-
Inför MFF-IFK: En doft av 0-0
Sjuan och åttan gör upp om... Ja, vadå?
Klart för drabbning mellan de två elefanterna. Medan det evigt unga Elfsborg och nytända AIK gör upp om SM-guldet gör mesta mästarna upp om en slutplacering i ingenmansland. Borås och Solnas stoltheter står för nya friska tag med unga tränare, ordentliga arenor och gula fält på sina kläder. Himmelsblått och Blåvitt har i år stått för… något annat.
Först kom Malmös pinsamma ras mot Gefle. Alla varningslampor måste lyst i omklädningsrummet, ändå gick himmelsblått ut och förlorade ännu en andrahalvlek. Därefter kom manglingen mot Öster. Två omgångar kvar och MFF ligger på en sjundeplats. Kris är ett för kraftigt ord, men svacka är för mesigt.
Göteborg har inte gjort ett mål på två raka matcher. Däremot släppte man in tre mot Kalmar och fyra mot AIK. Två omgångar kvar och Änglarna ligger på en åttondeplats. Kris är ett för kraftigt ord, men… ja, ni fattar.
Det är svårt att få fram samma adrenalinhalt och känsla som en match mot IFK Göteborg vanligtvis innebär. Säsongen är körd och misslyckad för bägge lagen, en liten chans till spel i Royal League är det enda som skymtar långt, långt, borta vid horisonten. Det är höst och det är kallt, mörkt och blåsigt på Malmö Stadion. Samtliga spelare är redan innan matchen besvikna. Besvikna på sig själva, på tränaren, på domarna och i viss mån kanske även på fansen. Man behöver varken vara synsk eller tipsanalytiker för att känna doften av 0-0.
Men vi vet ju vid det här laget att Malmö FF anno 2006 inte kan spela 0-0. I år måste man släppa in mål i varje match, gärna flera. Göteborgs nuvarande målproduktion imponerar ju inte i och för sig , så kanske...
Men det har inte varit roligt i höst. Trots Junior och Jonatans succé, trots Litmanens tre matcher långa Jesusartade comeback och trots att Hammarby plötsligt blev av med tre poäng har det inte räckt. Vi är inte bättre än ett mittenlag, inte i år heller
Det känns som att vi supportrar är tvungna att bestämma oss. Vilket resultat är det mest önskvärda på måndag kväll, egentligen? En saftig utklassning som får oss att glömma resten av säsongen? En seger så förkrossande att vi kan älta den på forumen under hela vinteruppehållet? Eller kanske tvärtom, ännu en förlust så att Åkeby inte har något annat val än att avgå och kanske blir det då lätt att motivera ett par hastiga men olustiga spelarförsäljningar. Vill vi jubla eller bua? Ärligt talat, vad vill vi?
MT96 sedelinsamling inför 2007 är faktiskt det enda positiva och framåtblickande jag läst om i MFF-led de senaste dagarna. Många andra lägger sitt krut på att häckla tränare, spelare och styrelsen. Det finns gott om anledningar till kritik, absolut, men åtminstone jag känner inte igen mig i det nyfunna hatet mot den egna klubben. Sist jag var på match sjöng jag med i sången ”I med och motgång tillsammans…”. Nu är motgången här, vad händer?
De goa gubbarna från Götets uppförsbacke är ännu brantare än vår. Det såg ett koppel idioter på Råsunda till. Kan vi åtminstone slippa sådana scener på Stadion? Eller måste verkligen allt gå åt helvete i år?
Sören Åkeby ändrar inte i truppen från Östermatchen. Alltså samma skit om man är negativ. Chans till revansch om man är positiv. Matchen mellan dessa två slutkörda gäng verkar betydelselös. Men en seger, och gärna med 1-0, skulle faktiskt göra det lite begripligare att det bara är tre poäng upp till de fyra topplagen.
Det handlar inte om Europakval längre, det handlar inte om medaljer. Nu står bara heder och samvete på spel. Den varan har väl ändå inte IFK Göteborg mer av?
***
En helt annan sak, min flickvän har under de sex år vi känt varandra sagt att hon håller på Elfsborg. Även nu, mitt under rafflande guldstrid, är det jag som berättar senaste resultatet för henne. Gulligt eller bittert? Välj själv.
***
Grattis Bunkeflo!
