Träningsrapport: MFF–Gefle
Det var bra fart och hög intensitet på Malmö FF under fredagens träning. Elvan är ganska klar, men uppställningen varierar minst sagt.
En sak är dock säker: äntligen får vi se Pode i en central roll.
Uppställningar kan vara en lek med siffror och inget annat. Idag kändes det så.
De här elva startar med största sannolikhet på söndag: Sandqvist, Vinzents, Persson, Gabriel, Mravac, Nilsson, Andersson, Pode, Hallfredsson, Johansson, Junior.
Vissa hävdar att det kommer att se ut så här:
Sandqvist
Mravac Persson Gabriel Vinzents
Johansson Nilsson Andersson Hallfredsson
Pode Junior
Vissa så här:
Sandqvist
Mravac Persson Gabriel Vinzents
Johansson Nilsson Andersson Hallfredsson
Pode
Junior
Ytterligare några så här:
Sandqvist
Mravac Persson Gabriel Vinzents
Johansson Nilsson Pode Andersson Hallfredsson
Junior
Men de flesta menar ändå att det ser ut så här:
Sandqvist
Mravac Persson Gabriel Vinzents
Nilsson Andersson
Pode
Johansson Junior Hallfredsson
4-4-2 / 4-4-1-1 / 4-5-1 / 4-4-3.
Det kanske kvittar. Dessa elva spelar som sagt och det är särskilt spännande att se Pode centralt.
Pode är en spelare som kan bli hur bra som helst om han bara ger lite mer, visar lite större hjärta. Så har jag tänkt. Samtidigt har det varit uppenbart att han inte gör sig som yttermittfältare. Man kan hävda att han i en kantroll får utrymme att spela ut sitt register, visa sin bländande teknik, kanske göra en gubbe, skära in och komma på avslut. Men faktum är att en kantspelare måste springa mycket mer än vad Pode gör. En optimal ytter ska vara i linje med bollen, eller ännu bättre strax framför bollen vid anfall och strax bakom bollen vid försvar. Det hade varit intressant att se hur långt Pode springer i genomsnitt per match, tror att det är blygsamma siffror.
Men ingen kan ta ifrån Pode hans fina spelförståelse, hans blick, förmåga att slå avgörande precisa passningar och hans näsa för mål. Han tillför offensiv tyngd till vilket allsvenskt lag som helst och han har egenskaper som många spelare aldrig kan träna sig till.
På söndag får vi alltså se honom där han hör hemma. Centralt. Fungerar det inte sitter en frustande Labinot på bänken och bara väntar på sitt riktiga genombrott. Men jag tror att det kommer att fungera.
Det är bra fart idag. Spelglädjen som ju är så viktigt och som så många pratar om finns där. B-uppställningen är inte oäven men väl en man kort. Så här ser den ut:
Svensson
Guiomar Andersson Hansson
Nilsson Labinot Persson Osmanovski
Ofere Molins
Daniel Andersson är på strålande humör, styr sitt försvar med järnhand, och så är han så där lagom disciplinerat ful, balanserar precis på gränsen för vad en allsvensk domare hade accepterat men är samtidigt en smärtande finne i röven på sin motståndare. Det är Daniel som håller siffrorna nere. När Himmelrikets redaktion fick i uppdrag att rösta fram allsvenskans bästa spelare på varje position föll min röst på Lucic som mittback. Men jag tror att jag ångrar valet. Daniel Andersson är allsvenskans bästa back. Detta trots MFF: s 31 insläppta mål. Det är inte illa pinkat för en innermittfältare.
Det är bra fart som sagt. A-laget har ett litet övertag som blir påtagligare sedan Ofere tvingas gå av med nya känningar i ljumskarna.
Anfallskedjan byter lekfullt position med varandra och radar upp chans på chans. Pode och Jocke är också ytterst delaktiga i offensiven. Vid ett tillfälle hittar Emil med ett inlägg till Pode som nickar in framför mål istället för på mål och Jonatan kan piska upp den i nättaket.
Efter en stund byter Guiomar av Anes och Labinot får känna på nr tio-rollen. Vissa hävdar att farten nu trappas upp ännu mer. Att dominansen blir ännu lite större. Kanske är det Labinots förtjänst eller så börjar det numerära överläget ta ut sin rätt.
Efter träning stannar Molins och Junior kvar, möter inlägg från Emil och Mravac. Daniel håller låda, får applåder av Jocke och Sandqvist efter att ha skruvat in en boll i mål ur omöjlig vinkel, för att illustrera sin stolthet följer han sedan upp med att gå omkring som matadoren i ”Tjuren Ferdinand”.
Jag har nästan aldrig känt mig så säker på att det blir vinst på söndag. I laget råder en särskild mix av revanschlystna spelare, av spelare som vill visa sin storhet, och av spelare som lyser av medgång och självförtroende. Det kan inte bli annat än bra.
