- -
Matchrapport: Djurgården - Öster
Det var en kall kväll på Stadion ikväll. En kall kväll med en kylig match i en Allsvenska som för Djurgårdens del länge känts iskall. Det enda som värmde var Lance Davids vackra mål, ett mål som var bland det svettigaste jag sett i blårandig tröja i år. Vilket mål, och det räckte ju. Tre poäng och nu har Djurgården det Allsvenska avgörandet i egna händer. Det kunde vart kallare.
Vintern är på väg. Det har märkts på vädret ett tag nu men i kväll blev det oerhört tydligt. Det är nära nu. Allt var kallt på Stadion i kväll. Stolarna var kalla, åskådarna var kalla, spelarna var kalla och matchen var fullständigt iskall. Ingenting tycktes kunna tina upp den hopfrusna massan som var fotbollskvällen i omgång 25. Ingenting. Men så skickade Lance Davids iväg en raket som inte bara värmde utan fick mig att smälta fullständigt; vilket jävla mål!
Mattias Jonson prickade in 2-0 av bara farten och samtidigt som man skulle lämna kylan för värmen blev det klart att AIK tappade poäng och det värmde ytterligare. Plötsligt är allt hett igen, Allsvenskan ska till att avgöras och återigen ligger avgörandet i Djurgårdens händer. Att det är på ett något ovanligt sätt kan kvitta för nu. Man ska dock inte önska förlust mot Elfsborg för mycket. Seger kan ju nämligen räcka till den visserligen inte så presigefyllda Intertoto-cupen. Glamoröst? Inte så värst, men det är ändå en turnering mot internationellt motstånd som inte heter Royal League och det är en väg mot UEFA-cupen. Framförallt är det kanske ett alibi för föreningen att rädda sviten där man inte missat Europa sen man gick upp. Och det är ju alltid något att glädja sig åt.
Det var däremot inte matchen. Underhållningen var det inget vidare beställt med, men det kan man kanske leva med. Första halvlek bjöd ändå på tolv avslut varav vissa var riktigt hyfsade, riktigt hett blev det dock inte åt något håll. Båda målvakterna gjorde gedigna insatser och Komac och Sjölund växeldrog fint på mitten. Sjölund var ofta framme och gjorde sig spelbar, dock utan att riktigt få till det.
Det märktes att båda lagen pratat om att ligga rätt i de defensiva positionerna
- Då vågar man mer även offensivt, menade Markus Johannesson efter matchen.
Möjligen kan man se det som att man i Djurgården la lite väl stor vikt vid det defensiva. Många var situationerna där man packade fullt defensivt och ställde om med en fin långboll (inte sällan från Robert Stoltz, faktiskt) men där Mattias Jonson och Jones Kusi-Asare lämnades alltför ensamma för att kunna få fast bollen, kanske kunde man vågat flytta fram mittfältet något.
Men å andra sidan kanske inte... För det hände fler än en gång att man tappade boll centralt och bjöd Öster på möjligheter man kunde avgjort på. Närmast att avgöra var man ändå när Kuivasto missade en undannick och Djurgårdens gamle span Ingmar Teever fick en gratischans som han dock avslutade uselt.
- Mål där och vi kanske kunde fått med oss den poäng vi var ute efter, menade man från Östers håll efteråt.
Det var nog den chansen man skulle gjort mål på, för därefter var det inte mycket från Östers håll, Djurgården sprang upp vissa hål i backlinjen och ibland lyckades man få fram bollen i dessa lägen också. Då blev det farligt men allt som oftast klev Robin Malmqvist fram och räddade. Han räddade och räddade och hade antagligen räddat Öster kvar i Allsvenskan om inte om hade funnits och om inte Davids visat sig i all sin briljans. Nu blir det strid på kniven för Östers del i sista omgången samtidigt som Djurgården står inför två angenäma möjligheter; förlora och spela bort AIK från guldet eller vinna och ha chans på sin sjätte raka säsong i någon europeisk cup. En imponerande svit i sånna fall... Lycka är att vara djurgårdare, även år som detta.
