Krönikan: Vad har hänt med AIK?
"För vem vinner och vem försvinner när Peter Kisfaludy och Richard Money dragit klart lapparna ur urnan med namnen på de som får ingå i nästa års trupp?"
Efter åtta omgångar av årets Allsvenska hade AIK tagit 20 poäng. På de senaste tio matcherna har laget tagit sju poäng. Inte en enda allsvensk seger på Råsunda under hela sommaren. En total scenförändring och självklart frågar man sig vad som hänt i klubben sedan den där 3-3-upphämtningen mot Djurgården den andra juni. Då låg sommaren i sin vagga. Nu när hösten står för dörren kan vi konstatera att ingenting har fungerat sedan Samuel Ayorindes kvittering på stopptid.
Eller, jo visst spelade AIK bra mot Helsingborg och visst var 2-0-vinsten mot IFK Göteborg ett styrkebesked, men i övrigt är det mest varit ett enda långt mörker.
Richard Money skyller på skador och avstängningar som gjort att AIK fått möblera om gång efter gång i matcherna. Det köper jag om än inte helt. Självklart att det svårt att få kontinuitet då man hela tiden tvingas spela varje match med ett nytt mittfält. Och en ny backlinje. Och nytt anfall. Plus då att lagets främsta spelare, stöttestenen anfallsmässigt, gick sönder i den 14 omgången. Men jag tycker också att Richard själv gjort onödigt många förändringar i jakten på ett vägvinnande lag. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Han är ny som coach och behöver tid på sig att se vad som fungerar och inte fungerar.
* * *
Jag vet att AIK har Johan Plate, föreläsare i prestationspsykologi, kontrakterad för att hjälpa till med den mentala biten. Men kan dock undra om Plate gör ett bra jobb, för senast mot Öster var det just den mentala biten som satte käppar i hjulet. Dagens AIK lider av prestationsångest. Det syntes lång väg att AIK:s krampaktiga spel låg på det mentala planet. Många av spelarna gick och gömde sig och ville inte ha boll och få tog ansvar. Många såg rädda ut. Man vill inte göra bort sig.
Och hur är det med Richard Moneys egna låga? I den senaste matchen såg jag honom sitta ner på bänken under större delen av matchen och efteråt såg han rätt uppgiven ut. I våras stod han upp under matcherna och ville hela tiden få ut sina instruktioner. Nu är det en lägre profil. Varför undrar jag?
* * *
AIK starka inledningen i våras berodde i mina ögon på en stor revanschlust, en härlig gruppmoral och individuellt skickliga prestationer. Richard Money hade skapat en grym vi-mot-dom-känsla och man hade skapat arbetsro genom att be om tid för det nya lagbygget. AIK slog ur underläge. Men i stället för en svag inledning och en bra sommar blev det tvärtom. Något som måste ha överraskat alla. I dag verkar endast den individuella spelskickligheten finnas kvar från i våras. Spelare som Stefan Ishizaki, Daniel Hoch, Mats Rubarth, Derek Boateng, Martin Åslund, Pelle Nilsson och Fredrik Björck, för att nämna några, är otroligt duktiga fotbollspelare en och en just nu. Men som lag är AIK högst mediokert. Glädjen, tryggheten och ett bra grundspel saknas.
* * *
Receptet för att komma tillbaka och göra en stark höst hoppas jag lagledningen precis har präntat ner på papper. Skulle jag bestämma hade det varit dags att åka till Idre igen, nu mitt under brinnande säsong, för att rensa luft och ägna dagarna åt teambuilding. Det verkar vara det som behövs just nu. För att få tillbaka tryggheten och glädjen. Och framtidstron.
* * *
Efter att ha bevittnat ett antal träningar under sommaren går det att konstatera att Richard Money har fått lägga nivån på en tämligen grundläggande nivå. För han får ideligen stå och berätta att när man spelat ifrån sig bollen måste man röra sig direkt till ny yta för att kunna få tillbaka bollen. Och när man tappar bollen måste man direkt tillbaka till sin plats. Någon som jag också fick höra när jag började spela elvamanna som tolvåring. Varför man inte kommit längre vet jag inte. Men det känns rätt frustrerande att se att så många spelare i dagens AIK endast rör på sig när man har bollen vid sina fötter. Så fort man har lämnat den ifrån sig är man som fastvuxen i gräset.
* * *
Det osar om ångest kring AIK nu och det kanske inte så konstigt trots allt: Laget har fantastiska fans att ge någonting tillbaka till. Man har höga krav på sig själv och grupp att leva upp till. Och nu har man också sin framtid i klubben att kämpa för. För vem vinner och vem försvinner när Peter Kisfaludy och Richard Money dragit klart lapparna ur urnan med namnen på de som får ingå i nästa års trupp? Det är klart att det skapar osäkerhet och jag tycker att Richard Money skötte derbyförlusten mot Hammarby på ett väldigt klumpigt sätt genom att börja prata om att det är dags att börja bygga ett nytt lag på presskonferensen. Det får hela AIK lida för nu. För det pratas bara om "nya AIK" nu. Trots att en stor del av säsongen återstår.
Jag stödjer dock en större förändring av AIK. För det behövs. Men något sådant kommunicerar man inte ut till hela media-Sverige mitt under brinnande säsong. Sådant sköter man internt och efter säsongen.
Om AIK ska bli nr ett i Sverige igen krävs det en större städning inför nästa säsong. AIK har de senaste åren levt allt för mycket på ett fåtal individuellt skickliga spelare som lyft laget när det gått tungt. Ska AIK nå tillbaka till toppen på allvar måste det tas tuffa beslut. Heliga kor måste slaktas och man måste bygga om från grunden. Och jag är fortfarande övertygad om att den nya ledningen med Peter Kisfaludy i spetsen är rätt personer att göra det. "Kissen" och Richard Money fick ärva en trupp med stora brister. Det är till nästa säsong man på riktigt allvar kan bedöma vad de går för som ledare i AIK. Jag tänker i alla fall ge dem den tiden, även om det kostar resten av den här säsongen.
Djurgården åkte ur Allsvenskan med dunder och brak 1999 och tog sedan en hel del tuffa beslut som vi ser frukten av i dag. Flera av deras ordinarie spelare fick silkessnöret och i stället satsade man på de spelare som var beredda att underkasta sig den nya träningen.
Hammarby valde att satsa på Anders Linderoth i fjol fast det stormade och efter att ett par nya spelare kommit till är man i dag ett nytt lag. Det är också den vägen AIK måste gå. Att sparka Richard Money redan nu skulle göra mer skada än nytta. Han måste få tiden att fortsätta med det bygge som precis har påbörjats. Jag hoppas dock vi slipper fler klumpiga uttalanden som skapar onödigt snack. Här har Sanny Åslund en viktig bit att ta tag i.
Anders Nettelbladt
