Hula-hula på Stadion

Hawaii-hockey är väl ett någorlunda etablerat begrepp. Hawaii-fotboll däremot mindre förekommande. Inte desto mindre var det riktiga hula-hula-takter igår på Malmö Stadion.

Det var lång tid sedan jag såg en match likt den mot Öster. Å ena sidan böljade spelet fram och tillbaka utan klar riktning och tendens, och i perioder verkade det som om spelarna själv inte riktigt visste vart de var på väg med bollen. Å andra sidan visade båda lagen en anmärkningsvärd effektivitet då det gällde att ta tillvara på de målchanser som gavs.
Å ena sidan var intensiteten och geisten i långa stunder fullständigt frånvarande (många av tacklingarna påminde närmst om blida smekningar).
Å andra sidan, trots spelarnas kärvänlighet, hade domaren en annan syn på händelserna: rött till Concha, och gult till såväl Bergström som Olsson.

Matchen började tämligen trevande, och har ännu inte någon klar karaktär när Öster genom Dani Hamzo helt oväntat tar ledningen redan efter tio minuter på en halvchans framför Asper, som förövrigt gjorde en strålande insats.
Målet får MFF att skruva upp tempot något, och bara fyra minuter senare kvitterar Ijeh på ett sådant sätt som bara han kan (det ser alltid så enkelt ut!). MFF behåller initiativet ytterligare ett tag, och efter ytterligare fyra minuter får Thomas Olsson till ett skott strax utanför straffområdet som passerar Östers Björn Stringheim. Olssons andra mål för MFF, och i det läget var jag ganska säker på att MFF skulle koppla ett grepp kring matchen.

I 21:a minuten är det åter dags. Men denna gång är det istället Aspers tur att plocka bollen ur maskorna. Medan MFF:s nykomponerade backlinje står och stampar i gräset, petar Andreas Ottosson i Öster in bollen i mål.
Fyra mål inom loppet av elva minuter, och ändå är det ingen match som får en att jubla.
I 30:e minuten avslutar Ijeh målkavalkaden, och därefter tar matchen i princip slut.

I andra halvlek händer i stort sett ingenting. Spelet böljar planlöst fram och tillbaka, och även om Öster river och sliter för att få till en kvittering lyckas de inte i sina attacker.
Andra halvlek är i ärlighetens namn fruktansvärt tråkig. Alla sover. Publiken sover. Spelarna gäspar. Till och med domaren verkar uttråkad, och också han nickar till med jämna mellanrum. Lite nyckfullt blåser han i sin pipa, han visar sin kortlek för några spelare, och strax somnar han om igen.

Matchen är snart slut. Vi lämnar stadion och går sakta hem genom höstmörkret. Hawaii-fotboll, tänker vi. Det är så den ser ut. Men tre sköna i alla fall. Och snart bär det av mot Helsingborg.

Då jävlar!

- - - - -

PS. Ordinarie matchrapportör har datorstrul. Därav denna sena komplettering.

0 kommentarer