Hur att känna igen en Hif-supporter
Kära läsare. Då jag levt relativt länge har jag kvalificerat mig som bedömare av dessa kännetecken. Härmed delas de med er.
Det ska dock erkännas direkt. Det är inte lätt eftersom det inte finns så många Hif-supportrar, i alla fall att döma av storleken på deras hemmapublik. De är inte heller särskilt verbala, i den enda ramsa som deras få klackdeltagare kan ingår tre ord; hata, hata och hata. Oftast tillsammans med ett klubbnamn, beroende på vilken serie de ligger i för tillfället. För det mesta en annan än MFF.
Det mest uppenbara tecknet är förstås den rödblå tröjan, ett andra är det hål som finns i deras själ efter att ha varit utanför allsvenskan i 24 år och elva dagar. En MFF-supporter är stolt, går rak i ryggen och vet med sig att Malmö alltid kommer att vara en toppklubb i Sverige, en Helsingborgare däremot smyger med krum rygg i motvind och regn utanför Öresundsterminalen och hoppas att deras klubb inte ramlar ur, för då vet man aldrig hur lång tid det tar att komma tillbaka. De känner oftast att klubbhalsduken mycket väl kan bli snaran som minskar lidandet. För ett lidande är det.
Komplex är ett annat kännetecken. Det lustiga är att de har samma komplex som MFF-fans, nämligen mindervärdeskomplex. MFF:aren för att vi inte tycker att vi är så bra som vi verkligen är, Helsingborgaren för att de aldrig kan bli så bra som vi.
Det är bara att jämföra.
MFF:
15 SM
5 allsvenska seriesegrar utöver det
14 cupguld
70 allsvenska säsonger
Final i Europacupen 1979
Hif:
6 SM
2 cupguld
56 allsvenska säsonger, de flesta innan 1962
Gruppspel i Champions League
Det är klart att stackarna får komplex. Det enda de har fler av än oss är tränare på lönelistan och säsonger utanför allsvenskan. Men det kan de gärna få ha.
Samtidigt som de ser de upp till oss så snor de våra grejor, vilket en lillebror alltid gör. Exempel på det är spelare, styrelsemedlemmar, lagledare och poäng.
Sen är det förstås lukten. Det finns en doft av kaffe, ramlösa, röda pölser, dansk öl, fylla och förlorare runt dem. Det räcker inte med att vinna allsvenskan en och annan gång eller att ta sig till gruppspelet i Champions League för att få bort den.
För att inte tala om den hemska känsla de bär på då de alltid blir utsjungna av MFF-supportrarna på sin egen hemmaplan. Halledau, det måste svida i själen, om de har någon.
Sen är frågan om de inte är lite dumma också, som tror att dom kan spela fotboll…
---------------------------------------------
Än en gång skriver jag under den streckade linjen. Det känns lika kul som första gången. Nu enbart för att berätta att ovanstående text ska läsas som ironi och tas med en klackspark. För övrigt undrar jag om någon Hif:are klarar av att utföra en sådan. Utan att ramla alltså -:o)
