Från tredje våningen: Forumskrubbor och andra fula fiskar
Från tredje våningen rullar vidare.
Jonas Svensson funderar kring skrubbor, internetkommunikation, derbyhets och förmågan att kunna läsa mellan raderna.
Jag kan sannerligen inte beskyllas för att vara en aktiv person på Himmelrikets forum, eller några andra forum heller för den delen. Av den enkla anledning att jag inte riktigt fixar den snabba (och därför inte sällan ogenomtänkta) replikhastigheten. De få gånger jag har försökt skriva något, har det rasslat till i listan och mitt svar har hamnat tio meter under aktuellt inlägg.
Jag är väl fortfarande ovan vid denna form av kommunikation antar jag. Stofil som jag är arbetar jag lika gärna på min gamla röda Olivetti från 1969, som med datorn. Då ter det sig kanske naturligt att min vurm för internetkommunikation inte är så stor. Men trots det är jag inne och scrollar på forumet i parti och minut, sjukligt nyfiken på vad som avhandlas om klubben, vilket skvaller som florerar och hur stämningen är i supporterleden över lag.
I helgen blev den upplevelsen lätt absurd. Istället för drömelvor, Jari -och Jonathanfeber och diverse andra fotbollsrelaterade ämnen kastades jag rakt in i en diskussion om bra och dåliga fiskeställen i Skåne. Slutsatserna jag kunde dra av det hela var att Gröna räcket nu för tiden är dött, och att platsen som gäller för napp är Gropahålan. Och så den mycket underhållande informationen att man kan fånga mink med kräftbete…
Jag måste erkänna att det kändes rätt skönt att landa bland skrubbor, öringar, kräftor och glasvar. De senaste dagarna har hathetsens vågor på forumen gått väl höga, till viss del beskyllt min senaste krönika. Jag visste naturligtvis att den skulle väcka lite känslor, men inte till den milda grad. Envar som har ögon att se med inser att det handlar mycket om ordlekar och liknelser, verbala lusingar och språkliga lappkast. Knappast blodigt allvar och allmängiltiga sanningar.
Att jag sedan skriver mina krönikor i första hand för den himmelblå supporterskaran, och inte för att blidka något annat lags supportrar, är väl ganska självklart. Jag inbillar mig också att det i dessa texter alltid finns en tydlig blinkning, ett outtalat samförstånd med läsaren, som är svårt att missa oberoende vilket klubbmärke man har på tröjan. Jag har uppenbarligen varit naiv vad det gäller den biten, för så verkar inte vara fallet.
Detta är en fråga som dyker upp med jämna mellanrum, huruvida ironi och satir egentligen är lämpade i skriven form på en supportersajt, eller annorstädes. Och visst kan det vara bedrägligt. Jag menar, när internationell sportpress inte kunde inse att Möllers hysteriskt roliga frisyrkarikatyr på Afonso Alves var just en karikatyr, ja då vettefan vilka förväntningar man egentligen ska ha på sina läsare…
Folk tycks över lag ha en övertro på att allt som står präntat eller finns på bild i media är obestridlig sanning. Inget kunde väl vara mer fel. Så gott som alla bilder i dagens digitala värld är manipulerade på ett eller annat sätt, och alla texter som skrivs har en avsändare som är lika komplex som alla oss andra. Som skribent har jag givetvis ett ansvar, men jag vill mena att en viss del av detta ansvar också ligger på läsaren, utan att man ska behöva sätta ut en massa smileys och andra obskyra internetsymboler. Precis som i alla andra sammanhang krävs åtminstone ett uns förmåga att läsa mellan raderna, sålla bland informationen, och sätta saker och ting i sitt sammanhang. Att läsa är också en aktiv handling.
Sen kan man förstås inte blidka alla. Det finns alltid någon som retar sig på vad eller hur man skriver någonting. Att lägga en krönika till rätta på en nivå som inte trampar en jävel på tårna, är i mina ögon fullständigt dödfött. Och i ärlightens namn, hur intressant är det att läsa något i stil med:
”Dags för match mot Helsingborgs IF. Malmö FF står som favoriter på Olympia, men i ett derby kan allt hända. Jari och Jonathan är tillbaks efter fina insatser i finska landslaget. Jag hoppas att det blir en bra match på tisdag med god stämning på läktarna, och att bla bla bla…”
Nå, det om detta. Se det som en liten sprattlande pudel, eller som en huggvillig pitbull. Hur som helst knattrar jag på som tidigare, på datorn och på min gamla Olivetti.
Och för er som suktar efter annat kan kanske en tur till Gropahålan vara ett alternativ.
