Inför träningsrapport: Mot Söderstadion!
September med all sin sportsliga bedrövelse närmar sig äntligen sitt slut. Matchen mot Hammarby blir den första i oktober, en månad som vi hoppas bjuder på fler glädjeämnen. Nedan följer en kort rapport ifrån dagens träning.
Spelarna har uttryckt att de känner sig utslitna, tränarstaben har därför tagit beslutet att reducera träningsmängden något. Från och med nu och ett tag framöver är det en dryg timme som gäller.
När jag anländer har spelarna dragit igång en spelmomentsövning. Man spelar mot ett mål, mittfält och anfall mot mittfält och försvar. Jari Litmanen är inte med, han står i vanliga kläder en bit bort och tittar på, känner sig troligen lite sliten.
Jag kan tänka mig att han mycket väl kommer vara med på sista träningen och således spelar på måndag, och man funderar oundvikligen på vad hans fullkomligt fria tyglar kan ha för inverkan på övriga spelare. Förhoppningsvis ingen.
Lagdelarnas komposition tyder på följande startelva på söndag (med reservation för Jari):
Sandqvist
Vinzents Gabriel Andersson Järdler
Pode Andersson Nilsson Hallfredsson
Junior Johansson
Endast fjorton utespelare deltar i dagens träning, bland dessa fjorton ingår Anes Mravac och Guillermo Molins. Guillermo eller Gisse som han också kallas är en mycket lovande anfallare som imponerat med b-laget och nu får chansen att pröva krafterna i kvalificerad miljö. Han har en bländande teknik, ser lite tunn ut, men gör inte bort sig mot de stora pågarna.
De trogna staketrävarna har samlats i en liten klunga kring Patrik Andersson som är på plats. Bjärred väcker större uppmärksamhet än dagens träning vilket man kanske kan förstå.
Jag får höra att Patrik ämnar besöka allt fler träningar. Det verkar som om en roll i klubben hägrar i horisonten. Patrik är av förståeliga skäl fåordig när det gäller kritik mot laget men när Gefle-matchen kommer på tal har han svårt att hålla tillbaka riset. Han talar om bristande karaktär, det märkliga i hur en så homogen och konstruktiv första halvlek kan vändas till något så bedrövligt, och att det är för få som går in och vågar stå upp.
Träningen har nu övergått i spel med två mål. Man spelar på ett ganska litet område. Lagen ser ut så här:
Röda:
Anes Gabriel Guiomar
Emil Jocke
Gisse Pode
Svarta:
Vinzents DA Järdler
Yksel AA
Junior JJ
Det är ovanligt tillknäppt för att vara en Sören-träning, få mål. Anes sköter sig formidabelt som högerback och får lovord från tränare och Håkan Svensson. Yksel är en annan som ser ut att ha återfunnit formen. Slår delikata små passningar, det trånga utrymmena verkar passa honom som handen i handsken.
Jag tycker dock att tempot är lite lågt, och från och till uppstår perioder då man liksom ser att vi är ett lag i motgång. Alla verkar lite paralyserade, även tränarna som inte har orken att driva på. Det är svårt att förklara och jag ber om ursäkt om jag låter luddig, men det är något som saknas.
Som supporter radas frågor upp. Varför känner sig spelarna utslitna? Varför förlorar vi så många andra halvlekar? Varför har vi så otaligt många spelare på skadelistan?
Allt leder till ett diskussionsämne. Försäsongsträningen.
Vissa vill påminna om Djurgårdens framgångar, om Concha som själv påstod att han var fullkomligt nedtränad under sin första säsong med DIF men som sedermera utvecklades till nära nog en landslagsback. De anser att en plattsäsong är en naturlig följd av det nya försäsongsuppläget.
Andra menar att bollen ska vara med i all fotbollsträning. Vi spelar fotboll, och om man tittar på försäsongsträningen nere på kontinenten så är bollen ständigt närvarande. Det är onaturligt och destruktivt med en försäsongsträning likt den Sören bedriver och den logiska följden blir dryga skadelistor och utslitna spelare.
Om ytterligare något år vet vi kanske svaret.
Träningen avslutas och Junior, Jonatan, Emil och Pode stannar kvar för avslutsövningar mot Sandqvist och Håkan. Det här momentet lämnar inget övrigt att önska. Spelarna får avsluta i ganska svåra lägen med ett ordentligt avstånd till mål, men avsluten är fantastiska. Rungande skott i ribbor och stolpar. Jonatan får på en patenterad strumprullare som når nätmaskorna och får Anders att ironiskt utbrista:
”Åh, den där sköna träffen!”
Emil gör mål på allt, både med vänstran och högran och får tillfällen att öva målgest på målgest. Bli inte förvånade om ni ser något Robbie Keane – liknande på måndag, för mål från honom lär det bli.
Stämningen är märkligt munter trots det pressade läget. Kanske kan man inte tala om pressat läge längre. Botten är nådd så att säga, det kan bara bli bättre.
Några unga tjejer i en redbullbubbla har anlänt och bjuder på läsk. Järdler är framme och kallpratar med dem medan han stretchar. Gabriel sitter i solgasset och häller i sig en burk. Gisse jonglerar med bollen och pratar på portugisiska om då Maradona skruvade bollen till sig själv runt en pelare, och om Ronaldinhos ribbträffar i Nike-reklamen, kan de ha varit på riktigt?
Det ser ut som om spelarna trivs med sig själva, med varandra och med sin situation, vilket kan tyckas underligt.
Jag känner på mig att det blir en målrik tillställning på måndag, vem som åker hem med tre poäng vågar jag emellertid inte spekulera i.
