Måndag morgon(trött)...
...och Redaktör Möller har skakat hand med Hasse Mattisson.
Förra veckan bestämde jag mig för att sluta bry mig. Jag pallar inte med fler besvikelser, tänkte jag. Jag pallar inte med att lägga ner så mycket engagemang i och tid på ett lag som ger så lite tillbaka.
Jag menar, någon jävla gräns finns det väl ändå. Det är inte kul att hänga ihop med någon som blåser en gång på gång. Som ger en massa löften, och sen bara struntar i att hålla dem.
Så jag bestämde mig som sagt för att sluta bry mig, och istället försöka njuta av matcherna i lugn och ro. Men så lätt är det naturligtvis inte. För vad är det man skall njuta av? Egentligen?
Själva spelet som det ser ut just nu är så långt ifrån skönhet och finess som man kan komma. Så där finns inget att hämta. En och annan Pode-stänkare eller lyckad Junior-dribbling gör ingen skillnad.
Stämningen då? Jodå, stämningen kan fortfarande gripa tag. Men överlag är vi på läktaren lika trötta i år som spelarna är nere på plan. Vill man uttrycka sig så där högtidligt skulle man kunna säga att stämningen på läktaren är en återspegling av skeendena på fotbollsplan.
Vad finns det då kvar att njuta av? En och annan matchdetalj kan man förstås glädjas åt: Junior lyckas med en dribbling och Vinzents med en brytning. Litmanen slår en passning och Sandqvist gör en teveräddning. Sådant.
Så det är lösningen, gott folk. Man får helt enkelt lära sig att uppskatta det lilla. Det är enda chansen för en MFF:are i dessa dagar.
- - - - - - - - - -
Igår spelade som bekant MFF fotboll i Halmstad. Jag tänker inte spilla några ord på matchen, utan vill bara ta tillfället i akt att än en gång hylla Hasse Mattisson.
Hasse är en av de sista i sitt slag. En lojal och solidarisk spelare som alltid sätter lagets intressen i första hand. Aldrig någonsin har han gnällt om det inte gått hans väg. Alltid har han accepterat den roll och position han blivit tilldelad, och sett det som sin uppgift att gå in och göra sitt bästa. Det är däri hans storhet ligger – han har alltid gjort sitt bästa.
Att han nu spelar i HBK spelar ingen roll. För mig kommer han alltid att vara en del av det MFF jag håller av allra mest. Ett MFF som dessvärre är på väg att försvinna.
Nåväl, igår fick jag och Per Welinder i alla fall chansen att överlämna några presenter från Himmelrikets redaktion till Hasse som ett tack för allt det han gjort för MFF och oss fans. Jag fick säga några ord i micken där på Örjans Vall, och överlämnade därefter vår Hans Majestät Mattisson t-shirt. Per sa några ord sin tur, lämnade över champagnen vi köpt, sen skakade vi hand med Hasse som skyndade ut på plan och fortsatta att värma upp. Det hela varade kanske i en minut eller två.
En minut och jag har fått ett minne för livet.
Jag har skakat hand med Hasse Mattisson! Fattar ni vad stort det är!
PS. Stort tack till HBK som gav oss chansen att få träffa Mattisson. Det är inte överallt man blir bemött med en sådan välvilja.
