Aston Villa - Barnsley
1 - 3

Onödig poängtapp mot AIK

Efter propagandafotboll i första halvlek och 2-0 i paus kollapsar HBK i andra och än en gång blir tre poäng till en. Onödigt!

Botten mot toppen på Örjans Vall. Det kunde väl bara sluta på ett sätt, eller? Enligt tabellen, ja, men HBK har varit spelmässigt starka sedan en tid och ingen match känns numera omöjlig. Men Tomas Zvirgzdauskas bortavaro (avstängd) oroade inför avspark. Försvarsgiganten ”Zvirre” anses allmänt vara HBK:s viktigaste spelare och erfarenheterna från de gånger han har varit indisponibel är allt annat än goda. Tommy Jönssons återinträde i laget kändes betryggande, men är han verkligen hundra procent eller beror hans deltagande på de föga tilltalande alternativen? Så gick funderingarna innan avspark.

Ingen behövde tvivla på matchens betydelse – för båda lagen. AIK-vinst skulle föra laget upp till serieledning och HBK-vinst skulle i praktiken innebära säkrat allsvenskt kontrakt. Nervösa supporters. Spelare ivriga att komma igång. Dagen närmade sig kväll och mörkret sänkte sig över ett allvarsamt Örjans Vall. Ett Örjans Vall vars tyglade känslor snart skulle brisera. Fotboll – är det inte underbart?

Första halvlek
Minns ni Prekos balja mot Djurgården hemma 2005? Fjorton sekunder tog det då och det kunde blivit något liknande idag när AIK-keepern Daniel Örlund skulle rensa, halkade, fick en tåspets på lädret som hamnade hos Ajsel Kujovic som direktchippade – metern utanför.

HBK kopplade en litet grepp i matchinledningen, men efter några minuter tog gästerna över. Den höga HBK-pressen som det hade talats om inför matchen var som bortblåst och det såg ut att kunna bli en jobbig afton. Men matchbilden vände tvärt efter ett bra skottavslut av Martin Fribrock i 10:e. Högre, tätare press nu. Ett allt starkare HBK, ett virrigare AIK.

I fjortonde bröt Martin Fribrock en misslyckad AIK-passning, gick inåt banan, utmanade, tog sig emellan två passiva försvarare, in i straffområdet, bra skott, räddning, egen retur, lite för nära, nytt avslut men Örlund kom ut, blev stor och avvärjde ännu en gång. Bra Martin!

Tre minuter senare resulterade övertaget. Dusan Djuric drev framåt och skickade vidare till Fribrock (vem annars?) på vänsterkanten vars låga inlägg rensades ut till en centralt tillskyndande Hasse Mattisson. Hasse tog in, avancerade, hittade Ante vid straffområdeslinjen och löpte i djupet. Ante direktskarvade tillbaka och plötsligt var Hasse sopren i boxen. Örlund var fastfrusen på mållinjen och Hasse hade all yta i världen. Avslutet var en sån där bredsida som bara de med tio år i toppfotbollen kan slå. Som den enklaste, mest självklara sak i världen rullade han in kulan till höger om chanslöse Örlund. Hasse Mattisson. Vi såg honom och vi tyckte om vad vi såg – ett klassmål. 1-0 till Bollklubben.

Direkt efter målet gick Andreas ”Ante” Johansson in centralt och Dusan flyttade ut på högerkanten samtidigt som de blåsvarta trummade på mot ett oväntat ofarligt solnalag. Trots att Ajsel Kujovic inte var den bjässe vi vant oss vid – möjligen beroende på AIK:s hårda specialbevakning - så tokdominerade HBK. Det fanns andra, inte minst Fribrock, som tog ansvaret. Vi njöt.

AIK stressades till enkla misstag och dåliga uppspel. Tommy Jönsson bröt ett sådant och spelade vidare till en löpande Magnus Arvidsson på högerkanten. Magnus tog in, tittade upp, värderade. Några steg inåt banan, passning Fribrock på andra kanten som löpte i djupet innan han oväntat klackade tillbaka till Arvidsson som plötsligt hade en öppen yta framåt. Skottet kom, det var hårt, och Örlund stötte till en resultatlös hörna. Fribrock glödde mot iskalla AIK:are.

AIK-tränaren Rikard Norling har gjort sig känd för en aktiv coaching och dagens match var inget undantag. I 32:a klev Niclas Sandberg av till förmån för Dulee Johnson. Bytet kan ses som en eftergift för ställningen i matchen. Sandberg var den som skulle ta Ajsels yta och hindra honom från att suga in och spela vidare. Med ett mål i baken behövdes mer kreativitet i laget för att kunna hota offensivt. Playmakern Johnson skulle ändra matchbilden.

Efter 35 minuter hade inte AIK skapat ett avslut värt namnet, men så fick de en hörna från vänster efter en misslyckad rensning från Jesper Westerberg. Miran Burgic nådde högst, följde skolboken genom en hård nick i backen, men Sahlmans osannolika enhandsparad räddade HBK.

Och matchbilden förändrades mycket riktigt i en kort period. AIK:s unge vänsterback Pierre Bengtsson hotade med fina inlägg och hörnor men inga fler AIK-farligheter skapades utöver en halvchans där de gulsvarta ville ha straff efter misstänkt tröjdragning. HBK, däremot, hade mer att ge.

I den 41:e matchminuten, efter en usel Örlund-utspark, vann HBK bollen på offensiv planhalva. Bollen nådde Dusan till höger i straffområdet. Efter vunnen duell mot sin AIK-back vände Dusan tillbaka, tittade upp, och skickade vad som måste ha varit årets vackraste passning över till vänsterkantens fristående Fribrock som tog in elegant, väntade ut Örlund och placerade bollen mellan densammes ben. 2-0 till Bollklubben och jubel i HBK-lägret!

Halmstad höll undan i halvlekens avslutande minuter och satte punkt för en briljant 45:a som hade det mesta med mängder av HBK-avslut varav flera på mål, de flesta efter snabba omställningar och med sensationellt duktige Martin Fribrock som regissör.

Andra halvlek
Och där stod vi. 45 minuter från säker mark i tabellen. Bara en karbonkopia av första halvlek och vi skulle räkna hem tre friska. Men så roligt får inte en bollklubbare ha 2006. I år skall vi lida. Och lida, det gjorde vi.

Men först lite roligt. Det enda roliga vi hade i återstoden av matchen. I femtionde minuten halvmissade Peter Larsson i eget straffområde och för en sekund hade en AIK:are öppet läge, men Peter reparerade med en strålande brytning och bollen hamnade hos Dusan som avancerade centralt. Tre mot två nu och bollen vidare till höger där Arvidsson ryckte till sig någon meter och skickade in bollen i boxen nedifrån kortlinjen. Dusan hade fullföljt och stormade mot första, men varken han, bevakaren eller Örlund nådde och bollen hamnade istället hos Ajsel som vrickade bollen mot mål från nära håll. På något osannolikt sätt lyckades bollen träffa Jimmy Tamandi i bakhasorna men inte sämre än att den ändå sakta rullade mot mål. Jimmy var vaken och lyckades skyffla undan på mållinjen i sista stund. 3-0 där och matchen skulle ha varit död. Men inte detta helvetesår. Inte 2006.

AIK tog över spelmässigt. Vi har sett det förut. En reducering nu och det skulle bli en nervpärs fram mot 90 minuter. HBK:s höga press från första halvleken började ta ut sin rätt och det var trötta ben. På bänken satt Emra Tahirovic, Joel Johansson och Patrik Ingelsten med pigga, fräscha ben. Dags för byte?

I 60:e minuten slog Dusans trötta ben ännu en vansinnespass inåt banan. Enkelt byte för alerta AIK:are som iscensatte en snabb motattack. Burgic tog skottet utifrån men Sahlman parerade. HBK var på väg att tappa matchen och något behövde hända.

Norling anade sprickan i HBK:s fasad och beordrade full fart framåt. Daniel Mendes och Wilton Figueiredo plockades av banan i 65:e och ersattes av löpsugna killar i form av Mattias Moström och Bernt Hulsker.

I 68:e gick AIK till motattack efter en fin HBK-möjlighet där Fribrocks hårda avslut hamnade i burgaveln. En lång AIK-lyra skickades in i offensivt straffområde där Tommy – eller var det Jesper? – rensade rakt på AIK-ben som styrde bollen bara halvmetern utanför Sahlmans vänstra. Obehagligt nu.

Och i 74:e kom reduceringen. Ännu en boll sökte sig in i HBK:s straffområde efter att ha fått en ändrad bollbana via Mikael Roséns häl. För en sekund brast det i kommunikationen mellan Peter och Tommy. Peter förlorade höjdduellen med Burgic som fick med sig bollen några meter ut till straffområdets högra del där han vände tvärt och pangade in bollen bakom chanslöse Sahlman och en sen Tommy Jönsson kunde bara titta på. De kalla kårarna letade sig uppför blåsvarta ryggar. Det kan inte hända igen. Det får inte hända igen.

I 77:e plockade Janne Andersson av Martin Fribrock som ersattes av Patrik Ingelsten. Men HBK hade två byten kvar. Dusan gick på knäna nu, Ajsel såg tung, tung, tung ut och Magnus Arvidsson hade jagat som en galning non-stop och även den mannen har en gräns. Men det blev inga fler byten och AIK malde enträget på.

Två minuter senare tvingades Sahlman till en inte helt enkel parad och för ett ögonblick låg bollen fri i straffområdet men ingen gnagare fyllde på – tur! Minuterna senare kom Dulee Johnson i ett hyfsat läge och avslutade med en chipplobb mot bortre – metern utanför. I momentet efter slog Dusan ännu en vansinnesboll som snappades upp av målhungriga AIK:are som gick till nytt angrepp. HBK under press nu.

Och i 86:e hände det oundvikliga. Sahlman boxade ut bollen efter en AIK-hörna - skulle han ha tagit in? - men inte bättre än att Markus Jonsson kunde ta in och ta avslut. Ett uselt avslut, men efter en turlig styrning via Nicklas Carlssons knä hamnade bollen i maskorna bakom en ställd Marcus Sahlman. Katastrof!

Direkt på avspark vaskade HBK fram en hörna. Efter flipper i straffområdet damp bollen ned framför en helt ren Peter Larsson som några meter från mållinjen bara hade att trycka dit den, men 2006, detta helvetesår, sätter inte Peter Larsson en sån chans. Istället fick han felträff och bollen gick utanför den överspelade Örlunds högra.

I 89:e kom så bytena då nämnde Larsson och Magnus Arvidsson ersattes av Emra Tahirovic och Joel Johansson. Men med blott några minuter kvar av matchen lyckades inte HBK etablera det tryck som möjligen skulle ha kunnat resultera och ännu en blytung poängtapp lades till den tragikomiskt långa raden av diton.

Gränslöst onödigt
Efter slutsignalen fanns det ingen hejd på min bitterhet. Det som inte fick hända hände igen och det är så dj*vla typiskt. Återigen visar HBK i första halvlek att de är ett mycket bra fotbollslag. Återigen spelar vi ut ett topplag efter noter, men så kommer ängsligheten. Där vi bara skall gnugga på blir vi istället passiva och backar hem. Än en gång ger vi bort matchen och jag förstår inte varför. HBK har visat alltför många gånger de senaste säsongerna att laget inte kan bevaka. HBK är som bäst då de kör på, satsar offensivt och vågar vinna. Vi har kompetensen, vi har den med råge, och det är så gränslöst onödigt. Nu står vi här med en fortsatt oviss allsvenska och ytterligare en ångestvecka läggs till den redan långa raden. När skall vi bollklubbare få andas ut? Kanske redan på torsdag.

Ja, för på torsdag möter HBK ett Gefle IF som är klasser sämre än HBK rent spelmässigt. Spelmässigt sämre, men kanske mentalt starkare, och kanske är det viktigare än fotbollskunskaper. Jag vet inte. Är det efter den matchen vi skall få andrum? Är det då vi skall få luta oss tillbaka, låta naglarna växa ut igen och återgå till normala familje- och yrkesliv? Jag hoppas det. Det var länge sen nu.

* * *

Spelarpoäng:

3p: Martin Fribrock
2p: Hasse Mattisson
1p: Mikael Rosén