Bättre, men inte bra

Puhhh, får man väl säga. Igen. Djurgården fortsätter att rada upp trepoängare utan att imponera.

Efter fantastiskt spel i Champions League har Djurgården presterat sådär spelmässigt. Matcherna mot Elfsborg Enköping, och Landskrona har innehållit precis vad som behövts, inte ett dugg mer (OK Sören, så vi inte blir osams, andra halvlek mot Landskrona var rätt hyfsad). Men nu var allt detta historia, guldjakten på gång för fullt och ärkerivalerna AIK stod på andra sidan. Upplagt för "nya Djurgården". Av detta blev det bara ett nja.

Förutsättningarna var att Djurgården startade med 5 nya spelare sedan första matchen, tre i backlinjen och två i anfallet. Då Niclas Rasck gick ut i mitten av första halvlek var plötsligt hela backlinjen ny jämfört med senast. De spelare som ersatte är sammantaget knappast sämre än de som försvunnit, men som lag måste ju detta påverka, speciellt i Djurgården som ständigt tjatar om sitt trygga grundspel.

Nå, matchen då? AIK startade i ett högt tempo och visade att det handlade om att revanschera sig. De byggde upp flera anfall baserade på snabba spelvändningar och kontringar, men de riktigt farliga målchanserna uteblev oftast. Efter 10 minuter kom Djurgården in i matchen och började anfalla. Skillnaden i spelsätt var märkbar, medan AIK kontrade snabbt med några få spelare så spelade Djurgården upp bollen och fyllde på med halva laget i anfallet. Trots dessa var inte Djurgårdens farligheter så farliga de heller.

På det här sättet vägde matchen under en stor del av halvleken, ända till AIKs för dagen vassaste spelare, Daniel Hosch, i en snygg kontring blir frispelad med Andreas Isaksson i DIF-målet. Isaksson har handen på bollen, men är ändå inte nära att rädda bollen och AIK tar ledningen med 1-0.

Oron för att AIK skall få medvind sprider sig givetvis. Men klacken tar resolut tag i sången och Djurgården i spelet, här finns inget annat än att kvittera. Och inte dröjer det mer än 2 minuter heller. Den, som vanligt osynliga, flygande holländaren den Ouden får en fin boll av Stenman, rycker och gör ytterligare ett sådant där enkelt mål med en bredsida vid stolpen. Man blir inte klok på mannen, större skillnad mellan att delta i spelet och producera mål får man leta efter. Resterande 5 minuter av halvleken trycker Djurgården på ordentligt med bland annat tre bra frisparka, två av Källström och en av Arneng. Ingen av dessa är dock tillräckligt bra för att duktige Håkan Svensson skall behöva släppa dem förbi sig.

Andra halvlek är svår att beskriva. Spelet böljar fram och tillbaks som i första halvlek. I mitten av halvleken vekar det som is lagt sig på gräsmattan och spelarna halkar ständigt och gör misstag på misstag. De som halkar minst är dock AIK, som har en mycket bra period medan Djurgården är tvåa på varje boll. Men Djurgården verkar plocka på sig spikskorna och jämnar åter utspelet efter 10 minuter.

Avgörandet kommer plötsligt. På en kontring i 83:e minuten får inbytte Wowoah bollen och placerar den iskallt/tursamt i Håkan Svenssons vänstra stolpe. Efter detta håller Djurgården i spelet bra och segern är aldrig i fara. Ytterligare en trepoängare bärgad och första matchen i ett tufft september slutar lyckligt. Välbehövligt, med Hammarby, MFF och Göteborg på programmet.


Noterbart:

* AIK spelade bra, förmodligen en av de bästa matcherna för året från deras sida.

* Djurgården spelade bara bitvis bra. Även om det var en uppryckning, varför har man tappar formen så? Ett mentalt problem för tränarna att ta tag i.

* Tur? Trots bra AIK-perioder så har Djurgården 8 skott på mål i matchen, AIK har 2. Men visst hade det kunnat gå hur som helst.

* Sammanlagt 36 frisparkar, det är hårt med derbyn. Detta drabbar stockholmslagen då varningarna alltid är många, igår delades 7 stycken ut.

* Jesper Blomquist, vilken lirare!!!

* Kim Källström såg mer fokuserad ut än på länge?

* Håkan Svensson är fortfarande AIKs bästa värvning i år.

0 kommentarer