Reflektioner från Assyriska borta
1-4 på en kylslaget Bårsta IP. Vi har väl alla varit med om roligare stunder med KFF.
Dieselångorna från pendeltåget får mig att svälja upprepade gånger. Eftersom det blev sent igår är det någonting som envisas med att vilja komma upp. Jag gissar mig till att det var ganska onödigt att ta den där sista ölen igår natt.
Jan Banan sitter i sätet mittemot mig och gullar med en gigantisk Sankt Bernadshund. Djuret uppges väga ungefär 65 kilo och den uppgiften betvivlar vi inte för fem öre. Tydligen brukar inte jycken vara så här tillgiven mot främmande människor, redogör ägaren entusiastiskt, men Jan Banans charm är vida berömd. Hans nasala stämma skär genom märg och ben när han berömmer monstret samtidigt som han klappar det.
Tittar ut genom det skitiga fönstret och ser industriområden passera revy. Efter ett tag är vi framme i Södertälje centrum, och efter ytterligare en liten stund sitter vi på en pub. Två timmar kvar till match, ska segersviten hålla i sig? Vårt sällskap på ca 20 personer sitter utspridda i lokalen, och stämningen är minst sagt avslagen. Folket dricker öl och äter en märklig form av hamburgare som består av pressat kött. Själv sitter jag och petar i någon slags toast samtidigt som jag försöker behålla fokus på de diskussioner som förs vid mitt bord. Inne i mitt huvud står nån elak liten jävel och slår med en slägga. Utanför ställets fönster viner en kall septembervind över gatan, det börjar bli höst.
Bårsta IP är förmodligen vad man i dagligt tal kallar för en "skitarena". Låga och skrangliga läktare som omger en gräsplätt. Karaktäristiskt för just det här stället är att hemmapubliken är betydligt mer finklädd jämfört med andra ställen, samt att konsumtionen av fågelfrön måste ligga till grund för någon form av rekordnotering. Vi hade vissa förhoppningar inför den här matchen när det gällde uppslutning, men med tio minuter kvar till avspark är vi endast ett hundratal som står och fryser på bortasektionen. Till min besvikelse(?) noterar jag att fågelfrö-ätandet inte är så vanligt förekommande hos hemmapubliken den här gången, annat var det när vi var här senast för ett par år sedan. Assyriska har ett riktigt hyfsat hemmastöd, även om trumman som dånar utan avbrott inte riktigt tilltalar anglofilerna i Kalmarpubliken. Redan från första början ångar man på med taktfasta ramsor, och man är helt klart bättre än oss på att sjunga idag. Vid ena kortsidan har man satt upp en jättebanderoll med texten "VÄLKOMMEN TILL SVERIGES SÄMSTA ARENA". Tydligen är man irriterad på kommunen som inte satsar tillräckligt på laget, en situation som alltför väl känns igen från Kalmar.
Redaktionen är fulltaligt på plats med fyra man. En annan person som är på plats är "Skärgårdsdoktorn" Samuel Fröler. "Skärgårdsdoktorn", som ju som bekant är hängiven KFF-supporter, skyndar förbi mig iförd långrock och med en bister uppsyn. Matchen börjar.
Halvtid
Vad fan var det som hände? Assyriska har med en sällan skådad effektivitet skåpat ut oss efter noter. 4-0 i baken trots ett inte alltför dåligt FF-spel. Stämningen på bortasektionen är en blandning mellan uppgivenhet och undertryckt irritation. Kalmar FF har spelmässigt inte varit dåliga alls, med snabba pass efter marken och bra rörlighet. Lasse Johanssons ribbskott i början av halvleken gick dock inte in, och efter det har Södertäljelaget gjort fyra mål som inte kan beskrivas som annat än snygga. Dricker kaffe och ser ut över de minst sagt bistra omgivningar som omger Bårsta IP. "Helvete", säger någon och jag kan bara hålla med.
Andra halvlek blir något bättre. KFF bränner dock ett antal högkvalitativa chanser - och frånsett Mendes nästan obligatoriska mål producerar vi inget framåt. Matchen slutar 4-1 till Assyriska, ett lag som är klart mycket bättre än vad tabellen visar. Publiksiffran blev pinsamma 1800 personer, det märks att det är SSK som är Södertäljes lag även om den lilla publik som faktiskt går på matcherna stöder laget efter bästa förmåga.
En väckarklocka ringde mot Assyriska. It ain't over until the fat lady sings, som någon en gång så vist myntade.
