Anes Mravac - en hängiven kille
som föredrar spansk-tyskt
Ett snack med Anes Mravac om att komma in i seniortruppen, spela i allsvenskan och om målet med fotbollen.
Karaktär. Det ordet återkommer som ett mantra när många talar om fotbollsspelare. Man måste ha karaktär. Antagligen menas att det ska finnas något mer än talang för att en spelare ska nå långt. Viljan att offra något för att komma framåt inom fotbollen är en sådan sak.
- Anes är en ytterst hängiven kille, säger Alf Westerberg när vi diskuterar saken över mobilen. Och han är väldigt mogen i sitt sätt både på och utanför planen.
Hängivenhet som sagt, det verkar finnas hos fler än Anes, vars farsa spelade i högsta ligan i Bosnien. Vilket ju också betyder att han vet vad som krävs för att nå toppen. Rätt miljö är en sådan sak. Bosnien 1992 var inte rätt miljö beslöt sig familjen Mravac för, de flydde till Sverige och Olofström. Som liten spelade Anes alltid fotboll och man insåg att där fanns inte den rätta jordmånen. Det skulle inte gå att få den lilla plantan att växa så mycket som det fanns potential till.
- Det finns goda möjligheter för honom att bli en etablerad spelare på elitnivå, säger Alf Westerberg.
2001 packade familjen därför sina pinaler och flyttade från Olofström till Malmö, dels för jobbens skull men också för att ge Anes chansen att bli något inom fotbollen. Idag, bara 17 år gammal spelar han mittback i MFF:s juniorlag, har spelat både mittback och ytterback reservlaget. Som vi alla vet har han också gjort två fina inhopp som vänsterback i a-laget. Dessutom spelar han mittback i Sveriges P-89 lag.
- Jag har följt honom ett par års tid och han har redskapen och fantastiskt bra defensiva egenskaper, säger Alf Westerberg.
En tränare som tror på honom alltså men hur ser huvudpersonen själv på saker och ting?
Först, hur uttalas ditt namn?
- Mravac med sche-ljud på slutet.
Var spelar du helst?
- Mittback.
Hur ser du på dig själv som spelare?
- En defensiv spelare som städar i försvaret, en krigare. Jag har två bra fötter, ett bra huvudspel och klarar mig man mot man. Offensiven går att utveckla, jag behöver ett ryck och ett par tre finter som gör att jag kommer förbi i man mot man.
Vad vill du med fotbollen?
- Bli proffs i Malmö FF, bli proffs i utlandet och förhoppningsvis i Barcelona.
Det är rätt intressant att prata med honom. Han är bara sjutton år och vet redan sina svaga och starka sidor, han vet vad han vill och han vet vart han vill. När jag var sjutton visste jag knappt vad jag skulle göra från den ena dan till den andra.
Vilken typ av fotboll föredrar du?
- En blandning mellan tysk och spansk.
Favoritspelare?
- Olof Persson, Stefan Schwartz och Barcelonas Carlos Puyol.
På tal om Olof Persson, hur var det att ta steget från juniorlag till seniortruppen?
- Intensiteten är högre med både snabbare och mer fysiskt spel. Det är ett stort steg men kroppen vänjer sig och jag tycker att jag anpassat mig.
Hur många matcher har du gjort i a-laget?
- Fyra på bänken med inhopp mot Kalmar och Hammarby.
Hur var det att göra debut?
- Helt underbart men nervöst och lite uppskruvat, jag blev rastlös när jag fick reda på att jag skulle hoppa in mot Kalmar.
Hur är det att spela i allsvenskan?
- Det gäller att veta vad man ska göra innan man får bollen. De äldre spelarna har tagit väl hand om mig. Under matcherna får man hjälp och Olof, Anders och Gabriel styr upp spelet.
Betyder storleken på publiken något?
- På hemmaplan är det viktigare att de hörs mycket, på bortaplan kopplar jag bort motståndarpubliken.
Vad gör du när du inte spelar fotboll?
- Umgås med vännerna, går i skolan – fotbollsgymnasiet Procovitas.
Till sist Slayer eller Timbuktu?
- Timbuktu, men jag lyssnar på allt
Tack ska du ha.
- Tack.
Man undrar om en ny stjärna är på väg att födas? Är det en ny Magnus Andersson som var i samma ålder när han debuterade under Bob Houghton? Är det bara hängivenheten det hänger på så kommer han att bli något.
