Bladdrig Andersson-blogg
HIF:s målvakt Daniel Andersson har anslutit till bloggarnas skara. Och det började väl sådär...
HIF:s målvakt Daniel Andersson gjorde helt nyligen premiär som bloggare på en ny HIF-sajt kallad bredsida.se. Ryktet hade gått i förväg, och det var nog en och annan som var intresserad av vad denne rutinerade herre kunde ha på hjärtat. Han har ju trots allt samlat på sig en del erfarenheter genom åren.
Ja, det föreställer man sig i alla fall. Så något intressant borde han ha att ta upp. Lite fotbollssnack, minnen, HIF-anekdoter och sådant.
Men att skriva är inte så lätt alla gånger. Ja, att stava och så behöver inte vålla några särskilda problem (inte ens för en fotbollsmålvakt) men att hitta ett vettigt innehåll och budskap kan vara lite knivigare. Alla som prövat vet.
Men försöka duger, tänkte Andersson när han slog sig ner vid skrivpulpeten och författade följande epos under rubriken ”Come the Fuck on”.
”HIF’s supportrar har något som t ex mff-supportrarna inte har dvs HJÄRTA! HIF’s supporters är av den typen som följt klubben sen gud skapade jorden. Supporterskaror i andra klubbar påstår att de följt sin favoritklubb hur länge som helst när de egentligen bara hakat på de senaste tre åren för att det blivit ’hippt’...– patetiskt! Var höll ni hus innan?”
Att fotbollsspelare är som vi andra dödliga är ingen nyhet. Och att de, liksom vi, ibland har svårt för att få till det är heller inte det någon överraskning. Men varför hemfalla åt den billigaste, tråkigaste och mest förutsägbara supporterretorik som finns om man nu har chansen att skriva något vettigt?
Allt detta snack om hjärta – finns det något mer tröttande. ”Vi har större hjärta än er!” ”Ni är bara plast. Vi är äkta!” ”Var fanns ni för femton år sedan, va? Medgångssupportrar!” Allt det där tjafset som väl ingen tänkande människa längre kan ta på allvar.
Att fotbollsspelare ibland vill ställa in sig hos fansen är inget nytt. De kysser klubbmärket, de säger att de älskar klubben, de älskar fansen å fan vet vad. Det är en del av spelet. En slags ritual som skall skapa en känsla av samhörighet. Ibland funkar det, men för det mesta inte. Det blir liksom lite patetiskt, och utan trovärdighet. De gånger vi supportrar trots allt köper det, är det väl mest för att vi tycker det är lite rörande.
Och kanske var det just den strängen Anderssom ville spela på med sina rader om hjärta och HIF-supportrarnas storslagenhet.
Det var i alla fall ett försök. Och försöka duger, brukar man ju säga.
Men ibland är det trots allt bättre att låta bli.
- - - -
Under gårdagen bestämde sig Daniel Andersson för att stryka sin artikel på bredsida.se efter att ha fått kritik av bland annat HIF:s ordförande Inge Fredin.
I nästa artikel kommer Andersson istället att avhandla blommor som överlever vintern...
