Krönika: "DIF - steget efter"
Tomas Wahlstedt och Jonas Frykhult vill med denna krönika betona hur illa det är ställt med Djurgårdens ungdomsverksamhet. Författarna ser med skepsis på lagets ungdomsorganisation samt undrar om träningen verkligen sköts rätt vid lägre åldrar.
Just nu sker förändringar på flera plan inom klubben. Då undertecknade ser med skepsis på vår ungdomsorganisation anser vi att även detta bör analyseras när säsongen är till ända. Annars är ett av klubbens mer intressanta projekt talanggruppen där unga spelare som tillhör klubben, både utlånade och a-lagspelare som Boskalio, drillas av välutbildade tränare. Frågan är dock om denna satsning har lyckats?
Självklart kan man inte se resultat av arbetet direkt, men vi anser inte att Djurgården lyckats med sin satsning utan tycker istället att det är skrämmande hur illa det är ställt med ungdomsfotbollen i Djurgårdens IF. Vi ställer oss frågan om vi har en tillräckligt stark ungdomsorganisation. Sköts träningen verkligen rätt vid lägre åldrar? Hur kan vi vara så mycket sämre än våra konkurrenter?
I tabellen längst ned framhävs problemet, vi har två ungdomslandslagsspelare (tre med utlånade mittfältaren Christoffer Karlsson), vilket är i nivå med Gefle och Örgryte. Detta kan inte vara godkänt om man har som paroll att vara steget före i alla avseenden.
Våra rivaler AIK och Hammarby, som slåss på samma marknad, har sju respektive åtta unga landslagsmän. Andra klubbar med toppambitioner som Helsingborg, Elfsborg och Göteborg har ännu fler spelare i U-landslagen.
Under en tid på 2000-talet präglades ungdomslandslaget, och främst då U21, av djurgårdsspelare. Målmedvetna talanger fyllde truppen och de flesta lämnade klubben för större utmaningar efter bara ett par säsonger. Konceptet skördade stora framgångar men byttes ut. Ett framgångsrikt koncept som lämnades för att sedan värva spelare som passerat zenit och som kommer att stanna i klubben en längre tid.
En misslyckad grundtanke, nu har andra klubbar tagit över vår position som utvecklare och nybyggare. Elfsborg har värvat unga spelare som Jon Jönsson och utvecklat befintliga talanger som Sjöhage. I Hammarby släpps nya talanger ut på plan varje säsong, och de flesta utvecklas i rätt riktning. De två klubbarna har fyra spelare var i U21-landslaget och samtliga fyller en stor funktion där. Djurgården står för tillfället utan någon representant och enbart Batan kan tänkas vara vara aktuell.
Istället för att bygga laget kring ett gäng hungriga ynglingar har vi fått tag på ett gäng mätta åldringar som är nöjda med sitt fotbollsliv och som inte har för avsikt att sticka vidare. Samtidigt sitter det några få talanger på vår bänk och på vår läktare som aldrig får chansen, trots skadeproblem och avstängningar.
Nu har vi inget att förlora, säsongen är körd för vår del. Borde inte Rehn och Sandberg tillsammans fått sköta A-laget och fått som uppgift att slussa in unga spelare resten av säsongen. Då hade vi sluppit mer kalabalik och ytterligare en lönepost att fylla. Får inte ungdomarna chansen nu, när ska de då få chansen att visa att de duger?
