Nytt målkalas, ny storförlust

Det här var matchen då vi skulle knipa fjärdeplatsen. Då vi skulle tysta Öisarna. Då vi skulle uppleva ytterligare en publikfest likt den i våras. Och visst såg det bra ut - till en början. Ett ruggigt ineffektivt IFK Göteborg förlorar årets andra derby med 4-1.

Efter 30 minuter hade ÖIS knappt fått låna bollen. IFK Göteborg radade upp chans efter chans. Nick i ribban, skott som strök ribban, skott som räddades vackert - listan kan göras lång. Ineffektivitet à la 2002 var vad de drygt 37000 åskådarna fick skåda den första halvtimmen. Det är dock målen som räknas, och ÖIS gjorde därefter två mål, varav det ena ett snyggt frisparksmål, på lika många minuter och IFK tappade luften i några minuter. Innan halvleken var slut hade ÖIS hunnit med att göra ytterligare ett mål, och även den mest blåögde av Öisare kan knappast påstå att det var så värst rättvist. 3-0 var dock ett faktum.

Efter underhållning i världsklass (?) i halvtid var den första halvleken så gott som glömd(?). IFK började dock lite tveksamt, men efterhand började chanserna komma igen. Närmast var Jonas Henriksson med en bra volleyskott, men även Magnus "Ölme" Johansson testade Dick Last med ett ruggigt avslut. Det ville sig dock inte riktigt idag, och istället för ett reduceringsmål kom ytterligare ett mål från Afonso. Visst, Afonso kan skjuta, men i det här fallet var det ren tur som gjorde att bollen hittade nätmaskorna. Tomas Rosenkvist kunde efter det sätta ett tröstmål, ett tröstmål som var kvällens vackraste. Ett långt inlägg från "Ölme" möts av "Rosens" vänsterfot som skickar bollen upp i nättaket bakom Last.

Vi summerar: tre baklängesmål på fasta situationer, enormt övertag i bollinnehav och 16 missade avslut - att det var ineffektivt går inte att diskutera. Att däremot påstå att IFK spelade dåligt är fel. Slutresultatet till trots kan man konstatera att ÖIS aldrig dominerade matchen på liknande sätt som IFK gjorde den första halvtimmen. Då känns det givetvis tungt, och onödigt, att förlora matchen, och med en sådan marginal.

Många sura miner och tunga fötter lämnade Nya Ullevi, men låt oss ta med de positiva sakerna:
- IFK bjöd på ett bländande anfallsspel i första halvlek och även om det avtog en aning i den andra halvleken blev det till slut 17 avslut och mer än hälften av dem var på mål. Blåvitt kom oförskämt enkelt igenom och till avslut, berodde det på ett välspelande IFK eller ett dåligt Öis-försvar?
- Jonas Henriksson, som för först gången från start spelade i anfallet, gjorde en riktigt bra match, och ställde till det för Öis-försvaret. Årets kanske bästa insats från Jonas, ÖSK-matchen inräknad.
- Oscar Wendt gör ytterligare ett lovande inhopp som, efter några nervösa första minuter, bjöd på ett tungt skott och några kvicka finter.
- Martin Ericssons första halvlek innehåll ett oändligt antal passningar och löpningar förbi försvarare.
- IFK:s försvar släpper bara fem chanser åt Öisarna. Dessvärre gjorde de mål på fyra av dem.

Nu är det bara för oss IFK-supportrar att glömma av denna afton och se fram emot en Bajenmatch med bra tryck, både på plan och på läktaren!

Spelarbetygen nedan är satta av Öis-redaktionen.

0 kommentarer