Fyra guld - så har de säkrats
Nu på söndag har Elfsborg chansen att ta sitt femte Allsvenska guld. I så fall blir det den tredje gången som Elfsborg säkrar guldet i den sista omgången. Vid de två tillfällen som Elfsborg tidigare säkrat guld i sista omgången har AIK varit involverat. Så också i år även om inte som motståndare.
När Elfsborg tog föreningens första Allsvenska guld 1935/36 så var det mellan oss och AIK som guldkampen stod. Med två omgångar kvar hade vi lika många poäng och skulle mötas i bägge de återstående omgångarna. I näst sista omgången uppe på Stadion och i serieepilogen hemma på Idrottsplatsen (nuvarande Ramnavallen).
Matchen på Stadion i Stockholm såg ut att bli en enkel resa efter tre Elfsborgsmål inom den första halvtimmen. Men AIK kom tillbaka i den andra halvleken och tog över mer och mer av spelet. Med tio minuter kvar var ställningen 3-1 till Elfsborg. Då inträffar ett intermezzo på den ena ståplatsläktaren som fattar eld och matchen måste avbrytas. Så här skrev Borås Tidning om incidenten: ”Publiken rusade in på planen, fylkade sig på linjerna och polisen hade fem minuters göra att flytta åskådarna till bortre delen av löparbanan innan matchen kunde fortsätta”
Det var alltså ingen större fara med branden utan matchen kunde spelas färdigt. Strax efter avbrottet gjorde AIK ytterligare ett mål och pressade sedan på för fullt för en kvittering i slutminuterna men trots panikscener i Elfsborgs straffområde lyckades de gulsvarta hålla undan. Seger med 3-2 och föreningens första Allsvenska guld var väldigt nära. Vi hade två poängs försprång och betydligt bättre målkvot än AIK.
I den sista matchen behövde nu AIK vinna mot oss med minst 6-0 för att ta guldet. Men serieavslutningen blev en stor Gulsvart segerfest. Gnaget lyckades inte hämta in Elfsborgs försprång utan det blev Elfsborgsseger med 4-1. Målskyttet inleddes med ett drömmål från Åke Samuelssons sida. Han lyfte bollen över ”Gurra” Sjöberg i AIK-målet och mötte själv bollen med huvudet och nickade in den i mål. Sven Jonasson ville inte vara sämre utan bjöd även han på delikatess i och med 2-0 målet där han efter att ha gjort bort tre AIK:are sköt 2-0 hårt och distinkt bakom Sjöberg i AIK:s mål. Övriga målskyttar för Elfsborgs del var Karl-Erik Grahn och Gillis Andersson.
Säsongen 1938/39 var det dags för guld nummer två. Ett guld som säkrades med större marginal än det föregående. Under höstsäsongen dominerade Elfsborg serien och tappade bara fyra poäng på de första tolv matcherna. I samma stil fortsatte det på våren och guldet kunde säkras redan i den 18:e omgången genom 2-1 seger mot Sandvikens IF hemma på Idrottsplatsen. Med fyra omgångar kvar var försprånget därmed ointagliga 10 poäng till närmast följande AIK och Malmö FF. Totalt blev det tre förlustmatcher den här säsongen varav två kom efter att guldet redan säkrats. Segermarginalen till tvåan AIK skrevs till slut till nio poäng.
Året efter, 1939/40, var det återigen dags för guldavgörande i säsongens sista omgång. Elfsborg ledde serien en poäng före jagande IFK Göteborg. Elfsborg hade även betydligt bättre målkvot än Göteborg så oavgjort skulle räcka till guld.
IFK Göteborg mötte Helsingborg på bortaplan medan vi tog emot AIK hemma i Borås. Efter 45 minuter såg det stabilt ut då vi ledde med 2-0. Men i andra halvleken havererade det mesta. Vi tappade 0-2 till 2-2 och guldet var på väg att rinna ur våra händer. Dessutom fick AIK en tvivelaktig straff (redan på den tiden diskuterades domarinsatserna flitigt…) som de dock missade Matchen slutade oavgjort och det räckte till guldmedaljerna. IFK Göteborg vann nere i Helsingborg men det räckte inte. De hade behövt göra ytterligare nio mål för att passera oss men nu vann vi i stället guld på bättre målkvot. Detta var för övrigt sista gången som målkvot räknades i Allsvenskan. Nästa år gick vi i Sverige över till att räkna målskillnad i stället för målkvot. Elfsborg toppade för övrigt serien 21 av 22 omgångar under säsongens gång.
När Elfsborg vann guldet 1961 var det första gången som en nykomling kom direkt från näst högsta serien och vann guld. Det hela avgjordes i näst sista omgången. Elfsborg ledde serien med två omgångar kvar tre poäng före IFK Göteborg vilket innebar att en seger i hemmamatchen mot Örgryte skulle säkra guldet. Samtidigt mötte spelade IFK Göteborg mot Malmö FF på Ullevi.
Det var ett Elfsborg som var märkbart tagna av stundens allvar i matchen mot Örgryte. Visserligen tog vi ledningen redan i 14:e minuten genom Lasse Råberg men det såg hela tiden krampaktigt ut för de gulsvarta. Örgryte var det bättre laget matchen igenom och kvitteringen kom också i början av andra halvlek. Resultattavlan följdes med lika stort intresse som händelserna på planen. I en svängig match på Ullevi ramlade målen in i strid ström för både IFK Göteborg och Malmö FF. Matchen på Ryavallen slutade 1-1 och vid poängförlust för IFK skulle vårt oavgjorda resultat räcka till guld. När slutresultatet från Ullevi kom upp på resultattavlan bröt jublet loss. Malmö besegrade Göteborg med 3-2 och guldet var säkrat till Borås. Planen stormades av överlyckliga Elfsborgssupportrar som ville fira med sina hjältar.
