Krönika: Var är Ljungberg?
Titeln är inte lika festlig som den knasroliga farsen ”Var är Zlatan?”, men gör mig lika konfunderad. Det snackas hit och dit om Rosenbergar, Berglundar och Svenssonar – men Fredrik Ljungberg är kvar på sin lilla vänsterkant i alla diskussioner. Av någon outgrundlig anledning.
Allbäck verkar inte vara disponibel till på lördag. Synd, Allbäck hade kunnat överraska spanjorerna så där som bara Allbäck kan (precis som han överraskar oss svenska fans gång på gång, för den delen). I hans frånvaro är det för mig ganska solklart hur vi ska ställa upp vårt blågula landslag på lördag kväll mot Spanien. Med samma fina 4-1-3-2, men med Ljungberg på topp tillsammans med Elmander. En uppställning som ingen förutom mig ens verkat fundera på (hoppas dock att Lasse har det).
Varför Ljungberg, då? För att Rosenberg och Berglund inte är i närheten av att vara nog bra för en landskamp mot Spanien (än), helt enkelt. Och för att Anders Svensson är en hyfsad mittfältare – inte en anfallare. Dessutom har Lasse L verkligen inte tänkt ändra spelsystem till 4-5-1 efter debaclet mot Tyskland senast. 4-1-3-2-tryggheten är en mysig liten snuttefilt för Lasse. Vi har två kantspelare som fungerar perfekt i sina roller, just på kanterna. Freddie har aldrig varit en kantspelare, han springer hellre lite inåt, i djupled. Jämför man honom med exempelvis Alexandersson, så slår den sistnämnde säkert tjugo gånger så många inlägg som Arsenalstjärnan. Mot Spanien kan det löna sig att ha både inläggs- och djupledsspel. Ljungberg har spelat anfallare förut, om än släpande sådan (varför inte denna gång också?), både i Arsenal och landslaget, och alltid gjort ett riktigt bra jobb.
Dessutom är det dags för ”Chippen” att visa att han tagit steget fullt ut och blivit en stjärna. En sådan spelare bör inte sitta på bänken, då är det bättre att peta Rosenberg eller Berglund och låta Wilhelmsson ta revansch på både Lagerbäck, media och sig själv. Han är ju trots allt en kvalitetsspelare som håller på allra högsta nivån. Finns det någon bättre match än denna att visa vad man duger till som spelare?
Och med Ljungberg på topp har vi helt plötsligt dessa offensiva krafter på lördag:
Elmander – solklar i skrällgänget Toulouse anfall.
Ljungberg – starkt lysande stjärna i ett av världens bästa lag.
Wilhelmsson – Nantes bäst betalde spelare, och även den bäste på plan om han bara slutar bråka med allt och alla.
Alexandersson – stabil, säker, perfekta inlägg varje gång. Allsvenskans bästa yttermittfältare.
Källström – Från klarhet till klarhet på mittfältet i Europas hetaste lag.
Sa någon Rosenberg eller Berglund?
