Blåvitt återigen förnedrat
Det som skulle bli en återupprättelse efter det riktiga bottennappet senast mot Kalmar FF slutade i ytterligare en förnedring. AIK vann enkelt mot IFK Göteborg med 4-0 på Råsunda.
Matcherna duggar tätt nu i slutfasen av Allsvenskan. Idag var det dags för IFK Göteborg att återupprätta hedern efter 0-3 mot Kalmar FF hemma på Gamla Ullevi i måndags. AIK från huvudstaden stod idag för motståndet. AIK som inför denna säsong var nederlagstippat men har gjort en helt fantastisk säsong. Rikard Norling har lyckats få en mycket stabil lagmaskin som spelar för varandra. Känns detta bekant på något sätt? Det är ord som ofta beskrev IFK Göteborg förr. Den beskrivningen känns inte särskilt relevant idag.
IFK ställde idag upp med en ny formation, 4-5-1 med Marcus Berg som ensam toppforward. Stefan Selakovic tog plats på högermittfältet och Alexandersson spelade defensivt på innermittfältet. Det var fler förändringar sen senast mot Kalmar. Dennis ersatte Lago, Ölme ersatte Shaffer och TO tog Kihlens plats då han har skadat näsan och behövde operation.
Det var inte bara formationen som var ändringen sen sist. Kjell poängterade innan matchen att idag var det väldigt viktigt att sätta defensiven i första rummet. Kjell var trött på att vi släppt in så mycket mål dom senaste matcherna. Den här taktiken kom inte att bli något lyckat drag. Spelarna såg märkbart virriga ut och sprang mest runt och tittade på varandra.
Matchen inleds på ett mycket försiktigt sätt av IFK Göteborg. Spelarna försöker verkligen sätta defensiven i fokus precis som Kjell önskar. Detta ger av naturliga skäl AIK kommandot vilket dom utnyttjar genom att spela snabbt och rakt. I den 5:e minuten får IFK hörna, en hörna som Dennis Jonsson efter lite flipper försöker cykel-sparka in i mål. Jag flinade lite för mig själv och kunde inte undvika att tänka på Cliffs underbara debut i den blåvita dressen mot just AIK. Riktigt så lyckligt skulle det inte bli idag.
Efter ytterligare en hörna för IFK i den 6:e minuten snappar AIK upp bollen och kontrar omgående. Det är mycket duktiga Gabriel Özkan som drar upp på högerkanten med bollen. Han slår ett inlägg mot Mats Rubarth som är en av flera AIK spelare rusande in i IFK:s straffområde. Rubarth kan enkelt sätta bollen bakom Bengan i målet. Det var kusligt att se AIK kontra så fruktansvärt fort, våra spelare hängde inte med på noterna överhuvudtaget. 1-0 till AIK redan efter 6 minuter, detta kändes fruktansvärt tungt. Nu kändes det som att antingen vänder vi och gör en bragd eller så banar det åt skogen. Det kom till att bli det senare.
Efter AIK:s tidiga ledningsmål trodde i alla fall jag att Kjell skulle beordra lite offensivare spel. Detta blev inte fallet utan IFK fortsatte spela precis så defensivt och försiktigt som vi börjat med att göra. AIK kan väldigt lätt kontrollera händelserna och gör lite som dom vill. Någonting som slår mig är att IFK spelarna visar glöd och kämpar men vinner i stort sett inte en närkamp. AIK spelarna ser starkare ut i varje situation. Den enda IFK spelaren som visar något som kan likna normal klass är som vanligt Alexandersson. Pontus spelar också tufft och hårt men utan att vinna så mycket på det i spelet. Pontus och Mats Rubarth har riktigt tuffa dueller vid ett flertal tillfällen.
Den 33:e matchminuten kom till att bli väldigt matchavgörande. Det är Wilton Figueiredo som serverar Gabriel Özkan med en riktigt fin passning på djupet. Özkan löper mot Bengan med Dennis Jonsson i hasorna. Dennis blir tvungen att ta till lite oschysta medel för att göra ner Özkan. Martin Hansson blåser och pekar på straffpunkten. Inte nog med att det troligtvis blir 2-0 i det här läget, Martin Hansson visar även upp det röda kortet och Dennis får snällt lufsa ut och in i duschen. AIK har en hundraprocentig straffskytt i Markus Jonsson så 2-0 är ett faktum. AIK-spelaren lägger straffen precis bredvid Bengans vänstra stolpe. Bengan kastar sig åt rätt håll men straffen är för bra slagen för att han ska nå den.
Nu ligger IFK under med 2-0 och har en man mindre, uppförsbacke? Uppförsbacke är bara förnamnet. Kjell bestämmer sig för att inte byta ut någon ny back utan laget går över till en 3-4-2 uppställning i det här läget. Sella skickas upp på sin normala position som forward tillsammans med Mackan. Pontus får ta platsen på högermittfältet.
Med dessa taktiska förändringar och faktumet att IFK ligger under med 2-0 och en man mindre börjar dom blåvita spela betydligt mer offensivt. Det känns spontant att det är lite för sent. Man intalar sig olika klyschor som att det kan vara en fördel att vara mindre osv. Spelet blir något bättre och vi skapar en del målchanser. Ölme(!) har bland annat ett riktigt bra skott i den 38:e efter att ha avancerat långt upp från sin vänsterbacksplats. Mackan har även han en hyfsad målchans när han snurrar lite straffområdet men avslutet blir det ingenting av. Bästa chansen för blåvit reducering har dock Stefan Selakovic i den 40:e matchminuten. Det är Mackan som avancerar ner nästan till hörnflaggan. Daniel Öhrlund i AIK målet rusar ut för att hindra Marcus. Berg lägger tillbaka bollen till Sella som har öppet mål ståendes strax utanför straffområdet. Hade Sella varit vänsterfotad hade bollen suttit men nu blev det för mycket skruv på bollen så den knorrade sig förbi Öhrlunds högra stolpe.
Det är dock AIK som har dom hetaste chanserna. Det finns bud på både 3-0 och 4-0. Gabriel Özkan har i den 45:e minuten ett snyggt volleyskott i Bengans högra kryssribba. Det fanns fler träffar i virket från AIK håll så vi ska ärligt talat vara nöjda med enbart 2-0 i paus. Försvaret såg minst sagt virrigt ut i stora delar av den första halvleken.
I pausen roade sig vissa tillresta blåvita ”supportrar” med att skjuta bengaler både här och där. Kulmen nås när en bengal flyger in på planen. Det kändes som att det skulle urarta och Martin Hansson avvaktade med att blåsa igång matchen. Ett stort antal poliser fick bevaka klacken resterande del av matchen. Inte nog med att spelarna skämmer ut sig, även ”supportrarna” skämmer ut sig. Ska det vara så svårt att få bukt på den här beryktade ”klicken”?
När väl andra halvlek är igång så drar spelet igång lite som första avslutades. Blåvitt försöker spela offensivt och har inte gett upp som det ser ut. Undertecknad har faktiskt inte (optimist som man är) gett upp ännu, utan hoppas på en bragd vändning. Det skapas lite chanser men inte dom där riktigt heta chanserna.
Nu var det dags för Kjells tidiga byten igen. Idag spelar han ut korten George Mourad som gör en efterlängtad comeback efter skada och Andrés Vasquez. Detta är rimligt att just dessa spelare kommer in om man vill få till en offensiv som ska generera mål. Dom som får gå ut i den 51:a minuten är Stefan Selakovic och Samuel Wowoah. Jag kan tycka att det är lite märkligt att Sella får gå ut då han har visat bättre form på senaste och besitter en stark vinnarskalle. Vi kan knappast beskylla Sella för den usla första halvleken.
I den 54:e minuten får Mats Rubarth syna den gula ostbrickan, något han är ganska van vid. Kortet kommer upp efter att Mats gjort ner Thomas Olsson. Rikard Norling reagerar omgående och byter ut Rubarth i den 57:e minuten. In kommer den 18åriga Pierre Bengtsson. Mats Rubarth får ta emot stående ovationer från stora delar av den 19153 personer stora publiken. Mats Rubarth har stått för en riktigt bra match och var troligen den bästa spelaren på plan i första halvlek.
Mats Rubarth ersättare Pierre Bengtsson får ganska omgående efter sitt intåg på plan känna på en ”Boom Boom” tackling av Pontus. Pontus är vansinnig över att få frispark dömd mot sig och är märkbart irriterad över att ligga under mot AIK med 0-2. Matchen rullar på och det är sannerligen ingen harmoni i laget. AIK har backat hem och förvaltar dom 3 poängen dom ser ut att knipa i den viktiga guldstriden. IFK lyckas inte skapa särskilt mycket utan står mest för enkla misstag. Ett påtagligt exempel på detta är när Adam avancerar på högerkanten, han ska slå en 2meters passning till Pontus som missförstår helt. Bollen rinner ut till inkast och båda slår ut med armarna.
I den 65:e minuten var det dags igen, Wilton Figueiredo snappar upp bollen på mittplan och lurar skjortan av Ölme och driver ut mot hörnflaggan. Han lägger bollen in i straffområdet till Daniel Tjernström som enkelt kan placera in bollen i maskorna. 3-0 till AIK, nu trodde jag att IFK-klacken skulle spåra ur fullständigt men det var lugnt och uppgivet.
Andrés Vasquez som även idag kom in i en otacksam situation skjuter ett skott i den 66:e minuten. Daniel Örlund lämnar en liten retur som Mackan fullföljer på. Han fullföljer så långt att han sparkar AIK:s målvakt i huvudet som rullar runt som han blivit skjuten med jaktgevär. Mackan blir snabbt påflugen av AIK spelare. Alex springer till undsättning och Martin Hansson lugnar ner det hela med att ge Mackan ett gult kort.
I den 69:e minuten byter AIK ut Dulee Johnson och in kommer Daniel Arnefjord. Arnefjord var han som så oturligt gjorde ett ödesdigert självmål för någon vecka sen. IFK vill inte vara sämre utan byter in Walle istället för Pontus. Kändes lite skrattretande att försöka vända detta med en extra forward. Bytet resulterar i att Mackan går ner på högeryttern och Walle bildar anfall med George.
Det händer inte så mycket från vår sida, bytet genererar inte några fantastiska skillnader utan spelet är fortsatt ganska dåligt. Det skapas någon halvchans ibland som när George vänder runt i straffområdet och lyckas avfyra ett skott. Skottet tar dock på AIK spelare och går ut till en resultatlös hörna.
I den 78:e minuten får AIK en frispark en bit snett utanför straffområdet. Wilton Figueiredo slår frisparken som ett kombinerat inlägg/skott. Alex som står i utkanten av straffområdet hoppar upp för att nicka iväg bollen. Han kommer inte tillräckligt högt utan får bara en touch på bollen som senare flyger in i Bengans vänstra hörn. 4-0 till AIK, total förnedring är ett faktum.
Resten av matchen spelas egentligen bara av. Den enda chansen som skapas är när Walle nästan får in bollen med en nick på inlägg från George. Martin Hansson blåser av efter två tillägsminuter och Black Army hoppar av glädje. Känns fruktansvärt att se dom så glada. Jag förstår att dom är nöjda, förra året spelade dom i Superettan och nu krigar dom om guldet.
Matchen är ett stort mörker sett ur blåvita ögon och många misstag begicks. Jag vill inte spekulera i vem som bestämt vad och vad som gått snett utan nöjer mig med att inse fakta: IFK Göteborg anno 2006 blev ett stort såll när Arne slutade. IFK Göteborg anno 2006 har tappat sitt eget spel sen vi bytte tränare. Det som alltid har varit vårt signum, försvarsspelet är som bortblåst. Nu handlar det om att avsluta säsongen med någon form av värdighet och kämpa så det blöder i dom sista två matcherna.