Måndag morgon…
...och till sist lyckades de jaga bort Zlatan.
Zlatan är en primadonna. Han har tre sportbilar, var och en värda mer än millen, han är tillsammans och väntar barn med en fotomodell och han spelar i den klubb han alltid ansett vara världens bästa. För sex år sen såg vi honom i Superettan, nu är han larger than life.
Varför låter vi inte honom vara det?
Vad gör det dig och mig om Zlatan är en diva? Egentligen. Vad gör det någon? De andra spelarna i landslaget? Tja, även om Zlatan är i en division för sig, kan Ljungberg, Isaksson, Edman, Elmander och Källström knappast klaga. De har rätt schyssta slantar på banken vid det här laget, och har gjort ett antal val här i livet där de inte sett till något annat än sitt eget bästa. Så de har nog gott om resurser att odla sina egna egon.
Att Chippen och Mellberg inte bryr sig vet vi redan, de är ju hans polare. Anders Svensson gnäller ju för allt möjligt ändå, så där gör det ingen skillnad. Och Petter Hansson lär vara så glad över att han äntligen fått chansen att han inte skulle märka om Zlatan lät sig bäras in till spel liggandes på en gyllene divan buren av nakna dansöser. I själva verket får de flesta spelare i elitskiktet samsas om utrymmet med divor varje dag i sina klubblag.
Så jag frågar mig fortfarande – varför kan han inte få vara en diva?
Visst, om han hade fuckat upp landskamperna med obegripliga kravlistor på egen jacuzzi i omklädningsrummet och Håkan Mild insmord i Lemon Curd som pausunderhållning, hade jag förstått Lagerbäck. Men nu har han bara gett alla präktighetsivrare en fet klapp i ryggen. ”Han bröt ju mot reglerna”. Jaha, men om en fotbollsspelare inte kan vara utanför sitt hotellrum efter klockan elva tre dagar före match, så kanske det är reglerna som är lite snett på det? Vi pratar trots allt om tre dagar innan tungviktsmötet med Lichtenstein.
Har man den minsta koll på Zlatan så kunde man förutspå bojkotten långt innan man ens funderade på att skicka hem honom.
Lagerbäck visste vad han gjorde. Han ville inte ha med Zlatan i laget längre. Förmodligen retar han sig på att han inte blev av med Chippen i samma veva.
- - - - -
På torsdag möter vi Kalmar FF. Förlust och det är frågan om Åkeby får sitta kvar. Ingen tränare före honom har fått så fria händer, och så stora medel, att stuva om i truppen. Men när nu resultaten inte går rätt väg är det just spelarna som hamnat i skottlinjen. Hur länge orkar de att i ena stunden bli utskällda för att de inte vågat tillräckligt, och i nästa bli utpekade som syndabockar för att de gjort ett par misstag?
Åkeby har inte gjort något för att undvika press på sig. Han pratade omedelbart om guld, och har hållit fast vid den tanken långt efter det att andra gett upp. Det ska han ha all respekt för. Han ställer höga krav på såväl sina spelare som på sig själv. Problemet är att det därmed inte finns några marginaler vid motgång. Spelare som gör dåligt ifrån sig petas eller säljs. Inom en snar framtid kan vi veta om samma regler gäller för tränaren.
- - - - -
Nä, nu släpper vi de dystra tankarna och kör över Kalmar så hårt att de inte kan sitta på en vecka. För klubbens, lagets och inte minst Sörens skull.
Framåt Malmö!
