stora kramar på er!
------------------
Det är den 29:e augusti idag och i almanackan står det att namnsdagsbarnet heter Hans. Så, Hasse Mattisson och Hasse Borg; hurra och skål och kram på er tamejfan!
------------------
Trodde väl aldrig att jag skulle säga något som detta, men kram på dig också Gustav Svensson…
