Dagen efter derbyt
"Det lustiga är att Djurgården har sex raka segrar och 18-3 i målskillnad. Ändå sitter vi och funderar på vad som hänt med spelet. Snacka om lyxproblem!"
Djurgården tog på måndagskvällen en härlig derbyviktoria när AIK besegrades med 2-1. Revanschen för 3-3-debaclet i våras var ett faktum. Bakom segersiffrorna döljer sig dock en mindre bra match av Djurgården. Framförallt den andra halvleken var stundtals riktig dålig sedd ur djurgårdsögon.
Motståndarna AIK, som enligt några av sina supportrar lagt europa framför sina fötter, vann det mesta på mittfältet. Kim Källström försvann helt ur matchen i takt med att han fick färre bollar att jobba med. När Kim försvinner ur matcherna har också stora delar av Djurgårdens spel tendenser till att försvinna. Givetvis så tappade Djurgården mycket av sitt spel när Babis Stefanidis och Niclas Rasck tvingades utgå, även om Samuel Wowoah senare blev matchvinnare i sin position på fel kant. Det var egentligen bara Jesper Blomqvist som kunde oroa anfallsmässigt.
Att Djurgården skulle tappa matchen i den andra halvleken kom ändå lite oväntat. I den första halvlekens sista kvart var Djurgården rejält på väg in i matchen. Spelet flyttades upp i banan och AIK fick nöja sig med att försöka kontra. Då kändes inte AIK:s ledningsmål inte helt rättvist.
Repliken kom omgående, och tur var nog det. Geert den Ouden lade bollen till rätta på fel sida för försvararen och klippte till med vänstern blott två minuter efter ledningsmålet. Om inte Djurgården replikerat så omgående så hade det mycket väl kunnat gå som de tidigare fyra gångerna Djurgården släppt in det första målet. Det vill säga slutat med en förlust. Nu lyckades Djurgården äntligen vända en match till seger, och man kunde knappast ha valt ett bättre tillfälle.
Jag undrar om det är någon som begriper sig på den Ouden? Jag gör det i alla falll inte. En avslutare av klass är han i vilket fall som helst.
För Djurgården började i alla fall den tunga septembermånaden på bästa sätt. Laget håller avståndet ned till de jagande lagen och för varje omgång som spelas kommer vi närmare guldet. Det lustiga är att Djurgården har sex raka segrar och 18-3 i målskillnad. Ändå sitter vi och funderar på vad som hänt med spelet. Snacka om lyxproblem!
AIK-arna jublar och blickar framåt efter 1-5 mot Helsingborg där tydligen anfallsspelet var bra. En "heroisk insats" mot ett lag, Fylkir, som inte ville anfalla gjorde att laget "vann" ett dubbelmöte med Valencia. Nu blickar man framåt efter en derbyförlust. Det är lite skillda världar i supporleden i Stockholm för tillfället.
Samuel Wowoahs segermål symboliserar verkligen Djurgårdens medvind i dagsläget. Det är bara att inse att det verkligen är stolpe-in för tillfället. Passa på och njut hemma i stugorna för det kan svänga snabbare än vi anar.
Till sist är det dags att berömma Elias Storm, Djurgårdens nya derbyjoker. Från frysboxen till startelvan. Mot AIK spelade han enkelt och smart och var sådär lagom osynlig som en mittback skall vara.
Det kan även vara på sin plats att klaga på delar av vår publik som verkar ta allt för givet i dagsläget. I går tog de tidigt för givet att vi skulle slå AIK och somliga började till och med visa sitt missnöje i den andra halvleken. Okej att Djurgården inte spelade bra, men när skall folk inse att det absolut viktigaste i ett derby är att inte förlora?
"Passa Gary!"