Från tredje våningen: syndabockarna Svensson & Åkeby
"Det är klart att jag känner mig skyldig. Jag prioriterade min ekonomi och nikotinlast före Malmö FF, och straffet kom förstås omedelbart."
Jaha. Två poäng på de senaste fyra matcherna. 2-2 borta mot Halmstad. Ett spel som liknar…ja, det liknar egentligen ingenting. Det är lätt att hålla sig för skratt. Syndabockar ska förstås utses, och många röster höjs för Åkebys avgång. Förlusten, förlåt, enpoängaren mot Halmstad var dock mitt fel.
När matchen på Örjans-jävla-vall började befann jag mig inte på Örjans-jävla-vall. Jag var på väg till Malmö central, för att hastigt möta min morsa mellan tågbyten och roffa åt mig ett storpack tax free-tobak. Jag försökte lyssna på sportradion i mobilen men fick bara in störningar och någon obskyr piratradiokanal. Otroligt frustrerande. När frekvensen äntligen hamnade rätt under fem sekunder var det just när HBK gjorde 1-1. Det skedde utanför Netto på Föreningsgatan. Stället är för all framtid bannlyst. På väg hem mot Möllan igen var det i stort sett bara brus på radion, eller korta sekvenser från något som kallas ishockey. Jag klev in på Ölkafét med kvarten kvar på Örjans-jävla-vall, och precis då gjorde Ingelsten 2-1 på storbildsskärmen.
Det är klart att jag känner mig skyldig. Jag prioriterade min ekonomi och nikotinlast före Malmö FF, och straffet kom förstås omedelbart. Jag trodde i min enfald att jag lagt all skrockfullhet bakom mig, men nu är den tillbaka med full kraft. Plötsligt ifrågasätter jag allt. Skulle inte förvåna mig om jag i min tanklöshet råkar gå förbi Netto igen någon förmiddag framöver, och att någon i samma ögonblick bryter foten borta på Ettan.
Men okej, om vi återvänder till planeten jorden för en stund, så vilar förstås skuldbördan tyngre på Sören Åkebys axlar än på mina. Inte för att han själv tycks uppfatta det så, då han skjuter ifrån sig ansvaret till både höger och vänster. Jag har svårt att tänka mig att truppens förtroende för Åkeby är på topp. Att såga sina spelare i media känns både kontraproduktivt och desperat. Visserligen kan säkert en ”fotbollslegionär” av Juniors kaliber ta det, men det sänder ändå märkliga budskap till resten av truppen. Känner man sig peppad att kliva in på plan med en snara hängande kring halsen? Vågar man göra det oväntade och irrationella, eller väljer man ett tafatt alternativ istället, fullt medveten om att ett misstag kan resultera i en löpsedel där Åkeby ger dig skulden? Det är uppenbart att spelarna känner pressen som det är, de behöver inte en fiende i sin tränare också.
Vad styrelsen tycker om saken vettefan, men de sitter väl knappast tyst på arlset och bara ser på när laget irrar tyngdlöst runt i vintergatan. Åkeby kan snacka hur mycket han vill om individuella misstag och otur, men recepten funkar inte trots högklassiska ingredienser. Då måste det vara kocken det är fel på. En femteplats är naturligtvis inget man som MFF:are trivs med, men det är inte så mycket tabellplaceringen som oroar mig (vi är i skrivande stund trots allt bara två futtiga poäng från IFK Göteborg och tredjeplatsen), utan hur laget uppträder och hur herr Åkeby agerar.
Jag är aningen desperat och uppgiven, och kanske därför också överilad. Men att slänga sig med ord som ”långsiktighet” och ”tålamod” känns mest som ett hån. Det smärtar att se sitt lag klappa ihop, det gör ont att se förvirringen, oron, blekheten och låsningen. Att sparka Åkeby behöver inte nödvändigtvis betyda att allting lossnar och att himlen blir klarblå. Frågan man alltid bör ställa sig är; gynnar detta Malmö FF? Frågan kan också formuleras; gynnar det Malmö FF att Åkeby fortsätter på den inslagna vägen?
Sören Åkebys tal om guld har pumpat upp en zeppelinare av förväntningar hos supportrar och sponsorer. Nu känns det som om han sitter inmålad i ett hörn av bagageutrymmet, och viftar förryckt med penseln åt alla håll. Styrhytten gapar tom och någon måste ta ett fast tag om spakarna, på ett eller annat sätt, annars luktar det Hindenburg lång väg.
* * *
By the way (1): återigen har övriga resultat trillat Malmö FF’s väg. Kalmar och Göteborg spelade båda oavgjort i sina matcher, och Djurgården torskade mot Gefle. Törs man tro på seger för Öster ikväll också?
By the way (2): är det inte lite motsägelsefullt att klubbar, förbund, supportergrupper, kvällstidningar etc, som förbannar pyroteknik på läktarna, nästan alltid profilerar sig med färgglada bilder och annonser av pyroteknik på läktarna?
