-
Skadeeländet fortsätter
Två lag som fortfarande har chansen på en topplacering i år möts på Söderstadion på måndagskvällen. Statistiken och den formidabla derbyinsatsen senast talar för Hammarby. Men den digra skade-och-avstängningslistan kan bli kostsam.
Toni Nhleko och Pétur Marteinson är de nya namnen på Hammarbys skadelista som uppgår till sju stycken mer eller mindre allvarligt skadade spelare. Toni har ont i ett lår och är definitivt borta medan Péturs känningar i ryggen gör att han förmodligen sitter på bänken i morgon. Egentligen borde han nog vila men det absurda skadeläget gör att han tvingas sitta där om vi inte endast ska ha fyra man på bänken. Kombinera detta med Stefan Johanessons överdrivna viftande i derbyt vilket gör att Pablo Piñones Arce och Max von Schlebrügge joinar Erkan Zengin på läktaren och ni förstår att Anders Linderoth inte har så jävla mycket att välja emellan. Låt oss ta en titt på morgondagens bänkspelare. Känsliga läsare varnas. En rysare i bästa Hitchkock-klass. Där sitter: En reservmålvakt som tidigare visat att han håller men som i sin senaste match var mer släpphänt än Lee Baxter, två valpar som är långt ifrån redo att kastas in i Allsvenskan, en mittback som knappt spelat något alls i år och som inte har något som helst förtroende från Anders Linderoth och så en skadad 33-åring som inte kan spela. Med detta i beaktande är det lätt att deppa ihop fullständigt. Men vi har trots allt en helt okej startelva där flera av spelarna visat god form på sistone.
Gunnar Thor Gunnarsson lär få spela vänsterback och Gunnar är alltid Gunnar. Lugn och fin med bollen, hyggligt snabb, inget vidare offensivt vapen och hans coola personlighet gör att man saknar aggressiviteten. Gunnar är alltid godkänd, varken mer eller mindre, oavsett hur bra eller dåligt laget spelar. På högeryttern får Lolo Chanko spela. Ingen önskeposition för honom men förhoppningsvis kan han dra sig inåt i planen och därmed öppna hela flanken åt Sveriges offensivaste högerback, Fredrik Stoor. Kan bara tipsa Malmös vänsterback, Christian Järdler, om att dra i sig ett gäng postafentabletter cirka en timme före match. Utmärkt om man vill hålla balansorganet i skick när resan börjat. På mitten går Eric Fischbein in och det är lite grann som med Gunnarsson, man vet vad man får liksom. Ett vilt kämpande i 90 minuter, klockrena tacklingar såsom brutalt sena diton, femmeterspassningar i sidled à la Daniel Andersson som når rätt adress men alla längre missas. Eric spelar efter sina förutsättningar och det är bra. En lite bortglömd färdighet som han trots allt besitter är en bra träff på bollen. Våga skjuta, tufft att göra mål!
Petter Furuseth Olsen tvingas upp i anfallet igen och han har gjort bra matcher där (bland annat i Royal League) men i de matcherna efter VM-uppehållet då han spelade på topp var han inte speciellt lyckad. Återigen måste man, något förenklat, konstatera att snålheten bedragit visheten hos Hammarbys ledning. Hade vi haft fyra renodlade anfallare i truppen hade många framtvingade rockader kunnat undvikas.
Matcherna mot Malmö brukar vara underhållande och vi har inte förlorat mot dem på 2000-talet på Söderstadion. Båda lagen är giftiga framåt men läcker också stundtals rejält bakåt. Det ska också nämnas att Malmö är rejält skadedrabbat. Sex spelare är indisponibla inför morgondagen plus att Jari Litmanen är tveksam startande.
Den stora frågan är om derbysuccén var en engångsföreteelse eller om vinden verkligen har vänt nu? Risken känns ganska så uppenbar att den vilja och den frenesi som spelarna nästan mangrant lyckades uppbåda på Råsunda inte lika tydligt kommer att infinna sig hos hemmaspelarna i morgon på Söderstadion. Därmed inte sagt att det kommer att gå åt helvete. Det kommer bara inte att gå, på långa vägar, lika smärtfritt som mot AIK. Det borde vara dags för en så kallad ”orättvis” seger snart. När tog vi en sådan senast? För tur och otur jämnar ju ut sig, säger dem. Säg det till en bajare och han får något mörkt i blicken.
