Träningsrapport: Inför HIF-MFF
Junior + Jonatan = sant
Sören säger:
”Femton minuter fritt spel.”
Det röda laget ser ut såhär:
Håkan Svensson
Ulrich Vinzents Olof Persson Christian Järdler
Yksel Osmanovski Joakim Nilsson Emil Halfredsson
Labinot Harbuzi
Edvard Ofere
Det svarta, såhär:
Jonnie Fedel
Johan N Guiomar Daniel Andersson Gabriel
Marcus Pode Jari Litmanen Behrang Safari
Junior Jonatan Johansson
De röda tar tag i taktpinnen direkt, skapar tryck. Fedel tvingas till en imponerande reflexräddning på ett hårt men inte särskilt välplacerat skott från Labinot. Yksan (som Sören och numer alla i laget kallar honom) driver in från sin högerkant och avlossar ett pressat skott som sveper tätt utanför målburen. Jocke lyser av självförtroende, upprätthåller sitt lags balans och tryck på ett föredömligt sätt, står alltid rätt, täpper igen luckor, sätter bollen i ständig rullning genom enkla passningar på ett tillslag. Den som tror att Jocke inte startar på tisdag tror fel.
De svarta får faktiskt mest ägna sig åt att jaga boll. Motivation slår klass tänker man just som Jonatan rinner igenom efter fint väggspel med Junior, lurar ner Håkan och bredsidar enkelt bollen i mål invid stolproten. 1-0.
En kort stund senare bjuder Junior på en av sina solouppvisningar, tar emot bollen, rundar i turordning Järdler och Olof, kommer fri lite snett utifrån kanten, avslutar med en hård bredsida, men Håkan är snabbt nere och tvingar ut till hörna.
De svarta blir alltmer delaktiga i spelet. Fedel styr sin försvarslinje med järnhand, ryter:
”Calmo! Calmo!”
Gör liksom klart att han vill se sina backar lugna och behärskade, vill se dem spela sig ur varje situation, ingen panik, inget tjongande.
Guiomar slår en krossboll som seglar genom den vindstilla sensommarmorgonen, Behrang tar emot på bröstet, spelar snett bakåt till Junior som vispar upp den i nättaket. 2-0.
3-0 är ett faktum när Junior tar emot en djupledsboll i fart, kommer fri, väntar, väntar, rundar Håkan som får se bollen rulla i mål retsamt sakta.
De röda hänger med huvudet nu vilket är förståeligt eftersom spelet inte riktigt avspeglar resultatet. Våra rutinerade målmaskiner är helt enkelt så ruskigt effektiva. Det är klassskillnad vad gäller effektivitet. Trots att flera av de röda bör vara särskilt taggade eftersom de kämpar för en plats på bänken mot HIF, kan de inte riktigt bjuda motstånd.
Jonatan och Olof går in i en tuff nickduell som resulterar i att Olof dimper i gräset, medan bollen skarvas fram till Junior som kan fullborda sitt hattrick. 4-0.
Yksan står för ett tröstmål då han, strax innan Sören signalerar för vätska, driver bollen längs med motståndarnas försvarslinje, når över på vänsterkanten, rundar Guiomar och slår in en perfekt boll längs med backen som Labinot stöter in. Slutresultatet skrivs till 4-1.
Träningen avslutas med en hörnvariant. Daniel ska slå hårda och ganska skarpt utåtskruvade inlägg som sex spelare (Gabriel, Olof, Junior, Jonatan, Behrang och Pode) ska möta genom att (som på ett snörre) rusa in i straffområdet mot första stolpen. Tanken är att varje spelare ska fullfölja sin löpning och därmed dra med sig sin motspelare, ingen spelare ska offras på att markera målvakten eftersom inläggen ska nå så långt ut att målvakten inte ska våga lämna sitt målområde. Huruvida varianten är effektiv eller inte är svårt att säga eftersom motspelare saknas, men Jonatans tajming är underbar, han kommer rätt gång på gång, möter med pannan och fullkomligt Jan Koller - smiskar in bollarna.
Jari stretchar en bit bort medan han följer övningen. Han ser nöjd och sådär härligt självsäker ut, fäller några ohörbara kommentarer då och då.
Staketgrannarna börjar diskutera hur mycket vi slår HIF med, någon tror på 4-1, eller kanske 4-2, någon menar att försvaret kommer fungera bättre nu, så det blir inga mål i baken.
Det här känns bra, det känns för bra, en känsla av oro växer i magen när jag lämnar stadionområdet. Kanske är det bara traditionell Skånederby-nervositet? Men som Kindgren så träffande uttrycker det på forumet:
Tycker vi är lita väl kagiga och självsäkra på att det blir vinst på tisdag.
Toppen mot botten, straffmissaren avstängd, ett MFF i form och med Jari på banan, vår fina statistik på olympia, överlägsenheten på läktaren ja precis allt talar för MFF-seger och det är då gäddejävelen hoppar upp och biter en i stortån...
Nej tack, jag vill inte veta av någon bitande gäddejävel här inte, på tisdag ska det bli vinst, så är det bara.
