IFK Norrköping och desperationen del 2
Det kom ett brev till redaktionen. Från signaturen Köpenick i Kalmar. Ett mycket läsvärt och tänkvärt brev. Redaktionen tackar och bockar.
Att Kalmar FF går mycket bättre i superettan i år än IFK Norrköping har säkert att göra med FF:s erfarenheter från 2000 och 2001. För offensivt har laget inte alls spelat bra i år, frånsett segermatchen mot Trelleborg hemma och delvis matchen borta mot just IFK Norrköping. Att FF kunde vinna den, trots flera grova misstag, berodde nog främst på IFK:s dåligt organiserade försvarsspel, och det är vad jag förstår ett av de problem IFK snarast måste koncentrera sig på. Åtminstone mot FF var det rena svängdörren i mitten. Men att hänga mittbackarna för det är knappast någon lösning. Illa organiserat försvarsspel har nästan alltid djupare orsaker än så. Ett exempel som Henrik Rydström anför som delförklaring till Kalmar FF:s ökensäsong 2000:
"Tidigare pressade vi alltid inåt planen när vi försvarade oss, men nu skulle vi pressa utåt. Det låter kanske som en bagatell, men det är det inte. Först och främst gjorde det många osäkra, en osäkerhet som ledde till att man tvekade en tiondel för länge och därmed kom man på mellanhand. Sedan innebar det också att jag som central mittfältare inte fick så många lägen att vinna bollen som tidigare. Och när jag vann bollen var jag för djupt ner på egen planhalva för att kunna skapa några farligheter."
Så till självbilden. Vad har IFK Norrköping av idag för identitet?
Om inte förr blev det tydligt att den är i akut kris efter brakförlusten mot Boden. Hos de supportrar som gör sig hörda på olika Internet-forum framkallade nederlaget ännu starkare overklighetsreaktioner än när man åkte ur allsvenskan. Och då blir det tydligt att många av fansen inte heller riktigt har begripit vad superettan är för någonting. Boden är inget dåligt lag, det är nog det gäng som bäst av alla jag sett i år förmått avpassa sitt spel efter sina begränsade resurser. Visst, 5-0 är på tok för mycket att förlora med mot vilket lag som helst, men sånt händer när ett lag i svår obalans får möta ett gäng, visserligen inte alltför märkvärdigt, som är fullt på det klara med hur man ska bete sig på plan.
Det stönades, ojades och vojades - hur kunde anrika IFK förlora mot denna bandyklubb (som faktiskt lade ner sin bandyverksamhet redan på 60-talet), den blå stjärnan hade skändats och gud vet allt man kunnat läsa. Fans är bra på självbedrägeri och sämre på självinsikt, det ligger i supporterskapets natur.
Gopeking.net rubricerar numera sin sida "Östkustens svar på Gais". Det är självironiskt men inte speciellt träffsäkert. Gais är ett hissgäng som i svensk fotboll de senaste 25 åren bara överträffas av Kalmar FF. IFK Norrköping har med något års undantag legat i allsvenskan hela denna tid.
Nej, det finns en annan klubb i Göteborg, som haft ännu större framgångar än IFK Norrköping och som också drabbats av en svårartad identitetskris på senare år som är mer jämförbar med den IFK Norrköping nu genomgår: IFK Göteborg.
Så här skrev en klok man, om vilken jag inte vet annat än att han heter Anders Almgren, i en gästkrönika på "Alltid Blåvitt"-sidan på svenskafans.com i november i fjol när läget var som värst för Blåvitt:
"Som jag ser det, så befinner vi blåvita supportrar oss i en slags kris idag. Vår självbild eller identitet har varit ansatt av mediokra resultat i flera år, men det har inte varit värre än att vi kunnat hålla liv i vår syn på oss själva som Mesta Mästarna, de ständiga vinnarna. I och med säsongens fiasko går det dock inte längre och resultatet har blivit turbulens och splittring. Grunden för vår identitet har så att säga slagits i spillror. Vi måste komplettera vår interna kultur.
Problemet med detta är, att samtidigt som vi omformulerar våra interna myter, så omformulerar vi även normerna för hur en ängel skall vara.
Frågan är hur vår reviderade självbild skall se ut. Vi är fortfarande dubbla UEFA-mästare och sjuttonfaldiga vinnare av SM-guldet, men det behövs något mer. Jag ser två alternativ: en hårdför 'ultraslinje', där vi löser problemet med lagets kräftgång genom att distansera oss från IFK Göteborg. Och en beslutsam 'Bernmarlinje', där vi sluter leden och verkligen kämpar för att bli en positiv kraft i ett framåtstävande IFK Göteborg."
Almgrens resonemang utmynnar förstås i att "ultraslinjen" måste förkastas:
"Konsekvenserna av en sådan supporterkultur ser vi ett exempel på om vi vänder blickarna mot Black Army. De odlade under 90-talet någon slags ultrasromantik och deras klubb - AIK - betalar fortfarande priset. Sponsorförhandlingar, spelarvärvningar - allt blir svårare."
Istället tar han fasta på några rader ur Stefan Thylins bok "Änglarna":
" 'Efter segern i UEFA-cupen 1982 trodde många att detta var en unik händelse, en bragd som aldrig skulle kunna upprepas av ett svenskt lag.
- Vi ska göra det igen, sa Bernmar.
Fem år senare fick han rätt - igen.'
'Vi ska göra det igen.' Jag anser, nej, jag vet att vi supportrar kan påverka IFK Göteborgs resultat och förutsättningarna för klubbens arbete på ett påtagligt och konkret sätt. Järnkaminerna har arbetat hårt med det här och gjort det bra, men jag är övertygad om att vi änglar kan göra det ännu bättre. Vi kan bli en positiv kraft i ett framåtsträvande IFK Göteborg - och om inte styrelsen i IFK ser till att klubben blir framåtsträvade, ja, då får vi ta täten. Vad det handlar om är att våga ha visioner, att finna sätt att nå dem. och att arbeta ."
Almgrens krönika borde vara intressant läsning för många Norrköpingsfans i dessa dagar. Den finns på:
SvenskaFans
Det blir inte lätt för IFK Norrköping att ta sig ur sin kris, men tar man itu med problemen på rätt sätt utifrån klubbens speciella förutsättningar kan nog vägen tillbaka till allsvenskan vara betydligt kortare än det förefaller idag.
Köpenick
Kommentera HÄR