Krönika: Kom ihåg den här segern
4-1. Visst, stora siffror. Och visst, tre poäng. Men, det är sättet som derbysegern mot Häcken tillkom på, som man ska lägga på minnet.
21.30 stod jag på Rambergsvallens innerplan och såg när funktionärerna plockade ihop för dagen. Tankarna gick först åt Häckens håll. Undrar om detta verkligen är en allsvensk arena 2007? Det är högst tveksamt. Stefan Lundin såg sammanbiten ut efteråt. Ger han upp snart? En annan högst uppsatt inom Häcken var inne på att ett målvaktsbyte lagen emellan i den här matchen hade betytt oerhört mycket. Och visst. Bengt Andersson är ruskigt bra. Han är rikigt, riktigt bra. Det är bara Lars Lagerbäck som inte greppat det än. Och Christoffer Källqvist har stått för några klart darriga insatser den här säsongen. Men riktigt så enkelt är det inte ändå. När spelarna klev av Rambergsvallen den här aftonen var det skillnad i allt. I glädje och besvikelse, så klart. Men moralen och lagsammanhållningen ser ut att vara mil ifrån varandra om man jämför de här två lagen. I många Häckenspelare såg man uppgivenhet. Lagets tabelläge är anmärkningsvärt, för spelarmaterialet är överlag inte alls så dåligt, men det här kan gå riktigt illa för Häcken.
I IFK Göteborgs spelare såg man av naturliga skäl stor glädje, men kanske också lite lättnad. Kjell Pettersson menade att det var en seger som var viktig för hela föreningen. För spelarna, ledarna, styrelsen, supportrarna och andra. En förlust här och tongångarna hade varit helt andra i pressen imorgon. Nu får Blåvitt positiv publicitet igen. Ingen hackar på "Sella" mer. Ingen säger att det var bättre om Arne hade varit kvar. Ingen längtar en efter norsk anfallare som aldrig köptes in. Blåvitts anfallare gör mål. Laget är harmoniskt och mungiporna är uppåt. Sången i det blåvita omklädningsrummet efteråt gick genom väggarna och spred sig långt. Sättet IFK Göteborg vann på mot Häcken var genom en stark lagsammanhållning. Visst, detta är inte lika mycket värt om man förlorar mot Örgryte i nästa match. Och det är svårt att tala om en vändpunkt, när man låg i toppen redan innan tränarbytet och den senaste blåvita mediakarusellen. Men det här var en nyckelmatch.
Flera blåvita spelare talade ikväll om att man gav lite extra för tränarduon Pettersson/Landbergs skull. Och jag trodde dem. Stenhårt. De menade verkligen det och just detta kan bli IFK:s styrka i höst. Det där förbannade guldet ska hem nu. Det är dags. Det här kan ha varit en mycket viktig seger för IFK, när vi summerar allt i höst. För en rolig blåvit höst blir det, det är jag helt övertygad om. Om det räcker till guld eller inte får vi se, det är mycket små marginaler som avgör. Men det här var mer än en derbyseger. Det här var en demonstration i nytändning och knutna nävar i fickorna. Nu kör vi.
Som sagt, kom ihåg den här segern.