Europeisk lågkonjunktur skapar maktgalna styrelsemedlemmar
En gästkrönika signerad Antonijo Matanovic behandlar det heta ämnet kontraktsförlängningar.
Fotbollsligorna runtom i världen står idag inför stundens allvar. Många klubbar befinner sig för närvarande i en djup ekonomisk kris. Dagligen hör man numera om klubbar som är konkurshotade p.g.a. obetalda skulder. Speciellt i de europeiska ligorna har vi fått se flertal klubbar hamna i en ekonomisk bankrutt. Detta har dock gynnat den allsvenska ligan i sin helhet. De stora profilerna säljs inte med en gång vidare ut i Europa utan de stannar kvar i Sverige. Hade det inte rått någon lågkonjunktur så hade inte allsvenskan haft så många profiler som det faktiskt finns idag.
Tyvärr har inte denna lågkonjunktur endast skapat positiva saker i den allsvenska ligan. Att stjärnorna inte säljs i samma takt som förr tycker jag har gjort att olika styrelser runt om i landet har blivit allt mer maktlystna. Ta Blåvitts styrelse som exempel. Sedan ett par år tillbaka så har klubben en väldigt oroväckande syn på sina kontraktsförhandlingar. Istället för att i ett tidigt stadium ta upp en diskussion om förlängning av kontrakt hos berörda spelare så väntar man in nästintill till slutet.
Varför man gör detta borde bero på att man anser att pengar blir sparade genom att senare förlänga kontrakten i och med att olika former av bonusklausuler tillkommer. Men vi har ju sett resultatet av detta. Flera spelare har istället för att förlänga sitt kontrakt gått som Bosmanfall från klubben. För att då täcka denna förlust så har man oftast gått ut och köpt in en ny spelare för miljonbelopp. Personligen så känns det som dubbelmoral. Istället för att förlänga kontrakten och ge spelarna en viss summa bonus, så låter man dem istället gå gratis till en annan klubb, där man sen köper in ersättare för en viss summa.
Styrelsen är dock väl medvetna om att man har fått mycket kritik för detta, man har sagt att detta skulle bli bättre i år. I år skulle man i ett tidigare skede ta upp kontraktsfrågorna med de spelare vars kontrakt löper ut efter året. Men vad har vi sett? Inte ett smack! Det intressanta är också att Roger svarade på denna fråga i en Com Hem-sändning, varför det inte har förlängts några kontrakt ännu (detta skedde i somras). Roger sa då att eftersom det hade hänt så mycket under senaste tiden så har man inte haft tid att ta upp denna fråga. Va tusan är det som är viktigare?! Spelarna i IFK Göteborg är anställda inom föreningen för att utföra ett jobb d.v.s. spela fotboll. Nej, jag tycker att Roger snackar strunt i denna fråga.
Styrelsen är väl medvetna om den rådande situation som råder ute i fotbollsvärlden och detta utnyttjar dem in i det sista och detta är inte bra. Inte nog med att vi får oroliga supportrar som vill veta vilka som kommer vara kvar utan vi får även förtvivlade spelare. Tänk dig att vara i deras situation. Plötsligt så måste man kanske flytta från stan till en annan för att spela boll inom loppet av en månad. Detta är tragiskt och oacceptabelt enligt mig. Vi har ofta diskuterat om hur giriga spelarna är som ständigt tänker på pengar men här måste man ändå ha lite medkänsla. Som spelare vill man ju veta vad som kommer ske inom den närmsta framtiden.
Vi supportrar måste en gång för alla ta ställning till detta anser jag. Vi måste kräva att styrelsen ändrar denna hemska policy som man bedriver.
En spelare i IFK Göteborg skall känna en stolthet att vara i klubben, en glädje att springa ut på plan och en vetskap att han kan lita på att styrelsen i ett tidigt stadium kommer komma med ett kontraktsförslag som förhoppningsvis uppfyller dennes behov. Ett förslag som skapar trygghet som gör att spelaren kan med ro vet att nästa år är jag även då en ängel.