Krönikan: Sparka spelare A och B
GF kommenterar den senaste tidens turbulens i AIK.
"Att ha missnöjda spelare i truppen som gärna pratar högt om det för andra i gruppen och även i media är det AIK tjänar minst på just nu."
Det var knappast oväntat att det skulle dyka upp artiklar om bråk i AIK med tanke på vad som hänt i klubben under sommaren. Det kändes lång väg när väl Samuel Ayorinde till slut tog bladet ur munnen och pratade ut om sin situation för FotbollDirekt.com.
- Det kan helt enkelt inte bli värre. Det har varit brutalt och otrevligt och det gör mig arg. It pisses me off. Jag har aldrig blivit så här dåligt behandlad någon annanstans i min karriär, sa Ayorinde bland annat.
Sedan har det rullat på. Ayorinde har uttalat sig i fler tidningar medan Svante Samuelsson, som fått samma speltid och behandling som "Ayo", valt att ligga lågt och kämpa vidare. Droppen kom i söndags då två spelare uttalade sig anonymt i Expressen om lagledningen i AIK. Mest skit fick sportchefen Peter Kisfaludy ta.
- Kisfaludy är ett skämt utan koll, det gäller kanske fler högre upp i styrelsen också, sa en spelare.
För det första känns det otroligt fegt av de spelare som uttalar anonymt. Dessutom känns deras påhopp rätt barnsliga. Det stinker bitterhet om det. Med lite läsning av gamla artiklar känns det dessutom inte speciellt svårt att räkna ut vilka dessa spelare är även om jag inte är helt säker. Förmodligen är det spelare som inte är kvar nästa år och som nu ser sin sista chans att ge igen.
Att två spelare uttalar sig anonymt är dessutom ett svek mot gruppen. Spekulationerna om vilka som är "Spelare A" och "Spelare B" drogs igång direkt på forumet och det finns en hel del oskyldiga spelare som nu får klä skott för andras uttalanden.
Jag har full förståelse för att spelare som hamnat i frysboxen under sommaren är frustrerade och inte accepterar situation. Jag är inte tillräckligt insatt för att veta exakt hur illa behandlad man blir i frysboxen, men självklart är det mindre kul att känna att man tränar förgäves. Å andra sidan förstår jag hur lagledningen resonerar. Det finns ett antal spelare som inte ingår i framtidsplanerna och det här är ett sätt att effektivt berätta att man menar allvar. "Byt klubb, här får du inte spela mer".
Får spelarna forsätta att matchas i b-laget och även vara reserv i allsvenskan lär inte chanserna öka att man blir av med spelarna. Och då lär man få dras med lönekostnader som i praktiken innebär att ett eller ett par värvningar inte går att genomföra.
Fotboll på toppnivå i dag är ingen social verksamhet, snarare en tuff och grym miljö för den som inte passar in. Fråga Christer Mattiasson som fått veta att han är oönskad av både AIK och Djurgården. Att AIK-ledningen nu väljer den tuffa vägen beror på att man inte vill stå och stampa i ett-två år till innan vändningen kommer. För att komma tillbaka till den absoluta toppen redan till nästa år måste saker ske redan i höst. Jag hoppas man orkar driva vidare den vägen man har stakat ut. Oavsett hur mycket det än stormar för tillfället.
När det gäller AIK-ledningen med Sanny Åslund och Peter Kisfaludy i spetsen är jag helt övertygad om att de är rätt personer att föra AIK framåt. Det kommer bara att ta lite tid. Peter Kisfaludy har ett mycket bra fotbollsöga och ett väldigt många kontakter i fotbolls-Sverige. Han har också förmågan att tänka två-tre år framåt i planeringen. Aldrig har så många unga lovande talanger från Sveriges alla hörn varit och besökt Karlberg som i år. Dessutom har Peter och tränare Richard Money i år kommit in och ställt krav på gruppen. Något som man inte varit van vid tidigare.
- Det gäller att prestera om man ska vara kvar i AIK, sa Peter direkt när han tillträdde.
Ambitionen och målsättningen är hög och som jag ser det är det också ett måste.
Uttalanden som "Och det har jag också märkt med vissa spelare här, det är så nöjda med att gå här med sin lön och är inte beredda att ge det lilla extra. Frågan är om det är rätt att ha kvar dem i föreningen?", som Peter sa i en intervju här på GF, är tankar som många AIK-supportrar känt de senaste åren. Sen att det inte är bra att ventilera detta utåt håller jag också med om.
Kisfaludys misstag under säsongen har varit att han gärna pratar lite för mycket med media i vissa lägen. Det har han nog lärt sig nu. Bättre att ta snacket internt eller att inte säga något alls.
Nu hoppas jag att gårdagens spelarmöte fick läget att klarna och att det nu finns en vilja inom gruppen att avsluta året på ett så bra sätt som möjligt. Och om AIK vet vilka spelare som uttalat sig i tidningen hoppas jag att de illa kvickt stängs av eller sparkas. Att ha missnöjda spelare i truppen som gärna pratar högt om det för andra i gruppen och även i media är det AIK tjänar minst på just nu. Det kan få oanade skador.
* * *
Örebro - AIK 0-0. Jag såg matchen på Eyravallen på plats och tyckte stundtals att det var en rätt seg tillställning där blåsten och det långsamma underlaget spelade in. Jag tyckte också att det fanns väldigt positiva bitar att bygga vidare på. Framför allt Pa-Modou Kah och Derek Boatengs mittfältsspel. Det såg riktigt lovande ut. Dessutom var det skönt att hålla nollan igen. Krister Nordin kändes stundtals som ett osäkert kort i backlinjen men han blev allt bättre ju längre matchen led. Får han ett par matcher till där kanske det blir riktigt bra, men jag tyckte också att det syntes på honom att han verkligen inte gillade att spela mittback. Det var inte samma hunger i blicken som vanligt.
Det som mest bekymrar mig gällande matchen är Richard Moneys coachning. Det är lite synd att han fortfarande måste använda de allsvenska matcherna som läropeng. Att Martin Åslund inte skulle fungera som centertank kunde de flesta supportrar berättat innan matchen. Hans styrka sitter inte i att vinna nickdueller, ta djupledslöpningar, rycka förbi en försvarare, vara targetplayer eller göra mål. Åslund ska vara offensiv mittfältsspelare där han kan vinna närkamper, fördela boll och komma rättvänd. Mycket riktigt blev det också ett byte efter paus.
Det mest frapperande var dock valet av Mats Rubarth som ensam renodlad anfallare efter paus. Vilket i praktiken innebar att AIK spelade med sex mittfältare i andra halvlek. Att byta plats på Kwame och Mats hade varit att föredra och personligen tycker jag att man kunde ha skippat 4-2-3-1 och gått tillbaka till 4-4-2 med Åslund och Kwame på topp under andra halvlek då man saknade spelare för rollen längst fram. Kanske resonerade lagledningen som så att vi nu har ett nytt system som inte får ändras vad som än händer. Fel tycker jag om man saknar viktiga pusselbitar.
* * *
Gary Sundgren var med som avbytare mot Örebro och följde matchen från bänken. Medan Benjamin Kibebe och Kalle Corneliusson ivrigt värmde upp under den andra halvleken satt Gary lugnt kvar och tittade på matchen. Var det så att han vägrade värma upp och att lagledningen inte vågade säga till? Det var länge sedan man såg något liknande i alla fall.
* * *
Mats Rubarth såg riktigt pigg ut när han kom in även om det var på en mycket ovan plats. Det var också kul att se Örebroklackens hyllningar till Mats efter matchen.
* * *
Cupkvarten mot Djurgården den 2:a oktober känns just nu löjligt viktig. En seger där och vägen mot ännu en cupfinal ligger öppen. Men först ska vi vinna mot Elfsborg på lördag och ha UEFA-cupfest nästa onsdag.
