Valencia Club de Fútbol
Gnagarforum presenterar motståndarna i onsdagens Uefacupmatch på Råsunda. Valencia CF är en europeisk toppklubb.
AIK står på onsdagen inför sin kanske största match sedan Champions League-äventyret 1999. På motsatt planhalva kommer Valencia Club de Fútbol att ställa upp. Spanjorerna är under den senaste fyraårsperioden en av de allra mest framgångsrika klubbarna i europeiskt cupspel. Gnagarforum tänkte med den här texten ge en liten introduktion till vilka våra motståndare är.
Kännedomen om spanska lag i Sverige har under väldigt lång tid varit starkt begränsad. Om du på 80-talet, och kanske även en bit in på 90-talet, hade frågat en vanlig svensk vilka spanska lag denne kände till hade du nog fått två svar; FC Barcelona och Real Madrid CF. Dessa två lag är utan tvivel de mest framgångsrika i sitt land, och tillsammans med Athletic de Bilbao är man de enda lag som aldrig har ramlat ur den spanska högstaligan. Till skillnad från till exempel England har den spanska ligan aldrig varit något som har sänts i tv och därmed har inte lagen fått samma status hos den svenska publiken. Men det har börjat förändras på senare år i takt med de spanska lagens stora framgångar i Europa.
En annan bidragande orsak är att Barcelonas och Real Madrids monopol på spanska ligatitlar har börjat brytas på senare år. Innevarande säsong är förvisso Real Madrid regerande mästare, men så var det inte 2002, eller 2000, eller 1996. Atletico Madrid lyckades faktiskt ta hem dubbeln 1996, och Deportivo de La Coruña var en missad straffspark i minut 89 från att vinna guld 1998 innan man lyckades ta hem titeln år 2000.
AIK:s motståndare från den spanska medelhavskusten blev spanska mästare år 2002 efter en hård kamp med Real Madrid. Man inledde ligaspelet på hösten 2001 med att spela 13 raka matcher utan att förlora en enda. Men Valencia ledde ändå inte serien. Av dessa 13 matcher slutade nämligen åtta oavgjort. I den fjortonde omgången kom den första förlusten när Real Sociedad från San Sebastian blev för svåra på bortaplan. Sedan spelade man oavgjort mot Mallorca och förlorade mot Deportivo. Tränaren Rafael Benitez låg löst till när man reste till Barcelonas olympiastadion i Montjuïc för att möta Espanyol. Hemmalaget gjorde både 1-0 och 2-0 innan pausvilan, och Benitez såg ut att leva på lånad tid. Men Valencia klev ut till andra halvlek som ett annat lag och med tre mål vände man matchen och säsongen. Med flera minnesvärda insatser, bland annat en solklar 2-0-seger hemma mot Barcelona i februari 2002 där man visade prov på stor fotbollspropaganda, kunde man säkra titeln borta mot Malaga i den näst sista omgången. Efter den sista matchen mot Real Betis fick så lagkaptenen Santiago Cañizares lyfta pokalen som förkunnade att Valencia vunnit ligan för första gången sedan 1971.
Valencia grundades så sent som i mars 1919. Dagen före den stora valencianska festen fallas, nämligen den 18 mars, bildades Valencia FC (man hette FC i 20 år innan man bytte till CF). Valet av första president avgjordes genom slansingling, och med denna metod blev Octavio Augusto Milego vald till Valencias förste starke man i konkurrens med Gonzalo Medina Pernas. Redan från början har man spelat i vit tröja och svarta byxor. Från början hade man även svarta strumpor, men det har övergivits tillförmån för vita sådana.
Den spanska mästartiteln har man plockat hem fem gånger sedan grundandet. Av dessa fem togs tre under 40-talet med segrar säsongerna 41/42, 43/44 och 46/47. Övriga gånger har alltså varit 1970/71 och 2001/02. Vid alla ligavinster utom den 1971 har man säkrat guldet innan den sista omgången. 1971 mötte man Español i Barcelona i den sista omgången samtidigt som Atletico Madrid och Barcelona möttes i den sista matchen. Atletico och Barcelona var de enda utmanarna om guldet, och båda lagen behövde en seger samtidigt som Valencia förlorade för att plocka hem titeln. Valencia förlorade också mot Español, men man klarade av att vinna ligan eftersom mötet i Madrid slutade 1-1.
Valencia kan i prisskåpet också räkna in sex inteckningar i den spanska cupen, Copa del Rey eller Kungens cup på svenska. Senast det skedde var 1999 när man slog Atletico Madrid i Sevilla med 3-0. Man har dessutom ett par europacuptitlar att skryta med. 1962 vann man Mässcupen, föregångaren till våra dagars Uefacup. Man försvarade den titeln 1963. 1980 vann man också cupvinnarcupen efter att ha besegrat Arsenal på Heyselstadion i Bryssel. Följaktligen fick man spela final i den europeiska supercupen samma år, en final man vann mot Nottingham Forest.
Men det som gjort Valencia riktigt stora på senare år hos den svenska publiken är de två finalplatserna i Champions League. År 2000 fick man möta Real Madrid på Stade de France i Paris efter att ha slagit ut Barcelona i ett dubbelmöte i semifinalen. Valencia förlorade finalen klart med 3-0, men året efter skulle man få en möjlighet att revanschera sig. På San Siro i Milano den 22 maj 2001 spelade man återigen final i Champions League, den här gången med tyska Bayern München som motståndare. Domaren Dick Jol blåste under ordinarie tid för tre straffar, två för Bayern och en för Valencia. Valencia-legenden Gaizka Mendieta inledde målskyttet genom att sätta sin straff. Mehmet Scholl missade sedan Bayerns första straff innan Stefan Effenberg kunde kvittera med den andra. Ställningen stod sig hela matchen och förlängningen ut, och avgörandet kom på straffsparkar. Olyckan grinade Valencia i ansiktet när Bayern München kunde vinna med 5-4. Två raka förluster i två raka finaler. Det måste onekligen ha känts tungt för valencianarna. I fjol nådde man kvartsfinalen i Champions League där Inter från Milano till slut gick vidare på bortamål. Inter var också Valencias banemän när man senast spelade i Uefacupen 2001/02. Även då var det kvartsfinal och Inter gick vidare med 1-1 hemma och 1-0 borta.
AIK kommer den 15 oktober att spela returmötet mot detta Valencia på spanjorernas hemmarena, Estadio Mestalla, som är en av Spaniens absolut äldsta arenor. Den invigdes den 20 maj 1923 med en match mot staden Valencias andralag, Levante, en match som FC vann med 1-0. Mestalla var vid den här tiden enbart en träkonstruktion som hade plats för 14.000 åskådare. Inte ens gräs hade man på planen, utan bara ett jämnt jordlager. Det dröjde tre år innan man byggde en huvudläktare och sådde gräs på planen. Arenan förstördes sedan under det spanska inbördeskriget och fattigdomen tvingade planen att användas som potatisåker, kanske den enda gången som skällsordet man använder för dåliga gräsplaner faktiskt var en sanning. Men arenan började byggas ut och säsongen 50/51 hade Mestalla plats för 40.000 åskådare. Mer än Råsunda har i dag således. Man installerade elljus under samma årtionde och 1959 spelades den första kvällsmatchen där. 1969 bytte arenan namn till Estadio Luis Casanova efter klubbens legendariske ordförande, ett namnbyte som än i dag märks i Valencia på de gamla vägskyltar som fortfarande visar till Estadio L. Casanova. Ni som har tänkt åka ner bör vara medvetna om detta. Stadion bytte tillbaka till Mestalla 1994 efter begäran från Luis Casanova själv. Stadion renoverades inför Spanien-VM 1982 och har efter flera tillbyggnader, den senaste 1998, nu en total publikkapacitet på 55.000 åskådare.
Källa: ciberche.net