Jag mår illa
Den här soppan håller på att eskalera och få helt orimliga proportioner. Vad är det som händer?
Detta är en desperat krönika skriven utan att ha någon som helst insyn i spelet bakom kulisserna
Jag saknar fingertoppskänsla hos många av de inblandade och undrar om det senaste styrelsebeslutet, i en aktuell fråga, verkligen är värd all skit vår klubb får ta nu. När spelare och agenter och massmedia okritiskt kritiserar Hammarbys styrelse så tar jag det givetvis som kritik mot fotbollsklubben Hammarby och indirekt slår den kritiken tillbaka på oss supportrar. Ryggradsreflexen får mig att genast sluta upp bakom klubben, men klubben är både styrelsen och de drabbade spelarna. Det är de personer som tog oss ur den ekonomiska krisen och på samma gång de spelare som för alltid, av mig, kommer att ses som guldhjältarna från det makalösa året 2001.
Nu känns det som att det krävs av mig att ta ställning för någon part gentemot den andra parten och då vill jag inte vara med längre.
Trots det så gör jag ett försök och min inställning är:
- Att låsa fast sig vid ett beslut enbart för prestigens skull det är att visa att man saknar medmänsklighet och empati.
Om nu någon skulle tro att denna härva kommer att ebba ut om ett par dagar, då fattar ni inte hur massmedia fungerar. Ingen kan få mig att tro att detta inte kommer att fortsätta att växa i stormstyrka och därmed skada klubben än mer.
Principbeslutet i sig kan jag inte kritisera. Avstängning av spelare är en metod som andra allsvenska klubbar använt sig av tidigare utan att det höjts allt för många ögonbryn. I alla fall inte på detta kraftfulla sätt som vi nu kan bevittna. Dessutom är det inte ett allt för ovanligt agerande utomlands.
Nu trodde kanske Hammarbys styrelse att även de skulle kunna använda denna metod utan att det skulle bli allt för mycket rabalder. Men då har man märkligt nog inte tagit med i beräkningen att Hammarby är en klubb som berör, både positivt och negativt. Det är många journalister som hakar på när framgångarna för klubben knackar på dörren, men det är ännu fler som tar chansen att dra på STORT när det går att skriva negativa SVARTA rubriker. Hammarby ANGÅR fler än dess egna supportrar, vilket i sig är positivt.
Nu till mina funderingar:
Hur kommer det sig att inga spelare eller ledare har haft kännedom om Hammarbys uttalade policy?
För ingen kan få mig att tro att Thom Åhlund inte är ärlig när det går att läsa följande i dagens Aftonbladet:
Tränaren Thom Åhlund är också mycket besviken över att inte fått ta del av styrelsens policy. Han menar att styrelsen gjorde fel när de inte förankrade förhållningssättet redan innan säsongen började.
- Om spelare och ledare hade varit medvetna om policyn, så hade det varit en helt annan sak, menar Thom Åhlund.
Alltså måste det, som jag ser det, ha klickat betänkligt i kommunikationen mellan styrelse, lagledning och spelare.
Låt mig få komma med en ödmjuk rekommendation. Det bästa Hammarby Fotboll kan göra NU i detta mycket låsta läge. Det är att omedelbart kalla till ett extra styrelsemöte, eller ta ett telefonmöte, för att diskutera om principer och prestige är värt detta gatlopp.
Nu finns det inga vinnare. Bara förlorare. Klubben, spelarna, supportrarna och sist men inte minst lagledningen. Men om styrelsen upphäver avstängningarna på Micke Andersson och Kennedy så har man i alla fall visat att det finns en vilja att komma till rätta med de problem man anser finns. Problem som de senaste dagarna fått ordentlig belysning. Problem som även kan stavas Bosman kontra Elitserielicens.
Policyn var inte så förankrad som styrelsen trodde och då måste spelarnas och lagledningens reaktioner ses i ett annat ljus. Ingen kommer att kunna kritisera Hammarby om man klarar av att visa sig så storsinta att man backar i detta läge. Sedan är det upp till de enskilda spelarna om de klarar av att ta emot den utsträckta handen. Om inte så får detta bli en läxa för samtliga inblandade. Läxan som stavas:
S M I D I G H E T.
Då har styrelsen förhoppningsvis vunnit igen lite av den till synes förlorade respekten hos spelarna i truppen, många supportrar och sponsorer och alla får möjlighet att fokusera på det som egentligen är viktigt.
- Att bärga andraplatsen i årets allsvenska!
Sedan får klubben börja om från början med att utarbeta och förankra en kontraktsförhandlingspolicy tillsammans med spelarråd som presenteras i god tid innan nästa säsong startar.
För det andra alternativet vet jag inte om vi supportrar och sponsorer klarar av.
Fortsatt låsta positioner som delar upp klubben i två läger. Kennedys agent stämmer Hammarbyfotboll för kontraktsbrott, som förloras, vilket innebär att Kennedy kommer att kunna gå gratis till Malmö FF. Missnöjd spelartrupp vilket resulterar i sämre prestationer på plan. Upprörd lagledning som får till följd att Anders Linderoth och Thom Åhlund hoppar av. Vilket minskar Péturs intresse inför nästa säsong.
Märkligt att det ska svänga så om Bajen. Antigen är det en strid runt nedflyttningsstrecken och oron belägrar sinnet, eller också är det en framgångsrik säsong och då ska det skita sig utanför plan så att oron ändå belägrar sinnet. Hur i helvete kunde det gå så fel? Är det okänsliga amerikaner som infört en hårdare syn på tillvaron, med ett ekonomiskt tänkande som går ut över det mänskliga? Sedan ges uppdraget till Henrik Appelqvist för att hålla i bilan, eller...?
Som sagt jag vet ingenting och jag vill ingenting veta. Jag vill bara se resultat som på ett prestigelöst sätt tar oss ur detta helvete innan Halmstadsmatchen.
Denna text kanske är lite osammanhängande men i så fall beror det på den växande panikångesten.
Tillslut vill jag bara hälsa Petter Andersson välkommen till klubben!
Vi syns i Bajenvimlet!