Träningsrapport: Öster-MFF

1kmfrånstadion levererar i vanlig ordning en klarsynt och välanalyserad träningsrapport.

Så har då hösten tyvärr börjat hitta till Malmö. Det avspeglar sig såväl i väder som spel. Det blåser snålt kring föreningen just nu och det kan man inte bara skylla på hösten. Det syns på spelarna, åtminstone till en början, säsongen ter sig inte som man väntat. Det är bistra miner och många gamnackar som kommer vandrandes till ”ettan”. I stället för en känsla av nu jävlar känns det håglöst och uppgivet.

Träningen börjar med ett obligatoriskt snack kring mittcirkeln. Spelarna ser koncentrerade ut. När Sören pratat klart kilar spelarna iväg för att värma upp. De springer på led, Safari tar täten men det känns lite oklart vem som faktiskt leder lämmeltåget. Kanske är det just det som saknas i årets upplaga av MFF? En stark och naturlig ledare, en 10 år yngre Fedel som tar täten och visar hur det ska gå till. När spelarna börjar bli varma går de så lite avsides och kör snabba fötter. Jag orkar inte följa efter, vid det här laget vet jag redan vilka som har kvicka fötter och inte.

När spelarna är varma och fina är det då dags för en ny samling kring mittcirkeln. Sören håller på nytt ett tal till gruppen. Vet inte vad han säger men hoppas verkligen han lyckas bättre med att motivera än vad han gjort i tidigare matcher. Det känns som man hört frasen ”vi slutar spela boll” hundra gånger denna säsong och jag är verkligen inte sugen på att det ska bli hundra och en gång i morgon. Allsvenskan är dessutom så jämn att oavsett hur dålig säsong man anser MFF gjort så är vi faktiskt bara ett par segrar från en tredjeplats. Hade spelarna visat jävlar anamma mot Gefle så hade vi haft häng på guldet. Så tunn är linjen mellan himmel och helvete.

Efter att Sören pratat med truppen så delas det ut gröna västar. Det är tydligt vilket som är A- och B-lag. De ”gröna” ser ut att snitta ungefär tjugo år och då ska man ha i åtanke att Håkan Svensson i mål höjer snittet med ca ett år. Innan man startar tvåmålsspelet så hålls taktiksnack med de båda lagen. Sören tar hand om A-laget medan Alf tar ett snack med B-laget. Safari som inte helt återhämtat sig från skadan ställer sig lite avsides och Skoog som verkar vara återhämtad men lite försiktigare än tidigare ställer sig vid staketet och småsnackar med Folkesson samtidigt han stretchar ut baksidan av låren.

Därefter är det så dags för lite spel. Lagen formeras som följande:

Västlösa (aka. svarta):

Junior Yksel
Emil Anders Jocke Pode
Gabriel Olof Daniel Vinzents

Gröna:

Molins Labbe
Sliper T. Nilsson J. Persson R. “T” Nilsson
Anes Hansson Skoog Guiomar

Samma fyra backar som mot Gais med andra ord men likväl en helt ny backlinje. Lite lustigt kan tyckas eftersom försvaret fungerade väl mot Gais och Sören efter träningen under intervju står och pratar om vikten av kontinuitet och tryggheten att veta vem som spelar brevid en. Varför nämner ingen av journalisterna det förresten? De ser samma träningar som jag men likväl ställer de ointressanta frågor som Sören är lika ointresserad av att svara på som vi supportrar är att läsa om.

Matchen blir en rätt kort historia, men skiljer sig från hur det brukar se ut. Sören stannar spelet oftare. Blåser av och instruerar sen enskilda spelare. Ett tag känns det nästan som om Prahl hittat sig tillbaks till ”ettan”. Kanske har Sören börjat inse att man inte kan ställa allt för hög krav vad gäller fotbollsintelligens hos spelarna. A-laget dominerar tillställning men lyckas inte sätta någon pyts. Junior kommer närmast, rinner vid ett tillfälle igenom men avslutar över, kort därefter kommer Gabriel löpandes på vänsterkanten och slår ett inlägg längs marken som Junior stöter i utsidan av stolpen. Anders är vid tillfälle också nära att sätta en boll men ett par ben hos de gröna hinner emellan och bollen går till inkast. Roligt att se Skoog spela mittback, det ska nog till en anfallare att likt Skoog som sista man tunnla en motspelare. Kanske inte så lyckat under match men en kall och blåsig höstträning så värmer det faktiskt.

Innan träningen avslutas delar man upp truppen i två grupper som tränar frisparkar respektive hörnor. Nu börjar spelarna dessutom att spricka upp, det hörs glada tillrop och skratt från pågarna som verkar börja ha kul igen. Jag vet att det kanske inte borde, men det sticker mig i ögonen. Jag vill inte se 20 glada spelare springa runt på träning bara dagar efter ett nesligt poängtapp. Jag vill se spelare som är förbannade, tuggar fradga och med både kropp och språk visar att de faktiskt inte är nöjda med vad de presterat.

Nåja, efter träningen kilar spelarna kvickt in till omklädningsrummet. Sören intervjuas och ger ett allt tröttare intryck, det är nog inte så lätt att vara tränare i MFF 2006.

När jag efteråt står och småpratar med en MFF-kamrat så kommer nästan omgående Emil och Vinzents ut omklädda och redo att åka hem. Det har snackats en del om att dessa två inte ska trivas i MFF och det är nog ingen tillfällighet att de inte dröjer sig kvar i omklädningsrummet för att snacka skit med övriga i truppen.

I dag kan man förresten läsa att Agne Bergvall är på väg in i organisationen. Om det blir så kommer jag slå en liten volt av glädje. Om han kan få spelarna att visa hälften av den geist Carolina Klüft har så kommer vi dansa hem allsvenskan 2007. Eller ja Junior kommer väl dansa, enligt Hasses blogg har övriga i truppen bara taktkänsla nog för högst en tango och det har man ju inte någon nytta av på plan.

1kmfrånstadion2006-10-24 18:52:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF