- -
En halvlek räckte
Två mål i första halvlek, sen stängde MFF butiken.
Så som MFF-året sett ut är det bäst att ligga lågt, och inte göra sig för stora förhoppningar. Ungefär så tänkte jag inför matchen mot Gais. En rätt trist hållning, skall medges. Defensiv och en aning pessimistisk. Egentligen går den på tvärs min natur, men just i förhållandet till Malmö FF har det bara blivit så den här säsongen. Jag gör mig inte längre några illusioner. Så är det bara.
Därför är det desto roligare de gånger spelet fungerar och MFF visar vad de verkligen kan, som i matchen mot Gais. Första halvleken var bitvis en fröjd för ögat. Inte för att den bjöd på något skönspel direkt (även om där var en del läckra detaljer), utan snarare för den intensitet och arbetsvilja som genomsyrade laget. Det var kollektivet Malmö FF som visade upp sig. Alla jobbade för varandra. Det kändes som om det fanns ett vi på plan.
Det går inte att komma förbi Hallfredssons insats i matchen. Som en outtröttlig maratonman trasade han sönder allt motstånd på sin vänsterkant. Var det inte bollen han löpte efter, så jagade han livet ur motståndarna. Hallfredsson var precis så som man vill han skall vara. En ettrig och stark terrier som rusar upp och ner längs kanten, och som spelar snabbt, enkelt och resolut. Hallfredsson har ju dessutom schysst teknik emellanåt – inlägget som föregick Yksels mål slog han med underbar precision. Att Hallfredsson bara fyra minuter senare själv klämde in 2-0 målet kändes helt logiskt.
Makrillarna från Göteborg stack upp då och då, men skapade egentligen inga direkta farligheter. James Keene slet hårt som vanligt, och delade i vanlig ordning den ena stenhårda tacklingen efter den andra. Men ensam kunde han inte uträtta så mycket, och efter ett tag var det som om luften gick ur honom. Ett bra betyg till MFF:s nykomponerade backlinje med Olof till höger och Vinzents, som såg till att Sandqvist längst därbak inte fick alltför mycket att göra.
I andra halvlek fick matchen en annan karaktär. MFF drog ner på offensiven, och valde istället att bevaka sin ledning. Halvleken bjöd kanske inte på sådan fotboll som lockar fler åskådare till Malmö Stadion. Men den var effektiv och vägvinnande. Det räcker bra för mig.
