Krönika: &#34Nu får det vara nog&#34
En flopp och en topp...

Krönika: "Nu får det vara nog"

AIK-derbyt i onsdags fick bägaren att rinna över även för mig. Jag har valt att vara tyst och inte skrika på någons avgång eftersom jag inte ansett att det gagnar klubben. Nu anser jag dock att situationen är ohållbar och för att inte även nästa säsong ska bli en besvikelse måste en rad åtgärder vidtas och klubben måste inse faktum.

Inför säsongen tippade jag Djurgården som seriesegrare samt AIK som nedflyttningskandidat. Det förstnämnda gjorde jag dels på tro men även för att vi var dubbla mästarna och man då lämpligen inte tippar sitt lag som trea. Jag trodde dock Djurgården skulle vara med och fightas i toppen och att vi skulle vara ett av lagen som slogs om guldet. Därför blev jag riktigt förbannad när Djurgården förlorade mot AIK i våras. Jag ansåg då att det var en inställningsfråga som bidrog till förlusten. De tidigare macherna hade inte heller sett bra ut spelmässigt och Kjell Jonevret klagade på de undermåliga planerna. "Det är svårt att spela bra fotboll när planerna inte är gröna", var budskapet. Djurgården fortsatte spela dåligt våren ut och Kjell Jonevret var som en talande leksak, upprepade samma mantra match efter match.

Ledningen gav även Quirino, Sjölund och Stoltz fortsatt förtroende trots att alla tre var under isen. Tobias Hysén fick spela trots att han ine gjorde mycket väsen av sig. Stefan Batan däremot, han fick sparsamt med speltid trots att han var irrationell och het. Nu började mitt tålamod för Kjell Jonevret tryta. Jag funderade då på att skriva en krönika där jag krävde hans avgång men tyckte inte det skulle leda någon vart eller gynna klubben, så avstod därför. Jag sade dock redan under sommaren att det inte blir SM-guld för Djurgården iår. Då trodde jag dock inte heller att AIK skulle vara med i guldstriden utan att nykomlingen skulle förlora mark under hösten. Skälet var helt sonika att laget bestod av Superettan-spelare och jag då drog den enkla slutsatsen - AIK håller helt enkelt hög Superettanklass, inte mer. Titta bara på AIK 2004. Laget värvade då ett halvt Superettanlag från Café Opera och åkte ur.

Djurgården fortsatte att pisslira medan AIK har fortsatt att gå som tåget. Djurgården gjorde förvisso en bra halvlek spelmässigt mot Hammarby och direkt efteråt kändes det bra. Det jag hade saknat av Djurgården var viljan och spelet, nu infann sig det. Laget var på något mirakulöst sätt ännu inte avhängda från guldstriden. Med lite perspektiv på tillvaron så insåg jag att det mycket väl kunde ha varit derbytändning som bidragit mot Hammarby. När laget efter en tam insats förlorade med 2-0 mot GAIS, ansåg jag att min tes stämt. Fram till onsdagens derby mot AIK då jag förstod att föregående derbyseger mot Hammarby antagligen berodde på att bröderna var katastorfalt dåliga.

Djurgården fick bekymmer direkt mot solnalaget. Spelarna var stressade, pressade och såg chockade ut redan från sekund ett. Lite likt vårderbyt. Den höga och hårda AIK pressen defensivt gjorde att de flesta djurgårdsspelarna fick panik och slog iväg bollen fortast möjligt, ofta till helt fel adress. Det dröjde bara fem minuter innan AIK hade gjort 1-0 och känslan att det här var kört infann sig redan efter knappa tio minuter. Förvisso tappade AIK lite under inledningen av den andra halvleken men Djurgården fick aldrig på något vettigt skott på mål (ett avslut på mål enligt statistiken - Lance "nick"!?).

Vad Djurgården gjorde fel är svårt att säga. Laget hade inte många rätt. Spelet var tafatt och viljelöst, laget var inte samspelt och spelarna inte tända. Dessutom verkade en vettig anfallstaktik saknas. Djurgården verkade inte ha en aning om hur de skulle gåtill attack och luckra upp AIK-försvaret.

Jag insåg då att Djurgården inte är mycket bättre än såhär. Jag tittade på spelarna som irrade runt på plan. Sjölund, Karí, Lance, Stoltz, Enrico och Komac. Mer eller mindre dugliga till bra allsvenska spelare men inte på något sett någon spets eller några spelare som tar tag i saker och ting när det går dåligt.

De enda spelarna som visade vilja var Pa Dembo Touray, Matias Concha, Johan Arneng, Jones Kusi-Asare och till viss mån även Markus Johannesson. De flesta av dessa spelare är förvisso bra, men att man ska sitta och behöva hoppas på att en alldeles ensam Jones ska uträtta något offensivt känns inte juste mot honom. Killen gör det dock riktigt, riktigt bra och löper otroligt mycket. Johan Arneng kanske missar en del passningar och får kritik för det. Samtidigt måste man inse att han är en av få i laget som kämpar, river och sliter för att dra sitt strå till stacken. En del andra spelare verkar mest vara angelägna om att inte hamna i trångmål eller försöka dölja sig så ofta som möjligt.

Matias Concha övertygar allt mer och håller allsvensk toppklass (hur länge blir han kvar om han fortsätter så här och när ringer Lasse?) Pa Dembo har räddat Djurgården i flera matcher under säsongen. Johannesson har kanske varit i en svacka på sistone men är ändå en pådrivare.

Nu saknades Abbe, Jonson och Toni i derbyt. Tre rätt tunga avbräck. Men ingen av spelarna är någon stjärna. Jonson är enbart en grovjobbarstjärna och Toni en stabil mittback som sällan gör misstag. Djurgården saknar en riktig star. Quirino var tänkt att bli det men har floppat. Stoltz  får panik så fort han får bollen och har varit ett riktigt nedåtköp jämfört med Stenman som lämnade i vintras.

Inte heller under 2005 såg spelet särskilt bra ut. Enbart en överjävlig dansk (Sören Larsen) räddade oss på våren. På hösten var många spelare i sitt livs form exempelvis Tobbe och Daja. Stenman gick bara framåt. Ändå var Djurgården på intet sätt överlägset utan hade mycket flyt, bland annat när man slog IFK Göteborg på Ullevi.

Till årets säsong talade man vitt och brett om Champions League, SM- och Cupguld, samt Royal League. Troligtvis missar Djurgården allt. Man överskattade helt enkelt sitt spelarmaterial grovt. Undersöker man laget spelare för spelare inser man att stjärnorna saknas och att Djurgårdens tabellposition ungefär motsvarar spelartruppen. Det måste värvas tre- fyra spelare som spetsar laget för att komma tillbaka till nästa säsong. En spelare i varje lagdel och det räcker inte med utfyllnad för det har Djurgården och blir över. Dessutom har man inte råd att ha Batan på bänken.

Just bänken är intressant. Att en urkass Quirino samt Niclas Rasck sitter där tyder inte direkt på klass. Inget ont om Rascken, han är och framförallt var en mycket bra fotbollsspelare, men för ett lag som satsar på CL duger det inte att satsa på en spelare som egentligen har slutat. Matchen innan satt två juniorer på bänken. Förvisso klassas Dennis Boskailo som en spelare i truppen och jag tycker han är riktigt bra och en oerhörd talan. Kjelle verkar dock hellre lira en mittfältare än honom som mittback. Därför känns inte Dennis som ett reellt alternativ och en truppmedlem om man utgår från ledningens agerande.

Paradoxalt nog finner jag inte AIK som ett särskilt stjärnspäckat lag. De jobbar dock grymt hårt och för varann vilket kommer räcka till SM-guld redan 2006. Om inte Elfsborg snuvar dem på det...

----------------------------------------------

Jag vill likt många andra ha ett HC-byte. Jag har inte ändrat uppfattning sen i våras då jag ville ha bort Jonevret. Har tröttnat på hans bortförklaringar, hans otaktiska dirigerande och hans konstiga laguttagningar, med mera. Jag svor i våras på att hålla detta för mig själv. Sen dess har jag bara blivit allt mer irriterad och anser nu att läget är ohållbart. När jag till min fasa märkte att Djurgården inte är bättre än så här i onsdags kände jag att det var läge att skriva denna krönika.

----------------------------------------------

Dessutom vill jag framhäva den senaste tidens mer eller mindre dåliga värvningar. Quirino som inte kan ta ner en boll för 15 miljoner, Stoltz som ersättare till Stenman, samt en rad förvärv som känns som utfyllnadsspelare (av typen ta sex betala för en). Exempelvis Komac, Enrico och Lance. Mattias Jonson har gjort vad man kan kräva av honom men är han värd 15 miljoner? Rent allmänt bör den nya värvningstaktiken genomlysas. Vad som behövs i Djurgården idag är det vi förlorat till utlandet. Spetskompetens. Fyller man på med godkända till bra allsvenska spelare blir man ett mittenlag i serien. Easy as that.

-----------------------------------------------

Avslutningsvis undrar jag bara om inte laget skulle må bra av mental hjälp? Eller kanske  är det enbart hokus-pookus?

Malcolm Svensson Rothmaier 2006-09-22 09:30:00
Author

Fler artiklar om Djurgården