Tack för allt Pétur Del- Två
Petur Lékur om olika viktiga ting som Hammarby: are.
.om sin fotbollstalang:
- Det finns fotbollsspelare som är otroliga naturbegåvningar. Men det är bara ett fåtal, kanske bara en procent av alla som spelar. Jag var inte en sådan. Fast redan när jag var väldigt ung gillade jag ändå fotboll och att trixa och jonglera och fick väl tack vare det en ganska bra grundteknik. Men framför allt var den mentala biten min största tillgång även i Hammarby. Jag hade alltid en vass inställning och ville verkligen alltid vinna och trodde på det vi gjorde. Huvudet var helt klart min största styrka på planen.
.om sin bästa match:
- Det måste ju bli någon från säsongen 1998. Fast det är svårt att välja ut någon speciell, jag har svårt att komma ihåg många av matcherna det året. Men Göteborg hemma minns jag ju. Det var i början av Allsvenskan och jag gjorde ett mål på slutet som betydde att vi fick 1-1. Jag minns att jag var otroligt laddad för det hade varit så mycket snack om att Johnny Ekström hade kommit tillbaka från proffslivet och var så himla bra. Det gjorde mig extra ladda. Det var en ovanligt kul match.
.om sitt snyggaste mål:
- Det måste vi vara det där målet mot just Göteborg. Jag fick en otroligt bra träff även fast bollen studsade högt. Men sedan ramlade jag bakåt så jag såg inte när bollen gick in via bortre stolpen.
.om idolskapet:
- Jag kan inte riktigt förstå att jag var en idol för Hammarbypubliken. Det är klart att jag gillade det de positiva strömmarna, och det hade stort inflyt på mig på plan.
.om att ha varit publikmagnet:
- Det är svårt att säga någonting om en sådan sak. Jag menar, jag var mittback och det brukar ju vara anfallare som gör mål eller duktiga dribblers som är publikens speciella favoriter. Men om det nu är så att jag var en publikmagnet så gör det mig oerhört glad. Jag blir alltid lika stolt när folk fortfarande kommer fram till mig och säger att de saknar mig i laget. Det är ju helt fantastiskt.
.om supportrarna:
- Det finns ingenting som kan jämföras med publiken på Söderstadion. Jag har sett en hel del Premier Leaguematcher efter jag kom till Stoke, bland annat Manchester United på Old Trafford, och det är inte alls detsamma. Glädjen och entusiasmen på Söderstadion är enastående. Det känns som en stor familj.
.om sig själv i Hammarby:
- Jag är som sagt otroligt tacksam för att jag fick vara med om en sådan entusiastisk och fin fotbollskultur som Hammarbys. Man kände verkligen att fotbollen betydde någon mer än bara fotboll för alla Hammarby:are. Och jag är förstås nöjd med att jag gjorde en uppskattad insats i "Bajen".
.om Hammarby: aren Pétur Marteinsson:
- Får jag frågan vilket lag jag hejar på så säger jag ju Hammarby. Det spelar ingen roll vilket lag jag själv spelar i. Jag försöker alltid hålla koll på matchresulten och annat som sker i klubben. Det är lite svårt att många av de jag spelade med har slutat, "Jensa", Berggren, "Eskil", "Fahla" och Kim och så vidare. Men visst är Hammarby ändå laget i mitt hjärta.
Marteinssons grönvita drömelva 1996-1998
Per Fahlström - Niclas Bergh, Johan Andersson, Pétur Marteinsson, Hans Eskilsson - Jens Gustafson, Peter Berggren, Mikael Hellström, Leif Strandh - Kim Bergstrand, Patrik Andersson
Moraliskt är det här laget otroligt bra. Jag har tagit ut det mer på känsla och lagmoral än på vad det skulle kunna nå för resultat. Men om alla mår bra i ett lag så kan man ju nå ganska långt ändå, det visade ju Hammarby 2001. Och "Fahla" var både en kanonkompis och en kanonmålvakt. Alla gillade honom. Sedan hade ju Johan kvaliteter av världsklass som mittback. Vi fungerade fantastiskt bra tillsammans 1998. Ytterbackarna hade också bra kapacitet, både "Nicke" och "Eskil". "Jensa" är ju också given, han var en enorm artist. Vad som över huvud taget är roligt med det här ganska offensiva laget är att det innehåller många duktiga spelare som också var riktiga artister. Ta bara "Kimpa", "Leffe" och Berggren. De gjorde många roliga saker. Och "Patte", det går ju historier om honom överallt. Det här laget skulle kunna vinna många matcher eftersom vi skulle ha så otroligt roligt tillsammans.
Hasse Gänger
Söderst@dion vill tacka Hasse Gänger, Hasse Fridén och SPORT förlaget för att vi fick möjligheten att på detta sätt belysa en väldigt aktuell och speciell Bajenlirare.
Observera att dessa två delar, artikel och intervju, säkert gjordes för över ett år sedan. Då visste varken han eller vi inte vilken klubb Pétur skulle tillhöra idag.
- Välkommen hem"!
En välkomst artikel från 2003 som nu fick bli en avskedsartikel 2006. Snyft...
Vi syns i Bajenvimlet!
