-
-

Släkten är värst

Ex-djurgårdarna René Makondele och Yannick Bapupa stod talande för Gefles två mål när de regerande svenska mästarna slogs tillbaka på Strömvallen. En riktig kanonmatch av de himmelsblå som håller i den fina hemmasviten. Det här var femte hemmamatchen utan förlust, och det mot idel topplag.

Vi lever i en ny tid. Jag skulle säga att jag har sejouren i tvåan i hyfsat färskt minne. Men en dag som denna känns den nästan för förgången för att ens platsa i en dammig historiebok. Och då var det ändå 2000. Sex år sedan.

Vi vet samtidigt, det har jag själv predikat här många gånger, hur fel experterna ständigt har om GIF; hur fel de hade inför förra säsongen, hur fel de hade inför den här säsongen.

Vi vet slutligen att Djurgården inte direkt gjort någon av sina bättre säsonger i år. Missnöjet hos DIF-fansen går inte att ta miste på. Till den här matchen hade man ett bortafölje som inte var mycket större än det Göteborg eller Malmö brukar ha på Strömvallen.

Men även om man tänker bort allt detta - nog gnuggar man sig lite i ögonen och undrar om det verkligen är här och nu och på riktigt som Gefle inleder en allsvensk match genom att fullkomligt utmanövrera fjolårets seriesegrare? Jag skulle faktiskt vilja sträcka mig till att, lite spontant, säga att jag aldrig någonsin skådat ett GIF-lag som presterat en så bra fotboll som första kvarten under måndagskvällens match mot Djurgården. Det var åtminstone det klart bästa Gefle presterat under den här säsongen, vilket förstås betyder att det var väldigt bra. 



Innan och kort efter 1-0-målet i den nionde matchminuten, kan man räkna till fem - eller möjligen fler - målchanser för hemmalaget. Av dessa var i alla fall tre verkligt heta. Den första kom redan efter ett par minuter när Makondele, efter väggspel, fick bollen i ett öppet läge men utan att få till avslutet. Därefter hade ”Sulan” en klack till Yannick som drog iväg ett bra skott. Johan Claesson hade ett skott högt i högra stolpen. Efter målet hade Bapupa två bra möjligheter. I det ena var han sånär att peta in bollen, det efter ett anfall hämtat ur skolboken där Makondele spelade ut till "Sulan" som spelade in till Bapupa som rusade mot mål.

René Makondele sen, vad ska man säga? Jag skulle vilja att matchen mot Helsingborg spelas om, med och inte utan då avstängde René i laget. Skillnaden han gör är enorm, som det är nu står GIF:s anfallsspel och faller med honom. Jag tror att det berodde på Makondele att ”Sulan” ryckte upp sig ordentligt och gjorde en höjdarmatch. Trion Makondele, Bapupa och Westlin hade flertalet fina kombinationer och stod för det mesta framåt.

Det med god hjälp från, kanske särskilt, Johan Claesson. Men i minnesarkivet har jag också kvar en Glenn Hysén-brytning av Woxlin som fick mig att rysa i hela kroppen. Jonathan Hellström slängdes, liksom senast, in och bara det att han visar noll respekt mot de allsvenska motståndarna bådar gott.

I försvaret slog Hedlund-Wikström igen dörren, låste och kastade nyckeln i Gavleån. När järnkaminerna försökte simma sjönk de.

1-0-målet tillkom efter härligt förarbete av ”Sulan”. Han slog bollen på ena sidan om en djurgårdare, och gick förbi på den andra. Därpå hittade han med en passning Makondele inne i straffområdet, som fick tid att ta emot bollen för att sedan placera in den i vänster hörn. Ett klockrent samarbete mellan anfallskollegorna. 



Efter den sprakande inledningen, som mycket väl kunde ha medfört åtminstone ett par mål till, tog Djurgården över spelet och satte viss press på hemmalaget. De riktigt farliga chanserna uteblev dock. Jones Kusi Asare höll sig framme några gånger, men GIF kunde gå till halvtidsvila med en mycket välförtjänt 1-0-ledning.

Gefle spelade bra också under de avslutande 45, även fast tempot inte var detsamma som i inledningen av första. Medan djurgårdarna stod som koner och lät boll efter boll rinna på stora ytor bakom sina ryggar, var Makondele precis överallt. Han sprang, sprang och sprang lite till - med bollen klistrad mot fötterna! 

Passa på och njut av all bollbegåvning som den karln´ besitter. Innan det är för sent. Fotbollen i dag handlar till stor del om pengar, och tyvärr talar ytterst, ytterst lite för att vi får se René i den ljusblå tröjan kommande säsong. Förmodligen får vi inte ens se honom i Sverige, vilket i alla fall inte är en nackdel för oss…

Det bästa var ändå att Westlin och Bapupa trivdes som fiskar i vattnet med Makondele tillbaka. ”Sulan” hade två ypperliga möjligheter att utöka ledningen i andra halvlek. Det var två frilägen; det första skulle absolut ha suttit, i det andra fick han bollen lite för långt ifrån sig för att få till avslutet. Är det något man ändå ska anmärka på hos Westlin den här matchen är det avsluten, de sista momenten, som borde ha haft bättre skärpa. Om inte annat var han sannerligen värd en strut efter att ha jobbat hårt och tagit sig till lägen.

Bapupa gjorde, liksom senast mot HIF, också en mycket bra match. Han fick även stänka in mål nummer två efter pass från Makondele. Ett distinkt avslut och ett rättvist 2-0-mål. Det firade de gamla djurgårdarna med en liten dans för den jublande publiken.

Efter detta orkade DIF aldrig resa sig på allvar, och Gefle var egentligen närmare att utöka ledningen än att tappa in ett mål. Djurgården vann bollinnehavet med 60-40, men Gefle avsluten på mål med hela 11-5. En taktiskt triumf igen med andra ord, och denna gång behöver vi knappast be om ursäkt för poängen.

Gefle spelade med största självförtroende, Djurgården som att de inte visste vad det betyder. Matchen kunde inte ha slutat på något annat sätt. Jo förresten, vi hade kunnat göra något mål till… 



Om Elfsborg slår Örgryte på tisdagen har vi tolv poäng ner till kvalstrecket. Det allsvenska kontraktet är redan så gott som i hamn, men liksom Pelle Olsson vill jag ännu inte säga att det är helt klart. För då ljuger jag. 

Jag känner det innerst inne. Men jag skriver det inte rakt ut här förrän det, både i praktiken och teorin, verkligen är så.

Faktum är att vi nu, i en tät serie, otroligt nog nästan är och snuddar vid en Royal League-plats. Matchprogrammet som är kvar känns inte heller alltför tungt, så nog ska vi i alla fall plocka några till placeringar innan säsongen är slut.

Det är så fantastiskt underbart att vara GIF:are just nu!

Matchfakta:

Gefle IF - Djurgårdens IF 2-0 (1-0)

1-0 (9) René Makondele (Daniel Westlin).
2-0 (77) Yannick Bapupa (René Makondele).

Varningar: 
GIF: Johannes Ericsson. 
DIF: Daniel Sjölund, Enrico Nazare.

Hörnor: 5-10.
Avslut på mål: 11-5.

Domare: Håkan Jonasson, Helsingborg.
Publik: 5 502.

Jonas Larsson2006-09-26 01:04:00
Author

Fler artiklar om Gefle

Gefle IF november 2024 – kravlöst, planlöst, handlingsförlamat