KRÖNIKA: Äntligen
Efter att slutsignalen ljudit på Grimsta IP i går, signalen som förkunnade det ljusblåa laget som segrare, och som gjorde avståndet lite större i kampen kring nedflyttningsstrecket. Då är det främst ett ord som kommer till mig: Äntligen!
Äntligen lossnade det för Gefle. Det tycktes som om det stora allvaret lagt sig över hela laget, som om det fanns i luften, i det tjocka gråa molntäcke som hängde ner över Grimstas gröna matta. Daniel Westlin har varit bra i flera matcher på sistone, gårdagens match var inget undantag. Han låg ständigt och lurpassade vid Brommapojkarnas försvarslinje, sökte fria ytor, kämpade och vann boll efter boll. Och målet? Tja, det var ganska snyggt. I den 13:e minuten flög han upp i luften och knoppade distinkt in Micke Åskooghs väl avvägda vänsterinlägg.
Vilken räddning, "Hugo"!
"Sulan" var inte ensam att storprestera. Mathias Woxlin har blandat goda och dåliga insatser, i går fungerade han dock som den spelmotor han är. Han var aggressiv framåt och startade flera löpningar på mittplan, och var samtidigt med bakåt när BP kontrade. Att sen ha Mattias Hugosson i mål är en klar trygghet, "Hugo" är en högklassig keeper i Superettan. Det visade han inte minst genom den spektakulära, magnifika räddningen han gjorde på Christer Mattiassons höjdboll från mitten av plan. Hugosson backade några steg, sträckte ut sig, och tippade bollen precis över ribban.
***
Att Micke Åskoogh låg bakom båda målen genom fina framspel var kul att se. Mindre kul var att han också drog på sig en varning och därmed är avstängd i nästa match mot Trelleborg.
***
Äntligen fick Magnus Häll börja från start. Han gjorde inte bort sig, men inte så mycket annat heller.
***
Johannes Ericsson linkade av planen efter 28 minuter. Redan i matchens inledning fick han en kraftig lårkaka som gjorde att han inte kunde fortsätta. Jon Ericsson ersatte.
Succéinhoppet
Och sen var det ju den där Rickard Axberg, han som bytte av den då tröttsprungne Häll i den 72:a matchminuten. Tre minuter efter att Axberg stoppat tröjan innanför shortsen med den fula "Office"-reklamen på ett minst sagt opassande ställe fixade han 2-1 för GIF. Genom en lucka i BP-backlinjen kom han igenom, fick passningen av Åskoogh och la bollen i nät bakom målvakten Kristoffer Björklund.
Just då, när jublet var som störst bland GIF-spelarna och de tillresta anhängarna, var det ingen som brydde sig om att det tidigare sett lite darrigt ut i eget försvar. Något som visade sig genom de många löpningar som BP:s snabba spelare helt ohotat fick ta. GIF-försvaret hann till exempel inte med Christer Mattiasson när han kvitterade i början av andra halvlek.
Tack Keijo!
Nu gällde det - med kvarten kvar - att hålla ledningen. Och då hade GIF äntligen tur... tur med domsluten. Keijo Hyvärinen från Haparanda var, vid sidan av Axberg, Gefles store hjälte. Det har klagats på att domarna blåser för Stockholmslagen, men med en norrlänning vid pipan gäller väl snarare regeln att blåsa mot Stockholmslagen. Eller att bara "låta gå" vilket var fallet i går när bollen i den 77:e minuten studsade upp på Jörgen Öbrinks hand. Det var hur tydligt som helst, linjedomaren viftade ivrigt med sin flagga, och alla bara väntade på att signalen skulle komma. Men Hyvärinen vinkade för fortsatt spel. Ett "låt gå" på äkta norrländskt manér.
Brommapojkarna hade tio minuter senare en kvitteringsboll inne, linjedomaren viftade igen, och togs nu på mer allvar av huvuddomaren. Målet dömdes bort för offside, men det kan inte ha varit med mycket.
Grimsta IP har blivit något av en lyckoarena för GIF. Det var där man vann i kvalet till Superettan år 2000, det var där man vann i fjol, och det var där man vann i går. Den första segern sedan Norrköping besegrades hemma på Strömvallen den 3 augusti. Äntligen alltså.
