2016-01-16 16:00

Manchester C - Crystal Palace
4 - 0

En match som hade allt

I en fantastisk match visade Djurgården mästartakter genom att slå tabelltrean Hammarby med 3-2. Många mål, brända chanser, utvisningar, horribla domslut, fantastisk stämning och fullsatt. Detta derby hade allt och lite till!



Förutom bra spel och spänning skall också ett bra derby innehålla gott om förspel, så också i detta. Då både Geert den Ouden och Babis Stefanidis inte var aktuella för spel och Hammarby fått tillbaka en kultfigur i Pétur Marteinsson var bägge lagens startelvor måltavlor för en hel del spekulationer. Skulle Hammarbys tidigare så lycksamma mittbackar Jonas Stark och Johan Andersson få chansen, eller skulle de få ge vika för de snabbare herrarna Gerrbrandt och Schlebrügge? Vilka skulle få chansen istället för den Ouden och Stefanidis? Frågorna var många, men ej enbart pga. dessa frågor blev derbyt extra intressant.

Sören Åkebys utspel i Expressen höjde derbytempen ytterligare. Påståendet att Djurgården skulle dra jämnt med samtliga stora ligors 4-5:or alla dagar på året var vågat. Inte minst då detta för tillfället inkluderade lag som Milan, Inter, Chelsea och Valencia.

Ingen kan dock påstå att matchen inleddes på annat vis än med ett rasande tempo á la Premier League!

Första halvlek

Djurgården började matchen klart bäst och de första 20 minuterarna blev en ren uppvisning av de regerande mästarna. Daniel Sjölund som lite överraskande fick chansen från start hade två bra chanser de första sju minuterarna och i den 18:e fick Kennedy Bakircioglü nicka bort en boll på mållinjen av Kuivasto. Obeslutsamhet i avsluten fick tankarna att gå till den Ouden, men å andra sidan så hade djurgården sällan spelat lika bra sedan innan Geerts tid i startelvan.
Hammarby var dock inte ofarliga, utan hade en del kontringar som dock Isaksson, en av dagens bästa, kunde avvärja utan större besvär.
Matchen böljade sedan fram och tillbaka tills den 29:e matchminuten. Källström tog hörnan från vänster, Kuivasto skarvar fram bollen till Samuel Wowoah som klipper till och gör mål på en chanslös Ante Covic.
Djurgårdsklacken hinner dock inte hurra alltför länge utan blott två minuter senare gör Pablo Piñones-Arce ett solomål för Bajen, och ett lika osannolikt som sagolikt derby tog därmed sin egentliga början.
Två minuter efter det att Djurgårdsklacken tystnat fick likväl ytterligare anledning att sjunga. Serverad av Daniel Sjölund gör plötsligt Wowoah ännu ett mål, snyggt framspelad längs kortsidan.
Nu borde Djurgården kanske sänkt tempot, men då detta fortsatte i vansinnestakt, liksom stämningen på läktarna, tog det bara fem minuter innan ljustavlan på östra indikerade ännu ett mål av Bajen, med samme målskytt som tidigare; Piñones-Arce framspelad via en nickskarv av Mikael Andersson.

Då tiden visade på 45 minuter och domare Anders Frisk, som dittills gjort en klart godkänd insats, blåsta av, var det nog många som nöp sig i armen. Matchen hade dittills innehållit en hel del chanser och mål, men även bländande spel av Djurgården. Det ända som saknades var riktigt bra försvarsspel. Hammarby miste i markeringen vid båda målen och Djurgården misslyckades med att ställa offside vid Hammarbys andra.
Publiken skulle dock få anledning till att gnugga sömnen ur ögonen vid flera tillfällen framöver likväl också.




Andra halvlek

Man kanske trodde att den andra halvleken skulle börja mer behärskat än den första, men tempot bestod. Bägge lagen hade chanser, en som Isaksson snyggt avvärjde med en benparad. I den 51:a minuten kom då den första av en rad ifrågasatta domslut. Rasck jobbar hemåt och får/passar bollen med knät till Isaksson. Denna tvekar först, men tar sedan bollen med händerna vilket leder till indirekt frispark. Modigt eller fel uppfattat av Frisk? Oavsett vad lyckades DIF värja sig.
Situation två kom strax efter, tre hammarbyare blir fria, två i offsideläge. Bollen hamnar dock hos Fjørtoft, ej i offside, som försöker lobba bollen över Isaksson. Denna gör dock en räddning i följsam världsklass då han plockar ned lobben halvt liggandes.
I den 57:e minuten svartnade det nog lika mycket för djurgårdares ögon som vid friläget tidigare, då Kim Källström kommer med dubbarna före i en duell och får med sitt andra gula kort även ett rött. Rött såg även stora delar av publiken som menade att detta var en sträng varning, men helt fel var det inte.
Hammarby tog nu över matchen allt mer, och domsluten gick allt oftare åt fel håll.
Irritationen lade sig som ett moln över ett annars soligt Råsunda, men så sprack molnet tillslut upp!
Många historier har i Sverige dragits över våra grannar i väst, men få trodde sina ögon då Hammarbys, och tillika en av Allsvenskans bästa spelfördelare, norske Karl Oskar Fjørtoft utan synbar anledning hoppar högt för sin ringa längd, sträcker fram handen och på teatraliskt vis ger bollen en smäll. Om han blivit inspirerad av det gångna basket-EM eller om han helt enkelt. nej, det finns ingen ursäkt för ett sådant fel. Något han själv insåg då han gömde sig under den egna tröjan då det röda kortet togs fram. Men vad som kan vara fel för vissa kan vara rätt för andra, och för DIF var detta i sanning rätt medicin för att ta sig in i matchen igen!

Vänta nu ett slag och låt er inte luras av det tidigare utropstecknet, ty även om matchen nu blev jämn, var kvalitén närmast förskräcklig. Misstag på misstag, vissa halvchanser, javisst, men sedan ytterligare misstag. Tempot sjönk och passningarna blev ofta riktigt dåliga. Då hände det! Mitt i denna yra av pojklagsinslag fördelar Andreas Johansson en passning till Daniel Sjölund, varvid denne blir förvånande ren, ensam rundar målvakten och. Skjuter i mål!!! Därmed fullbordas derbyt med stort D, en historia som kommer berättas länge framöver, berättelsen om då Djurgården tog ett stort kliv mot sitt andra raka guld, ett stort kliv mot nytt Europaspel och inte minst, ett stort steg mot den gyllene stjärnan.

Någonting stort hände på Råsunda ikväll. 35780 personer såg ett lag som inte bara sade, vi är här för att stanna, utan som skanderade: Vi är här för att dominera! Trots att tre spelare som skulle ha gått direkt in i startelvan var borta, så var det just dominera som Djurgården långa stunder gjorde. Isaksson visade stor klass, Blomqvist var strålande på alla plan, Daniel Sjölund kan ha gjort sin bästa match i DIF med ett mål och en målgivande pass. Wowoah visade att fler än den Ouden kan ge fart på målskyttet och Nicklas Rasck gjorde klart att gammal är äldst.

Jag vet att man inte skall ropa hej förrän man är över ån, men ån har gått och blivit en rännil och Djurgården anno 2003 är ett lag nog att gå över en flod! Därför säger jag er, en stjärna håller på att tändas över de blå ränderna på vårat klubbmärke, en stjärna som kommer att åtföljas av fler.

null null2003-09-17 13:36:29

Fler artiklar om Djurgården