Träningsrapport 20030822
Återigen gav sig forumskribenten Anders Almgren ut till Kamratgården. Läs rapporten från fredagens träning här.
På grund av en bitter konflikt med mitt operativsystem, kommer följande rapport bli en aning kortfattad.
I brist på (annan) vettig sysselsättning under fredagsförmiddagen, åkte jag upp till Kamratgården för att på nytt stifta bekantskap med den gode "Myran". Väl medveten om min ettåriga dotters förmåga att låta när otåligheten infinner sig, valde jag dock en "light-version" - jag åkte upp sent, i avsikt att enbart se tvåmålspelet.
Dagens tvåmål: "Blixten"
Tyvärr spelades dagens tvåmål i form av de så kallade "Blixten" - tre lag som spelar om vartannat på en plan som i storlek ungefär motsvarar sjumanna, fast med elvamannamål. Övningen är rätt underhållande att se på: det är tempo, snabba omställningar och avsluten formligen haglar mot målen. Den säger däremot lite eller inget om en spelares förmåga på en stor plan - och i Myrans fall är det ju det som är intressant.
Jag kan inte säga att Traore syntes över huvud taget i detta spel. Han var en i mängden, inget annat. Glänste gjorde istället exempelvis Martin, med ett fint passningsspel och särskilt ett djävulskt avslut i mål bakom Bengan. Då jag talade med några andra åskådare, fick jag dessutom veta att Myran inte visat framfötterna på något särskilt vis tidigare under träningen heller.
Intryck av Traore efter två träningar
Tillsammans med gårdagens träning, gör dock Myrans osynlighet idag att man kan börja skönja en spelarprofil på vår senaste aspirant. Han har, som nämndes i förra rapporten, en fin teknik och bollbehandling. Han har visat att han väl behärskar kortpassningsspel på ett tillslag. Han kan som sagt även ta emot tillsynes svåra krossbollar och leverera mycket vassa inlägg åtminstone från vänster. Å andra sidan har han ju ett uppenbart handikapp i sin klena kroppsbyggnad - med den vikt killen ser ut att ha skulle han förmodligen bara med svårighet vinna en närkamp mot min dotter. Vad som slog mig idag, är att hans främsta kvalitéer av just den anledningen verkar vara att undvika närkampsspelet.
Tekniken har vi redan nämnt. Vad som slog mig idag var Myrans förmåga att under gårdagen hitta blottor i motståndarförsvaret. Jag tänkte inte så mycket på det då, men idag, när han inte kom någonstans, framstod det som rätt tydligt. På gårdagens lite större plan, lyckades han hela tiden hitta ytor bakom motståndarnas backar. I kvadraten och dagens trånga blixtspel var det däremot som förgjort. Grabben tycks alltså behöva ytor, trots att han är teknisk. Är det trångt och han har en stark gubbe på sig, så kör han fast. Men finns det ytor, så letar Myran upp dem.
Detta är i hög grad en gissning, eftersom jag inte sett Traore på stor plan. Om jag fattade det rätt kommer han dock stanna åtminstone ett tag till - och enligt Bengan kommer laget imorgon att köra tvåmål på fullplan. Kanske blir det den första någorlunda rättvisa värdemätaren på den lille senegalesen? Den intresserade kan med fördel åka upp imorgon lördag klockan tio, för att bilda sig en egen uppfattning.
Till sist: några anekdoter från träningen
Många har säkert undrat varför klacken gärna sjunger "attraktiva Bengan" - åtminstone vet inte jag var ramsan kommer ifrån. Enligt ett rykte skall den ha uppstått efter att TV-sporten besökt ett träningspass, och råkat filma Bengan sittandes på gräset i sportshorts. Tydligen skall det faktum att den "ädlare delen" av Bengt råkade titta ut just vid detta tillfälle ha givit upphov till ramsan. Undertecknad kan inte vare sig bekräfta eller dementera sanningshalten i ryktet - men nog verkar vår gode målvakt ha något exhibitionistiskt över sig.
Jag hade precis kommit upp till Kamratgården idag, krånglat ner Kiwin i sulkyn (det vill säga placerat dottern i barnvagnen) och gått upp mot träningsplanen. Jag gick bakom en av planens kortsidor, på väg upp mot slänten i skogsbrynet där jag hoppades få skydd mot regnet. Och precis när jag och Kiwin passerade, tyckte vår populäre målvakt tillfället vara väl valt att stövla fram till nätet bakom målet och hänga ut "den sure" för att tömma blåsan! Kiwin gjorde till min fasa stora ögon. Tydligen hade jag närmat mig utan att Bengan upptäckt det - för han verkade minst sagt generad. Till hans heder skall dock sägas att han fann sig snabbt och bad om ursäkt, något som förvisso inte var särskilt nödvändigt. A man's gotta do what a man's gotta do.
Avslutningsvis: jag hade önskat att alla kunnat se entusiasmen i Jonas kroppsspråk och glöden i hans blick, när Jonas ljudligt förmedlade texten på en av våra ramsor till en nyfiken Big Mama: "...we are white - WE ARE FUCKIN' DYNAMITE!"
Det sista kom med ett eftertryck, som jag hoppas vi kan upprepa i Närke på tisdag.
