Blågult avgör
Förändringens vindar blåser inom djurgårdsfamiljen. Vem blir den nye tränaren, med internationell rutin? Just nu vet inte ens Bo och Bo, det är landslaget som avgör.
Hela förra veckan spekulerades det vilt. Skulle Kjell Jonevret avgå, få sparken eller stanna? Den naturliga följdfrågan – med ännu fler alternativ – vem efterträder honom? Erik Hamrén var enligt en insatt källa till 99 procent klar. Mina kontakter i Norge bedömde det som klart att Per Joar Hanssen, var mannen som skulle styra det stolta Dif-skeppet till nästa hamn.
När karusellen gick som snabbast i fredags, var det Tord Grip. Varför skulle han tacka ja? Tror någon att Royal League lockar mer än att följa med Svennis till Milano och Inter? Alla tränare som någon gång tjänstgjort i allsvenskan var mer eller mindre, på väg till Djurgården.
Det i media vanligast förekommande namnet – Hasse Backe – är den Bossarna mest av allt önskar. Han stämmer väl in på de kriterier de sagt sig vilja ha. Plus att han, efter en oförståelig avrättning i Grekland, är ledig. Backe har sagt sig vara öppen för alla förslag.
Men det finns ett jobb han helst av allt vill ha – Lars Lagerbäcks.
Konstellationen Lars-Roland hänger löst. Det finns en gräns för hur mycket påtryckningar – från allmänhet och massmedia – Lars-Åke Lagrell klarar av. Zlatan-konflikten, två svaga insatser mot Spanien och Island så är ”råget är måttat”, eller vad var det ishockeyspelaren Per Ledin sa? Då ringer förbundet till den före detta FC Köpenhamns-tränaren.
Händer inte detta kommer Hasse Backe ha det yttersta ansvaret för Djurgårdens A-lag när nästa säsong inleds. Att han enligt Min Ponny, tackat nej till Dif betyder ingenting. När Backe skriver på, är det med en långsiktig vision som inte stannar vid landets gräns. Han vill sätta sin prägel på laget och föreningen – det görs inte på tre månader.
Till sist: Tack Kjelle för SM-guldet 2005, att vinna med det laget var en större prestation än de två andra gulden på 2000-talet.
