-

Matchrapport Hammarby IF - MFF 2-2
Det finns åtminstone tre slags banditer: banditer, enarmade banditer och handbollsdomare från Tyresö.

Matchrapport Hammarby IF - MFF 2-2

Déjà-vu på Söderstadion då hittepo-domare får MFF:are att känna sig rånade på två poäng

Precis som Nils Byrfors gjorde i sin inför-rapport, satt jag idag och mindes sommaren 2003 (tvåtusentre, vägrar acceptera tjugohundratre etc). Ni var där, jag behöver inte gå in på några detaljer om hur jag stod upp på min plats på norra och skrek: ”Han sätter den, han sätter den” när Skoog gjorde sitt tredje mål på en sublim friskpark. 6-0 blev det i alla fall och senare samma kväll var det ett annat rus än det vanliga som man kunde ana i festivalnatten när jag tog mig ner till Bastionen för att se Christian Kjellvander spela. Mot slutet av konserten säger Sveriges främste countrysångare att ”Det börjar bli kallt”, varpå han knyter en MFF-halsduk runt sin hals och slår an de första tonerna i ”Homeward Rolling Soldier”. Det var ett sånt ögonblick.

När jag tidigare idag cyklade genom ett Stockholm som har hösten stående på tröskeln gjorde jag samma iakttagelse som herr Kjellvander: Det började bli kallt. Som MFF-supporter har det i och för sig varit rätt kyligt de senaste veckorna men det var väldigt påtagligt i eftermiddags. Jag tog det som ett tecken och förväntade mig väldigt lite inför kvällens match på Söderstadion. Låga förhoppningar inför ett sånt ögonblick alltså.

Jag kände mig på det hela taget ganska blasé inför den här matchen. Likt ett mantra hade jag upprepat för mig själv att: ”Jag bryr mig ändå inte, säsongen är över.” Och jag var inte speciellt nervös eller engagerad. Inte ens när Hammarby efter hårresande passivitet från MFF-spelarna gjorde 1-0 tog jag det speciellt hårt. Det var inte förrän Junior petade in kvitteringen jag genomskåda mitt självbedrägeri. Klart man bryr sig – det är ju match. 1-1 i halvtid var kanske inte helt rättvist, men det då oavgjorda resultatet ackompanjerades av en inte helt oangenäm känsla.

Inför andra halvlek infann sig dock en svindlande känsla av déjà-vu. Söderstadion, Fröjdfelt skadad, fjärdedomare från Stockholmsområdet. På läktaren lade vi ihop 1 och tre summerade och fick 2-2. Det kändes inte bra när andra halvlek blåstes igång.

Ni har antagligen sett matchen, jag behöver inte gå in på hur Paulinho förkroppsligar allt som äcklar mig med fotboll och filmar till sig den friskpark som leder till 2-2. Jag behöver inte beskriva känslan av hur otroligt rånad man känner sig när Jonatan till synes helt felaktigt blir avvinkad för offside samtidigt som han sätter bollen i mål. Jag behöver inte gå in närmare hur förvånad jag var över mängden offensiva frisparkar domaren dömde mot MFF i allmänhet och Junior i synnerhet. Lämnar domaren nu. Han var inte lika katastrofal som senast en fjärdedomare fick stjäla showen på Söderstadion.

Vilket mål Jonatan gjorde! Jag ville ta av mig mina tre tröjor och min jacka och liksom smeka mig själv längs revbenen, när jag såg hur han verkligen siktade på bortre krysset och sedan sätter dit den. Fotbollsporr.

Så fick också ytterligare en junior debutera – Guillermo Molins ersatte Emil Halfredsson. Även om han inte fick något särskilt uträttat är det glädjande att se ännu en ung kille göra debut i världens vackraste tröja. Johan Nilsson Guiomar fick också hoppa in, när han ersatte Pode var det första gången sedan bortamatchen mot Djurgården 2004 JNG beträdde en allsvensk plan. Det var faktiskt ett överraskande bra inhopp. Som högerytter gjorde han flera bra ingripanden, skönt att se att det fortfarande finns där. En annan som också verkar ha det, är Anes Mravac. Denne sjuttonåring kommer in i tionde minuten, på bortaplan då vi möter ett lag med ett starkt hemmastöd och fixar det. Han gör inte en magnifik match, men det begär jag inte av honom i det här sammanhanget. Det jag önskar mig av en sjuttonårig ytterback är att han inte ska falla ur ramen – vilket han inte gjorde. Förutom vissa balansproblem (han var inte den ende) skötte han sig med bravur. Tycker det är lite snålt av MFF att inte bekosta ett par skruvdobbskor till honom, han är ju trots allt uttagen i A-truppen... Det kan ju vara en framtida storspelare i vardande. Klart grabben ska ha skruvdobbar.

Idag vek Malmö i alla fall inte ner sig. I andra halvlek kämpade de in i det sista och tre bortapoäng hade inte på något sätt varit oförtjänt

* * *

Hade Bajarna till höger om mig slängt tjugoåtta enkronor till hade jag haft råd till ytterligare en öl.

* * *

Åkte hem i samma tunnelbanevagn som den före detta Malmö- och Hammarbytränaren Rolf Zetterlund. Strax innan han ska kliva av på Rådmansgatan frågar jag honom vem han höll på i kväll. Det visade sig att han höll på det lag som hade flest spelare som han själv hade tränat när de var unga killar – som han uttryckte det.

Sven Bertil Liljegren2006-10-03 00:20:00

Fler artiklar om Malmö FF