Gästkrönika: Att vara Bajare i göteborgsexil
Det damp ner en gästkrönika om bajenlivet på Sveriges baksida.
För några år sedan bestämde jag mig för att lämna Stockholm för att pröva något annat, för att få en ny start. Vart jag hamnade var egentligen inte så viktigt, jag skrev på måfå ner några utbildningar på en VHS-ansökan och några månader senare fick jag svaret att jag var antagen på en skola i Göteborg, av alla ställen.
Att som stockholmare och hammarbyare vänja sig vid Göteborg tar sin tid, de tre år jag har spenderat här hittills har inte räckt nämnvärt långt. Som van tunnelbaneåkare tar det ju lite emot när det tar 15 minuter att åka två stationer med spårvagnen i rusningstid. Eller när man går förbi sitt lokala förortstorg för att upptäcka att just denna dag är Fiskens dag (inte Erik Fischbein alltså)
Sen är det ju det här med regnet förstås, om ni någon gång sett Forrest Gump gå runt i Vietnam och berätta om hur han upplevt alla sorters regn, ja, då vet ni ju ungefär hur jag har det.
Nu är ju inte anledningen till att jag försökte mig på att skriva någonting att få raljera över Göteborg, utan att jag ville berätta lite om fotbollen och arenorna här, ur ett perspektiv från en som följt Bajen sedan Eskil var stjärnanfallare och Jensa Gustafson en jättetalang.
Igår kväll stod jag och frös tillsammans med 7000 andra på Gamla Ullevi och tittade på IFK: s seger över Djurgården. Gamla Ullevi består egentligen bara av tre sektioner, bortasupportrarnas, sittplats och allt annat. Köper man en biljett till "allt annat" kan man vandra omkring och ställa sig antingen längs ena långsidan, längs den andra, eller på kortsidan, varför någon nu skulle vilja stå där. Tycker man att Söderstadion är ett ruckel har man aldrig varit på Gamla Ullevi, som i mitt tycke är det närmaste vi någonsin kommer komma en polsk arena i Sverige, framförallt buren för bortasupportrarna stärker öststatsintrycket. Nu ska de ju faktiskt riva arenan om några matcher vilket känns ganska logiskt då man stundtals oroar sig för att läktartaket ska falla ihop på ens huvud. Ungefär som när man på ett överfyllt Östra på Söderstadion ibland bekymrar sig för att hamna på Nynäsvägen när någon drar igång valfri "alla hoppa nu" ramsa.
Stans andra stora arena, Nya Ullevi, är med all sannolikhet den sämsta arenan för fotboll som byggts på evigheter. Jag är övertygad om att friidrottsförbundet är nöjda, men poängen med att förstöra en hel arena så att man ska kunna ha ett friidrotts-em vart sjätte år kommer jag nog aldrig förstå. Fördelen med en så stor arena är dock att man som fotbollsintresserad och student kan få en biljett till ett derby eller en Royal League final för 50 kronor.
Fotbollskultur finns det gott om, derbykulturen är dock rätt urvattnad, men då IFK och GAIS möts finns det hur som helst inte den där"tjo och tjim" eller "vi hade i alla fall fler åskådare än på Stockholmsderbyt"- stämningen som de andra derbyna omringas av. Vad gäller klackkultur finns enligt min ringa mening, bara en klack som egentligen räknas. Örgrytes klack kunde lika gärna vara Halmstads eller Elfsborgs, med undantaget att Öisarna i det närmaste har en hundraprocentig backslick frekvens.
Gaisarna är ett skämt, antingen femtioåringar i skinnvästar och träskor eller sextonåringar med färgat svart hår vars största hobby utöver fotboll är att släppa ut minkar eller kasta gatsten på polisen (okej, jag erkänner, jag stör mig på dem helt enkelt). IFK:arna är många, trogna, högljudda och det närmaste en stockholmsklack Göteborg någonsin kommer att se. Om de bara ger fan i att jubla när speakern annonserar att Frölunda leder i hockeyn kanske vi kan börja snacka på riktigt..
Jag är dock grön av avund på att politikerna i denna stad faktiskt lite då och då får tummen ur röven och gör någonting, som till exempel beslutar om en ny fotbollsarena, och dessutom ser till att börja bygga den. Det sista kanske låter som en självklar följd, men alla som följt processen kring Hammarbys nya arena (?), vet att det är långt därifrån. Men skit samma, ni är välförtjänta av en riktig fotbollsarena här nere i Göteborg, inte lika välförtjänta som oss, men det är tamejfan ingen.
Till sist vill jag bara säga att jag trivs bra i Göteborg, men att inte kunna se laget man älskar live mer än några gånger om året, gör längtan än större. Till somrarna och de gånger jag är på blixtvisit i huvudstan, är jag som en kalv på grönbete. Vill även passa på att tacka gud eller vem som nu bör tackas för pay-per-view!!
- - - - - - - - - - - - - - - - -
Gästskribentens åsikter sammanfaller inte nödvändigtvis med Söderst@dions eller Svenska Fans.
Söderst@dion är en supporterhemsida helt fristående från Hammarby IF Fotboll.
