Varför vara nöjd med en poäng när man kan få tre?
Det hände mycket igår. Här kommer lite osammanhängande stycken från derbydagen.
Anders Frisk gjorde sitt bästa för att öka spänningen i Allsvenskans slutspurt. Han vågade nämligen göra det som ingen annan domare vågar göra. Han vågade ge Kim Källström gult kort både en och två gånger i samma match. Korten var det inte mycket att säga om eftersom "Kimpa" for fram som en ångvält med dobbarna ett par gånger under matchens gång. I och med utvisningen så missade Kim sista halvtimmen av toppmötet mot Hammarby. Han kommer även att missa nästa toppmöte - mot Malmö FF på söndag. Tungt för Djurgården, men allra tyngst tror jag det är för Kim.
Som tur var så hade Hammarby en norrman med talang för rythmisk sportgymnastik. Med läcker enhandsfattning plockade han ned bollen och bara kullerbyttan fattades. Anders Frisk kunde inte göra annat än att belöna norrmannen Karl Oskar Fjörtoft med ytterligare ett gult kort och manskapsfördelningen var plötsligt jämn igen. Jag har inte sett någon skämmas så mycket som han gjorde sedan grannens hund bajsade i vardagsrummet.
Läge för KaOs-tifo till nästa match?
Även matchen var jämn. Den var även mycket underhållande och extremt jobbig att följa. Djurgården spelade stundtals mycket bra och Daniel Sjölund sprang mer i den första halvleken än vad den Ouden gjort totalt under sina matcher. Djurgården behöver en löpstark nia för att spela bra underhållande fotboll. Sjölunds segermål var av yppersta klass även om målvakten Ante Covic såg ut att hamna på mellanhand.
Målexplosionen under halvlekens sista kvart var något utöver det vanliga. Grusad glädje två gånger. Det tar på krafterna att få sin glädje dämpad på just detta sätt. Den första halvleken var mycket bra. Den andra halvleken var mycket spännande.
Två röda kort och Anders Frisk i centrum i sedvanlig ordning. En indirekt frispark hittade han även när Andreas Isaksson plockade upp Niclas Rasck bakåtpassning. Att Rascken knäade tillbaka bollen missade dock Frisk. Något som enligt regelboken är tillåtet.
Om den första halvleken var jämn och underhållande så var den andra rak motsatsen. Hammarby var bättre och hade ett visst spelövertag. När Kim Källström blev utvisad så kändes det bara som en tidsfråga innan Hammarby skulle göra mål. Det var stundtals stirrigt värre i Djurgårdens försvar och Rickard Henriksson såg ordentligt trött ut.
Andreas Isaksson visade då att han börjar bli vuxen. När han låg kvar lite extra i gräset efter en närkamp med Pinones-Arce fick Djurgården tid att samla ihop styrkorna. Åkeby fick tid att dela ut nya direktiv och spelarna fick tid att återhämta krafterna.
Djurgårdens framgångar sticker rejält i våra antagonisters ögon. Det lär knappast sticka mindre nu när Djurgården avgjort två derbyn i rad med bara ett par minuter kvar att spela. De har även gjort detta när motståndarna har haft Djurgården i brygga.
Zoran Lukic såg mycket lättad ut efter matchen. Han hade nog varit lättad även om Djurgården kommit undan med 2-2, men varför skall man nöja sig med en poäng när man kan få tre? Hur som helst så fick vi det bevisat att Djurgården klarar av att undvara ett par nyckelspelare, även om Bapupa gjort bättre insatser, och ändå vinna.
Daniel Sjölunds 3-2 ser ut att kunna bli ett klassiskt guldmål. Det tackar vi för.
Tack även till Hammarby Roddförening för sex säkra poäng även i år.
Till er övriga: Lycka till i jakten på Djurgården 2004.